Mer om Zico

zico_valpZico föddes 21 maj 2002 hos Kerstin Olsson, kennel Hovhills. Mamma var Hovhills Fröken Flyhänt  och pappa Black Attraction First of All. Kullen bestod av 2 hanar och 4 tikar.  Charmknutte (Zico), Läckerbit (Dexo), Kalaspingla (Pinglan), Partypingla (Humlan), Toppensnäcka (Inca) och Pangbrud (Love).

I slutet av juli 2002 åkte Kalle och jag upp till Kerstin i Idhult (Östergötland) och hämtade hem vår Charmknutte. När vi kom hem till Hjärup efter en rätt så lång resa, så blev ju Nelson jätteglad att se oss och om Zico blev glad eller rädd, det vet vi inte …. men han kissade i alla fall en stor pöl.

Zico_nelleDärefter var de som ”lång- och lerhalm”. Aldrig att någon av dom var dum mot den andre, förutom att Nelson ibland bestämde att Zico inte fick gå in i vardagsrummet. Han bara stirrade på Zico med sina stora spanielögon och Zico blev liggande på tröskeln. Det pågick bara en liten stund då och då, aldrig en hel kväll.

Redan när Zico var 3 månader påbörjades han spårträning. Det var inte många spontanspår som behövdes för att 25-öringen skulle ramla ner. Därefter ökade han tempot för varje spårträning och det var inte alltid så lätt att hänga med och hålla i linan. På Revingehed gick det an, men i skogen var det förenat med livsfara och jag borde nog ha haft både hjälm och knäskydd på mig.

Som 10-åring började han äntligen få ett behagligt spårtempo. Vår sista tävling i spår Elit gjorde vi i september 2011 och det avslutet var vi båda nöjda med – 10:a på upptaget, 10:a på spåret och 9:a i uppletandet.

Zicos jaktträning påbörjades också rätt tidigt. Vi fick träna ihop med Curry och hennes syskon (Anthriscus-valpar i ungefär samma ålder) och så gjorde vi några besök hos kennelmamma Kerstin och ”farmor” Anna-Lena. Så länge träningen var med dummies, så gick det väldigt bra. Zico var en mycket duktig markör och hade alltid koll på nedslaget.

Fåglar däremot föll inte Zico i smaken alls. Han visade stort intresse, men det var alltid så mycket tramsande innan han beslöt sig för att apportera, så till slut var det inte roligt längre. Vi la ner träningen med vilt, men startade på ett antal workingtest, där han skötte sig utmärkt.

Som 1½-åringen fick Zico gå en introduktionskurs i Sök för Lena Westin. Det tyckte han var väldigt kul och han utvecklades fint. Uppflyttningen till HKL kom efter 2:a söktävlingen (2005), men sen blev vi kvar i HKL. Gick söket bra, så misslyckades vi med lydnaden och tvärtom. Efter ett par års tävlande i sök, så började han blindmarkera på de första slagen. Aldrig på träning, bara på tävling! Jag beslöt då att omskola honom till skallmarkör. Det hade Zico inget emot alls – han har alltid gillat att höra sin egen röst.
När Zico var 9 år, så debuterade han som skallmarkör på en söktävling. Det gick relativt bra – betyg 8 på söket. Sen la vi ner tävlandet i sök. Zico hade inga krämpor, men sök är jobbigt för kroppen.

Zico_LykkeSommaren 2011 kom Lykke in i Zico:s liv! Den första veckan var han inte så road och vid ett par tillfällen tillrättavisade han henne rätt så bryskt, när hon försökte dricka vatten samtidigt som han eller smög upp i Bia-bädden där han låg. Men redan vecka 2, så lät han henne ligga nära honom och underlät sig att leka lite grand med henne.

Allteftersom sommaren gick, så blev lekarna vildare och vildare och Zico verkade uppskatta att ha fått en lekkamrat som han kunde jaga, bli jagad av, tugga på och ha dragkamp med. Inomhus var dragkampsövningarna lite speciella. Lykke backade upp i Bia-bädden, med leksaken i munnen och Zico följde snällt efter. När hon väl hamnat i bädden, så drog han henne och bädden runt, runt i hallen

Sommaren 2012 blev början till slutet. Efter en lägervecka i Sjöbo, så drabbades Zico av magomvridning och fick opereras akut. I september verkade han helt ok igen och vi fortsatte våra dagliga, rätt så långa promenader, spårträning, uppletande och lite apporteringar. Så plötsligt en kväll i december strax före jul, så blev Zico jättedålig igen – kräktes skum och var allmänt medtagen. Förmodligen hade stygnen släppt, som skulle hålla magsäcken på plats. Vi genomled natten och åkte sen till Djursjukhuset. De föreslog en ny operation för att återigen sy fast magsäcken. Det var inget alternativ jag funderade på 🙁