I söndags var det dags för sökträning igen. Denna gången på outforskad mark i Klåveröd. Det visade sig att marken lämpade sig utmärkt för sökträning. Ooops, det skulle vi ju inte berätta, så att Sökgrupp A hörde det . Men nu är det gjort och jag ska t o m visa lite bilder.

Vi var bara 4 personer (Karin, Lotta och Pia) plus 5 hundar, så jag fick överge min plan att ha 3 figgar utplacerade. Istället valde jag att ha två på samma sida, en i vänstra hörnet och en 50 meter fram ca 20 meter från stigen (i en stiligt byggd koja). Planen var att jag skulle kalla tillbaks Zico, om han drog på 50-metersfiggen istället för att gå ut i hörnan. "Hittor" med lek var beställda, tills matte kom med godis.

Vi började på höger sida och Zico drog iväg snett framåt, utan att gå ut i hörnet, så jag kallar tillbaks honom och gör om skicket. Då går han rakt och fint ut, men jag säger till Lotta "nu kommer han nog tillbaks med rullen i mun, för att jag bråkat lite med honom". Vi väntar och vi väntar, men inte kommer han tillbaks! Plötsligt hör vi ett konstigt ljud - en fågel? Nej, det var Pia, som busade med Zico.

Zico hade alltså fått "50-meters-figgen" på vänstersidan, när han är ute på slaget på högersidan. Eftersom jag bestämt mig för "hålla käften", så sprang han ju dit. Hade han tagit rullen om jag kallat på honom

Det var ju bara att "gilla läget" och springa ut till Pia och Zico och vara glad. Kunde jag göra något annat? Söket går ju ändå ut på att hitta "figgar", eller ... Skulle jag tagit honom i örat och förklarat att nu är det höger sida vi letar på? Någon riktig stig hade vi inte heller, bara en massa snitslar i skogen.

Visserligen är Zico en duktig och smart (?) hund, men jag tror inte han hade förstått att han gjort fel.

Vi fortsatte träningen och resten gick riktigt bra! Men nu hade vi ju bara en "figge" utlagd åt gången. Alltså inget som störde hans raka fina framåtslag.

Hur ska vi göra En sak är säker, vi måste träna med fler figgar utlagda och för det krävs att vi är minst 5 personer på träningen. Och sen kan jag nog inte "hålla käften" - måste nog kalla på honom och tala om att det är fel att dra 50 meter fram i rutan, även om han råkar "veta" att det finns en buse där framme.

Lennart, Speedy, Curry och Cheia skötte sig fint och vi kunde se på alla hundarna att rutan var i deras  smak. Lite uppför, lite nerför, stora stenar, fina riskojor och annat spännande. Fler (och större) bilder finns i galleriet.

Vi hade jättefint väder under träningen, men när vi körde hem, så regnade och haglade det, så att man knappt kunde se ut genom vindrutan. När jag kom hem till Hjärup så sken solen

Då kan man ju inte gå in och göra ingenting, så jag startade projekt bilvård. Ut med hundburen och alla träningsprylar. Dammsugning och putsning invändigt. Tvätt utvändigt och tvätt av fällar och filtar. Till sist en ny doftgran - "nybil-doft". Projektet avslutat kl. 18:00.

Jisses så trött jag var när klockan ringde på måndag morgon. Tur att man har ett jobb att gå och vila upp sig på
 

Vissa dagar är man bara så effektiv. Idag var en sådan dag. Jag sov rätt länge (till 08.00 i alla fall), åt frukost och läste tidningen innan jag gick en runda på ca en timme med Zico.

Sen drog jag iväg till Växtvaruhuset och köpte påskliljor och penséer och hem igen och planterade dom i krukorna. Räfsade undan lite löv från rabatter och gräsmattor. Det finns mer att göra där, men när tunnan för trädgårdsavfall var full, så avbröt jag den övningen.

Vädret var fint och klockan bara halvtvå, så jag lastade in Zico i bilen och körde till Revingehed. Kanske inte så dumt med lite spårträning, med tanke på tävlingen nästa helg

Jag valde ut en plats, där jag ville ha upptaget och planen var att göra långa sträckor (ca 200 m) och få apporter (4 st) på ca 1000 m. När jag precis har börjat gå första sträckan, kommer en kvinna med hund, ca 100 meter framför mig och går rakt över fältet där jag tänkt lägga spåret. Typiskt ... Revinge är ju rätt stort.

För att Zico ska slippa denna störning precis i upptaget, så gör jag en spetsvinkel, ca 100 meter efter upptaget och sen går jag vidare och det gör kvinnan med hunden också - det känns som om hon är överallt där jag är.

Under tiden som spåret mognar, så tar vi oss en runda på heden. Med facit i hand skulle jag lagt spåret, där vi rastade, för nu ser vi inte en människa på en hel timme. Bara ett antal rådjur och några harar. Men Zico hade inte tid att kolla dom, för han hade hittat en gammal vante som han sprang och busade med. Svårt att tro att denne kille snart är sju år

När vi kom tillbaks till bilen, så hade den fått sällskap av 5 andra bilar, med danska registreringsskyltar och runt bilarna satt ett stort gäng fågelskådare och fikade och pladdrade på danska.

Dags för påsläpp. Zico far ut, suger in spåret i näsan och tar bakspår Jag håller emot, och han vänder. Då ser jag att det står en fågelskådare med stativ och kikare i vår spetsvinkel. Han hinner precis flytta sig, innan vi är uppe i spetsen. Där blir av naturliga skäl en del snurrande, men på något sätt, så kommer vi på rätt spår - förmodligen hade vi tur

För övrigt så gick spåret som på räls och alla pinnarna kom med hem. I slutet låg en rådjursdummy, som blev mycket uppskattad, så även burken med plättar, som matte hade med sig i väskan.

När vi satt där i slutet och hade det lite mysigt, så kommer tre killar och tre hundar gående. Den ene av killarna med gevär i handen. De går förbi oss - hälsar glatt - och stannar efter ca 150 meter. Lägger an geväret .... och skjuter! En fågel dimper ner och en av hundarna får hämta. Sen går de vidare!

Tur att de danska fågelskådarna slapp se detta! Tur att jag kopplade Zico!

Sen åkte jag hem och fick presenter och blommor ... och SMS från Kalle. Det blev alltså en perfekt födelsedag

Bilder finns i galleriet.

Igår, måndag, så körde jag ner till Lomma efter jobbet, för att rasta och träna lite lydnad. Vi började med en sväng i "Furet" och sen blev det lite hopp, kryp och framåtsändande. Vi mjukade upp med fritt följ och inkallning. Och det var vid inkallningen, jag gärna skulle haft några vittnen, som t e x "Bengan", vår gode vän och jakträttsinnehavare i Hjärup.

Zico fick ligga kvar och jag promenerade de 75 metrarna fram. När jag vände mig om, får jag se en hare, som i maklig takt, är på väg rakt över inkallningssträckan, ca 15 meter framför Zico. Jag sa ingenting, bara väntade. Zico tittade på mig, ... på haren, ...på mig och sen på haren igen. Gissa om han såg förvånad ut. Kanske tänkte han att jag gillrat en fälla till honom 

När haren äntligen passerat, så kallade jag in och den hastigheten som Zico kom med, önskar jag att vi kan få på nästa tävling Jag valde att inte träna ställande eller läggande, utan det fick bli en rak inkallning!

Tävlingen i söndags gick bra - både för min del och de som tävlade. I lägre klass hade vi 8 av 10 ekipage kvar till lydnaden och slutresultatet blev 2 uppflyttningar och 5 godkända. I elitklassen fick vi dela ut två cert och i högre klass blev det en uppflyttning. Jättekul!

En lång dag blev det dock. Steg upp kl. 05:30 och var hemma 17:30. Tack Stefan, för att du tog hand om Zico, så att han inte behövde ligga i bilen hela dagen
 

I lördags blev det då sökträning och upplägg av sökrutan till lägre klass inför söndagens tävling. Vi var 7 stycken, så det gick väldigt smidigt att mäta upp banan och bygga legorna. Lite synd bara att jag inte kunde utnyttja dom fullt ut, för jag hade ju planerat att jag inte skulle veta var figuranterna var placerade. 

Planen var också att vi skulle köra 200-250 m och bara "hittor". De sista 100 meterna blev ovallade, men det gör ju inget.

Vi började med ett skick åt höger, som blev rakt och djupt och jättefint. Tillbaks kommer Zico med rullen i mun. Finns det "figge" därute, frågar jag Carina. Hon blev alldeles ställd - nja, jo, NEJ! Det är en blindmarkering! Jag gick ut och mötte Zico och tog ut rullen ur hans mun. Sen gick vi tillbaks till stigen och gjorde om skicket. Det blev lika rakt och fint och nu kommer han tillbaks "tommunnad" (nytt ord - rätt kul!). Sen skickar vi uppför en rätt brant höjd och det blir också ett fint slag och jag ser att han tar rullen - men då är Marie snabb och dyker upp som "gumman ur lådan".  Zico spottar ut rullen och börjar leka!

Sen blev resten hur bra som helst. Det blev fina tomslag och ytterligare två "hittor", med kul lek! Figgarna är numera bara utrustade med leksaker - jag kommer med godis! Efter fyra fina tomskick på ovallat område, fick Roland den stora äran att bli en flyende figurant, som Zico fick rusa efter på en "flying"! Vansinnigt roligt, tycker Zico.

Ett bra träningspass - hoppas det blir fler sådana! Är övertygad om att vi kan stävja blindmarkeringarna, om vi kör på detta sätt framöver. Markeringar tänker jag bara testa av någon gång ibland .... Jag ska ha is i magen och inte testa alls inför nästa tävling.

Hemma var jag kl. 16:30 - trött men nöjd!
 

skulle ha blivit 15 år idag!

Vår lille "Nelle Pelle" och "Nelson Noslen"

Vi tänker på dej ofta och saknar dej mycket ...

Hoppas du har det bra i Regnbågslandet och att du och "morfar" har hittat varandra.

/Matte, Husse och Zico-Bus
 

Förarfel, som vanligt Så här skrev jag 090222 på denna sida:

"När han är på väg hem till stigen, så sätter han plötsligt upp nosen i vädret och jag förstår att han fått vittring på "närfiggen", som ligger ca 15 m fram i rutan. Jag kallar på honom ... mycket tydligt och bestämt!  Jodå, han stannar till och väljer att komma till mig! Lydig hund ..... men i farten tar han rullen! Shit! (Hade detta varit för ett år sedan, hade han valt att vara olydig och sprungit fram till figgen). Han har alltså vunnit denna match, för nu vågar jag absolut inte kalla på honom, när jag tror att han har figge i näsan."

Och det var ju precis det som hände i söndags. Jag såg ju att han drog framåt i rutan med en väldig fart och nosen högt upp, men det enda jag tänker på, är att slaget håller på att bli alldeles för brett. Jag kallar på honom och Zico lyder, men tar för säkerhet skull rullen i munnen - han har ju hittat figge - nästan.

Att nästa slag också blev en blindmarkering, tror jag beror helt och hållet på det misslyckade påviset - det är ju en känslig "pojk", man har att göra med, och även om jag försökte hålla masken, så kände jag ju i magen hur besviken jag blev.

Fy, fy matte. Du är verkligen inte till någon hjälp i tävlingssammanhang Ska kanske testa Helenes (Wallander) variant - silvertape för munnen, nästa gång vi tävlar. För jag har anmält till en tävling till .... Åstorp i april. Skam den som ger sig

Till helgen är det då söktävling igen, men denna gången som funktionär. Vi lägger upp banan på lördag och passar då på att träna lite också.

Min plan är att 3 figgar ska ligga ute från början och jag vill inte veta var, dom ligger. Sen ska jag skicka ut Zico och själv hålla käften. Blir svårt , men jag ska försöka.
 

Efter att ha väntat på vår tur från 08:00 till 10:30, så går vi upp till sökrutan, fyllda av förväntan båda två.

Vi fick en fin och lugn start. Zico fick följa med nästan ända fram till starten, och då står han så fint och väntar Första skicket blev rakt och snyggt. Sen knakar och brakar det lite skogen och tillbaks kommer han med rullen i mun.

Vi gör påvis och hittar en "gubbe i låda". Zico skötte sig så fint, när figuranten skulle ta sig ur lådan och väntade tills matte sa "varsågod och hälsa". Som belöning blev han trampad på tassen av domaren, när vi skulle ge oss iväg tillbaks . Zico berättade högt att han inte gillade det, så efteråt undrade alla på stigen vad som hänt.

Sen blir det ett rakt och snygg tomslag på vänster sida och matte känner att hon kan börja slappna av - det kommer att gå så fint det här.

Lite förvånad blir jag när han kommer tillbaks med rullen redan i slaget därefter, men han hade ju tagit rätt, så mycket mark, så .... Vi gör påvis i rasande fart, men när vi kommer ut, där jag sett Zico vända hemåt, så fanns där ingen figurant. Domaren trodde det var en avståndsmarkering för figgen låg väl ca 10 m framåt i rutan. Ja, ja, inget att göra åt - betyget rasade kvickt ner till en 7:a, men det är ju sånt man får ta.

Skickar igen och även detta blir ett rakt och djupt slag och in kommer han med rullen i mun och åter igen påvisar han i full fart ut på 50 m, men inte f-n fanns där någon figge. I alla fall ingen, som var utplacerad av arrangörerna. Det gick förvisso en stig, som var rätt trafikerad av stavgångare och annat löst folk en bit nedanför ytterkanten av rutan, men ....

Det var bara att ta av tjänstetecken och rullen och vända tillbaks med hängande huvud

Jag stannade kvar en stund och tittade bl a på Ann-Marie och Pixi i lägre klass. När de väl kom igång (lite strul i början), så såg det jättetrevligt ut. Men strulet i början straffade sig och Pixi markerade den sista figgen, ca 30 sekunder efter att tiden gått ut . Det är bara att bryta ihop och komma igen ...

Nu ska jag ta mig en funderare på, om vi ska fortsätta med söket eller ej. Det tar ju väldigt mycket tid och det är ett förfärligt körande över halva Skåne. Kanske ska vi satsa på spåret och Revingehed .... Jag får sova på saken!

så det är lite svårt att hinna med att uppdatera här. Men var lugna, vi tränar och ligger i.

I lördags var det sökträning i Klåveröd på en rätt så krävande bana. Eller ungefär så som en sökruta ska se ut, "starkt kuperad och betäckt"! Det har jag precis lärt mig utantill på TL-kursen!

Som vanligt en trevlig dag tillsammans med sökgänget (Lotta, Marie, Carina och Pia) och som vanligt hände det en liten "kulig" sak, i alla fall tycker jag det. Det är så typiskt för vår grupp

Vet inte om jag vågar berätta ..... man ska kanske inte erkänna så här på nätet Men jag tar chansen och hoppas att Ängelholms sökgrupp, kan ta det med ett leende. Det ska inte hända igen, det lovar vi ("fingers crossed").

Till saken hör att man "ritat" om områdena i Klåveröd och vi hade ingen uppdaterad karta. Vi fick dock anvisningar av Ängelholm, var vi borde hålla till. Det området var dock inte så roligt. Tät, tät granskog och väldigt flackt. Så vi gick tillbaks till där vi brukade hålla till och var medvetna om att vår ruta skulle ligga rätt så nära Ängelholms, men ändå med en liten remsa emellan.

Det gick bra när Toss kördes. Han skötte sig jättefint, men både han och matte hade lite problem att orientera sig. Det är stor skillnad på "Furet" och Klåveröd, ska ni veta.

Sen var det dags för "prickiga" Speedie, som försökte göra det enkelt för sig. Hon markerade figgen fint, men spottade nästan direkt ut rullen, och vände tillbaks för att få godis. Smart hund - varför springa och hämta matte, när man vet att figgen sitter där med fickan full av "gotter". Vi har fått ett litet problem - men problem är till för att lösas och vi har en plan

Sen var det då Zico-Bus tur. Han skulle bara ha "hittor" idag (med tanke på "blindningarna" i Furet). Han började med en markering på "Ängelholmssidan"! Carina låg i "kompostlegan" och hade öppnat upp hela långsidan, men Zico kom från andra hållet och markerade så fint!  Det blir ju inte alltid som man tänkt sig

Nästa skick på "Ängelholmssidan" var ett tomskick, där Zico vände på 35 meter. Så vill ju vi inte ha det, så matte skickade om, med förmaningen "Långt ut" .... Och Zico sprang rakt ut till 50 meter, satte nosen i vädret och fortsatte 25 meter till och kom sen tillbaks med rullen i munnen!

Vi var alla överens om att det INTE var någon blindmarkering, men något påvis blev det inte tal om att göra. Som belöning blev det istället ett tomskick på andra sidan. Jag tror nog att "Ängelholmsfiggen" blev mer konfunderad än Zico Tänk att ligga där ute i skogen och förvänta sig att det ska komma en vit storpudel och istället kommer det en okänd "svarting" och knuffar till dig, för att sen försvinna i en hiskelig fart!

Förlåt, förlåt, förlåt. Det ska inte hända igen!

Curry går oförskämt bra nu. Konkurrens om mattes gunst? Eller att matte släppt lite på kraven? Eller både ock? Fint ser det i alla fall ut

Till sist var det Lakrits tur att leta busar. Det gjorde hon med bravur. Nu ska vi bara få henne att "tagga upp" lite mer, när hon är på väg in mot stigen. Vi vill att hon ska ha en förväntan att springa ut på andra sidan.... och vi har en plan!

I söndags var vi (Lomma BK) arrangörer för träningstävling i brukslydnad och lydnads-lydnad för Svedala, Lund, Veberöd och Sydöstra. 20 anmälda ekipage och 11 funktionärer, men det tog ändå sin tid. Vädret var inte det bästa, .....men det var äppelkakan som Marie hade bakat. Till kakan serverades "hoppsansås" ^*) (vaniljsås) - mums!

Tur att det blev måndag, så man kunde vila upp sig igen. Har "jour" denna veckan, d v s jobbar från 07:00 till 18:00, men det är inte alls så intensivt, som helgerna är nu för tiden.

^*) Vaniljsås kallas så hemma hos oss. Man låtsas att man inte har kontroll, när man häller och säger "hoppsan, så mycket det blev!"
 

I söndags (1 mars) blev det spårträning på ett blåsigt och ruggigt Revinge Hed.

Jag höll värmen uppe genom att trampa ut ett rätt så långt spår till Tove, ca 900 m skulle jag tro. Därefter följde jag med när Mari och Lee tog sina två rätt så korta medvindspår. Sen rantade jag efter Eva och Emma, vilket var dagens höjdpunkt Sen var det dags för Tove att sätta näsan i marken och så till sist fick jag hänga i linan efter Zico.

Emma var som sagt väldigt rolig att se - en pigg 11-åring som inte spårat på ca 6 månader. Först bara full fart och ögonen lyste av glädje, men efter ca 200 meter, så började hon spåra också och gjorde det med bravur. Förutom apporterna som Eva lagt i spåret, så avlämnades diverse skelettdelar från döda djur, som råkade ligga i vägen Och vi snackar avlämningar! Full fart in till matte och sen sittande med halsen uppsträckt, för att visa upp och lämna av bytet. Hon är så söt!

Om Zico:s spår är inte mycket att säga. Men eftersom jag är så himla bra på att hitta på ursäkter så skyller jag på: 1) det blåste rejält på heden 2) det var länge sedan vi spårade på Revinge och 3) det var Bent som lagt ut spåret (Skojar! Det var inget fel på spåret!).

Vi kom runt i alla fall - med några apporter kvar i spåret och ett antal onödiga utflykter och en rejält trött matte!

Fler bilder från dagens övningar kan ni se här.
 

I lördags var det då äntligen dags för examen för 6 st tävlingsledare i Skåneland. Och det gick bra för oss alla - nästan!

Vi började med ett teoretiskt prov där man inte fick använda regelboken. Där missade jag att nämna att budföringsmottagaren skall klappa hunden. Frågan var: "Vad bör du informera den som skall vara mottagare om?" Jag svamlade om att bete sig lika för alla hundar, göra sig synlig, d v s röra sig lite grand och att man får lov att kalla på hunden när den passerat halva sträckan (ifall det behövs). Nog vet alla att mottagaren skall klappa hunden!

Sen blev det ett prov med regelboken tillgänglig. Man skulle bara ange sidor, där informationen fanns. Där missade jag några poäng för att jag inte nämnde alla ställen det skrevs något om platsliggning med skott. Frågan var "Hur långt ska avståndet mellan hundarna vara i platsliggning med skott". Om man då läser under anvisningar för lägre klass, så står där inget om avståndet, utan det hänvisas till AKL. Jag angav dessa två sidor, d v s LKL och AKL, men skulle ha nämnt att det står exakt samma hänvisning om man tittar på HKL och EKL. Ja, ja - jag tror att jag kommer att hitta det jag söker

Vi hade också en inlämningsuppgift. Min var att tidsplanerna en LKL spårtävling med 15 deltagare och förutsättningarna var att prisutdelning skulle ske senast 15:00. Jag fick till det med en prisutdelning kl. 14:00 och fick inga anmärkningar, mer än att jag inte lagt till tid för att domarna skulle få lite mat! Till saken hör att vi i Lomma alltid planerar in detta, men att våra lärare på kursen (som är domare!), vid flertal tillfällen har sagt: "Tävlingarna är till för de tävlande, domarna får äta när det finns tid" ! Enligt mitt schema fick de en halvtimmes paus för frukost vid halv-tio-tiden och då tycker jag de borde kunna klara sig till 14:00 innan de fick mat i magen, eller

Sen blev det dags för det praktiska provet och Anette och jag la upp en bana för bruks elit som vi var väldigt nöjda med. Det visade sig att våra examinatorer också var det. Jag fick "äran" att kommendera Crispin, en av våra kära domare och tillika elitekipage här i vårt distrikt! Lite stressad var jag över vad han skulle hitta på (förstår ju alla som känner Crispin), men det blev inte så farligt. Bara någon protest - "jag är inte färdig", när jag kommenderade "framåt marsch" - men då upprepade jag bara kommandot. Trodde nog att han skulle djävlas genom att gå till höger när jag sa vänster, eller tvärtom.

Nu ska jag göra två aspiranttjänstgöringar innan jag kan tituleras "TL" - den första blir nu i mars när vi har söktävling. Ska bli spännande och kul

Zico och jag ställde sen upp som testekipage, när "Palle" skulle göra sin TL-insats. "Palle" gjorde jättebra ifrån sig, värre var det med oss. Zico ville inte sätta sig ner under fria följet och sen ville han inte ligga ner, när jag lämnade honom för inkallningen. Sen stannade han inte på kommandot "stå" och vägrade krypa .... och till sist så hoppade han inte tillbaks över hindret. Nu har ju detta egentligen ingen betydelse .... mer än att det stod ett antal domare från distriktet och kollade plus att vi ska tävla på denna plan om 14 dagar!

Men skit i dé .... skallet gick bra och jag är rätt så nöjd med framåtsändandet

När examen var över, så åkte vi och hälsade på Mari och Lakrits. Åååh, så fint dom bor - mitt ute i skogen och i ett jättefint hus. Precis så skulle jag vilja bo! Vi gick en rätt så lång tur i skogen och Zico var mer än uppvaktande mot Lakrits (läs: jobbig som f-n!), men nu har vi fått facit. Lakrits har börjat löpa! Blev också bjuden på en fantastisk god kaka - "dajmtårta á la Helene-Wallander" - den ska vi nog se till att våra vänner också får smaka någon gång. Kanske efter uppflyttning till Sök Elit!
 

ser Zico ut i andra delen av framåtsändandet D v s från gruppen och framåt, när ordet "sakta" nämns. Det är otroligt att det ska vara så svårt att få till detta moment Fram till gruppen går bra och har alltid gjort, men efter gruppen har vi haft alla varianter - full fart, totalt stopp och inväntande av matte och nu den skuttande ostbågen.

Fick lite tips av Lena (Asic och Ceta), som vi tydligen fick av Jan-Ola på Halmstadlägret för tusen år sedan. Har testat vid tre tillfällen nu och kanske, kanske har det blivit lite bättre. Nu gäller det bara att fortsätta och inte tro att jag kan sätta ihop hela momentet med en gång.

Skallet har ju alltid varit bra, men vi fick lite problem med tystnaden, på slutet av förra tävlingssäsongen. Har alltså bara tränat - Skall - tyst och sen hopp-och-lek! Nu har han lagt sig till med, att när jag säger TYST, så svarar han med ett långdraget gny. Jisses, hur många varianter på fel finns det?

Stegen har däremot gått väldigt bra de senaste gångerna. Det började med att jag ville undersöka om stegen var fri från is, så jag satte Zico framför och sen gick jag och torkade av alla stegen, och på sista steget la jag en liten korvbit. Han gick hur fint som helst över och trampade även på sista steget. Sen har jag fortsatt med denna procedur och det verkar som om det gör honom säker på att det inte är något farligt. Ska testa om min teori håller när vi kommer till en ny stege (Svedala på lördag).

Idag har det varit sökträning i Furet igen. (Var det för mycket snö förra helgen, så är det definitivt det idag!) Eftersom vi var 6 stycken (Lotta, Jeanette, Carina, Roland och Marie), så fick vi ett fint flyt på träningen. Vi var ju tillräckligt många för att hela tiden ha ett ekipage, som var på G.

Jag valde att ha ungefär samma upplägg som förra gången. Tomt det 4 första slagen och sen en närfigge på vänster sida och en på djupet på högersidan.

De två första slagen blev jättefina och ingen tendens till blindning/avståndsmarkering. Sen skickar jag på vänster sida och Zico går spikrakt ut och vänder framåt (fast det var vänstersidan!). När han är på väg hem till stigen, så sätter han plötsligt upp nosen i vädret och jag förstår att han fått vittring på "närfiggen", som ligger ca 15 m fram i rutan. Jag kallar på honom ... mycket tydligt och bestämt!

Jodå, han stannar till och väljer att komma till mig! Lydig hund ..... men i farten tar han rullen! Shit! (Hade detta varit för ett år sedan, hade han valt att vara olydig och sprungit fram till figgen). Han har alltså vunnit denna match, för nu vågar jag absolut inte kalla på honom, när jag tror att han har figge i näsan.

Resten av träningen gick han jättebra - djupa fina tomslag i ca 100 meter. Som belöning fick han en avslutande "hitta", som råkade bli en "flyende" figurant, för Zico är en hund, som har full koll på vad vi bestämmer på stigen

Hoppas vi kan ändra träningsdag till söndag, nästa vecka. Jag skulle vilja köra två pass innan tävling, där vi bara har hittor. Det har varit lite mycket markeringar på sistone.

Vid fikat gick vi som vanligt igenom vad hundarna presterat under sina pass och alla var mycket nöjda med sina fyrbenta kompisar. Några små problem kom också fram, men dom ska vi fixa till nästa gång ... eller nästa. Marie bjöd på hembakad Tosca-kaka - Mums! Stackars Carina som bantar  ...... eller hur var det, gällde det bara måndag-fredag

På lördag är det tävlingsledarprovet och jag har inte gjort tidsplanering av "min" spårtävling och endast gått igenom 10 frågor av ca 50. Får nog lägga en timme eller två på det nu.
 

...och tack vare Roland så fick vi (Karin, Marie och jag) uppleva hur det är att bli lite uppvaktade. Vi bjöds på "smarriga" vaniljhjärtan till fikat efter söket. Tack Rolle, du vet hur man ska få tjejer att må bra

Efter en del dividerande i fredags eftermiddag, så bestämde vi att vi skulle köra sökträningen i "furet". Väderleksrapporten förutspådde -10 grader i Fulltofta och även om hundarna klarar att jobba i kylan, så är det inte så bra att ha dom liggande i bilen i flera timmar.

Nu blev det nog inte så kallt, i alla fall inte i Lomma. Och solen sken så fint - en fantastiskt härlig vinterdag.

Söket gick väldans bra för alla ..... utom för Zico C  Bessy och Lakrits som är rätt så gröna, gjorde ett kanonjobb. De är så motiverade och fokuserade, så man blir alldeles lyrisk. Båda två har precis allt som man vill se hos en sökhund - gåvilja, figurantintresse, lagom självständiga och väldigt lätta för oss figuranter att leka och ha kul med. Det kommer att bli kanonbra 

Och Zico då! Jo han började med ett kanonfint slag på vänster sida och när han är ca 20 meter från mig, så talar jag om för honom hur duktig han är!
Men, säger Karin, "han har ju rullen i munnen!" Det var ju naturligtvis inte bra, för det fanns ju ingen figge därute. Men, jag kopplade upp för påvis och Zico sprang ut med glädje och drag i kopplet .... sen blev det ju ett antiklimax, men han såg inte så ledsen ut.

Sen skickade jag på höger sida, där det fortfarande inte fanns någon figge och det blev hur bra som helst! Sen på vänster sida - ursnyggt slag - rakt ut och fram ca 15 m och sen tillbaks till mig ..... med rullen i munnen! Ny blindning  

Pust stön, vad gör vi nu. Nästa skick på höger sida, vet jag att han kommer att hittar figge, så jag meddelar att jag vill ha en "hitta" - alltså ingen markering. Det blir kanonbra - han busar med Marie i scouternas proffsigt byggda koja. (Tack, Lomma scoutkår!)

Tanken var sen att han skulle få figge på vänster sida (dold figge i låda), men han fick den inte i vinden utan kom tillbaks till stigen. Ett fint slag! Sen ett fint slag på högersidan, men kommer tillbaks på stigen ca 10 meter framför mig och istället för att söka upp mig så börjar han vädra ut mot vänstersidan. När jag kallar på honom, så väljer han att ta rullen i munnen. BRA - nu fick jag en chans att tala om att han gjorde FEL FEL FEL!

Resten av träningen gick bra, så jag hoppas att detta felbeteende  berodde på:
1) vi var i Furet (förutfattade meningar om var figgarna ska ligga)
2) vi har haft figgar i de två första slagen, säkert de senaste 10 träningarna (fy, fy matte!)

I torsdags var det årsmöte på Lomma Brukshundklubb. Bl a så valde vi ny ordförande - nämligen Karin på bilden ovan. Jag är övertygad om att det kommer att bli kanonbra!

Zico och jag blev uppmärksammade på många sätt.

- Vinnare av bruksbarometer - Dobermannklubbens V.P.
- Årets bästa Brukshund - Hörgrens V.P.
- Årets bästa Spårhund - Giddis V.P. (Aina Einarsson)

Ovan priser blev ju inte direkt någon överraskning, då jag är den som har hand om barometer och vandringspriser i Lomma BK. Men sen kom en STOR överraskning:

Jag fick Svenska Brukshundklubbens förtjänstmedalj i brons - för lång och trogen tjänst plus två otroligt vackra rosor. Väldigt kul faktiskt - man känner sig uppskattad!

Flatcoated Retriever klubben har också delat ut vandringspriser och Zico och jag kom 7:a i "Årets Bruksflat". I fint sällskap minsann - 2 SM-deltagare och en nybliven spårchampion.

Men vi måste ju passa på att gratulera Zico:s halvsyrra - Luttegärdes Tärna och matte Annika, som blev "Årets Jaktflat". De vann dessutom flatmästerskapet 2008. Har man själv inte gjort någon bragd, så får man ju skryta med släkten

Nu ska vi gå en runda i det fina vintervädret! Det får nog bli en tur till Lomma, så att vi kan göra ett besök på appellplanen och "bråka" lite med framåtsändandet. Det är sämre nu, än det någonsin har varit. Ordet "sakta" har fått en ny innebörd - skutta i luften, med kroppen böjd i en båge, så att man har ögonkontakt med matte
 

Dagen har tilltagit 2 timmar och 18 minuter sen vintersolståndet Tyvärr märker man inte det så tydligt här i Skåne, då det för det mesta är mulet och trist. Men i söndags var himlen blå. Se bildbevis ovan.

Vi tränade sök i Fulltofta - Mörkrets väg - en trevlig, men rätt så krävande bana. Alla hundarna skötte sig bra. De problem som syntes, hade alla gemensamt.  Vid ett parti - från 50-100 meter verkade de väldigt desorienterade, och sprang inte rakt ut utan drog framåt i rutan. Och eftersom vi hade en motvindssida, så kunde det hända att något slag inte blev tillräckligt djupt.

Vi tror också att det varit något spännande vilt, precis där vi höll till. Lotta hittade mystiska spår i skogen - Lodjur??? Vid detta ställe betedde sig alla våra fyrfota väldigt konstigt. Toss glömde hur man markerar, Lennart kissade på ett träd, Curry stannade och käkade något och Zico lyfte på benet, när vi var på väg hem mot stigen Det sistnämnda har ALDRIG hänt förut, så något läskigt måste det har varit där. Fast kanske inte lodjur - en sån där stor gris kanske?

En trevlig dag i skogen blev det i alla fall .... som vanligt

Fler foton från träningen finns här.

Men något måste ha hänt med Zico, som jag inte la märke till. När jag stod vid spisen (antingen är jag där eller i skogen ), så kom han hoppande på tre ben. Vänster ben hade han dragit upp högt. Jag masserade och försökte stretcha och Zico gnällde, morrade och stånkade. När vi gick ut kvällsrundan, så gick han på alla fyra, men "taktade" lite på bakbenet.

Igår, måndag, så hoppade han på 3 ben hela dagen - inomhus. Utomhus gick han nästan som vanligt   Det blev Rimadyl och koppelpromenad igår och nu i eftermiddag verkar han helt återställd. Måste ha varit en sträckning ... eller?

I lördags tillbringade jag hela dagen i klubbstugan på Svedala BK. Det var sista kurstillfället på tävlingsledarkursen. Vi gjorde tidsplanering, plandiposition, personalförteckningar och materialförteckningar, så det stod härliga till. Nu anser man att vi är färdiga för prov! Av 10 små negerpojkar är vi 6 kvar! Sen återstår att se hur många vi är kvar efter den 28 februari, då slutprovet ska ske   Måste nog plugga lite tävlingsregler och träna på att kommendera lydnaden och fixa med inlämningsuppgiften .... och kanske man skulle ta semester igen?
 

men jag känner mig inte speciellt utvilad eller "laddad"

Zico och jag har varit i Ronneby sedan i tisdags och det har varit jobbigt, smärtsamt, känslofyllt, men också trevligt.

Vi har gått långa promenader i skogarna runt Ronneby och idag sitter i alla fall jag med träningsvärk i lår och vader. Det är rätt jobbig terräng bitvis, och vi har inte dragit oss för att bestiga ett och annat berg.  Ett spår på ca 800 m, blev det i onsdags, men sen bestämde jag mig för att jag inte vågade spåra med Zico i denna terräng just nu. Det gick alldeles för fort, uppför backar, nerför backar och över stenmurar. Jag är glad att kroppen min är hel.

I torsdags var det då begravning för min pappa. Den var fin, men väldigt känslosam. Prästen var bra,  (enl. rykten i Ronneby, så var det Ola Salos pappa). Han höll en "lagom" högtidlighet, som jag vet att pappa skulle ha uppskattat. Psalmerna som mamma valt, var jättefina, så det blev en fin ceremoni.

Efteråt åt vi mat hemma hos mamma, som hon och jag planerat och förberett under veckan. Det var bara brorsan och hans familj (Tina som bor i New York saknades) och jag. Kalle kunde ju inte komma från Bangkok och Stefan var tvungen att åka hem och jobba. Men vi hade en riktigt trevlig stund tillsamman, med både skratt och gråt.

På plussidan måste jag sätta att jag fick träffa Jimmy och Lisa igen (Kalles kusiner) och att jag fick träffa Lisas "käresta". En jättego' kille från Polen.

Alla säger att det blir mycket bättre, efter begravningen, men jag vet inte? Just nu känns det bara som en stor TOMHET .... hoppas den går över!
 

Jag frågade Zico vilken överskrift jag skulle ha idag och han föreslog denna - och den stämmer bra... han gjorde ett jättefint jobb på sökträningen i Klåveröd idag. Fina markeringar, bra påvis och djupa och härliga slag. Visserligen bakåtslag på vänstersidan, men det har vi ju bestämt att vi inte ska bråka om, bara vi får med oss all mark

Men,  när vi efteråt snackade igenom våra hundar, berättade Jeanette att Zico hade avståndsmarkerat, när hon låg i "kompostlådan" - d v s han hade aldrig varit ända framme och nosat på henne. Inte likt honom, men för två gånger sedan när han inte alls ville markera, såg vi att han betedde sig lite konstigt just vid denna lega. Är det kompostgallerna som stör? Vi beslöt att vi nästa gång ska vi ha "lådan" öppen och göra den till en "hitta".

Först ut var Cheia, som idag skulle få testa att markera ute i skogen. Lotta har bestämt att hon ska bli skallhund, så då får det bli så. (Säkert helt rätt tänkt, då hon inte är så glad för att ha något i munnen.) Figgarna fick stå upp och när Cheia kom fram, for hon lite rundor, men bestämde sig sen för att skälla ut dom. Då blev det belöning

Sen var det vår "prickiga vän", Speedies tur! Även hon skulle köra markeringsövningar, men i hennes fall gällde rullmarkering ("svenskrulle"). Med lite hjälp från figgarna, så förstod hon att hon skulle ta rullen i mun och springa in till stigen till matte. Speedie har inga problem med påvisen, utan har bra fart och kommer ihåg var figgen finns.

Däremot kunde vi se att fokus utåt, vid själva sökslaget inte var som det varit tidigare. Hon tog det väldigt lugnt och försiktigt och såg nästan ut som om hon inte ville springa ut alternativt inte förstod varför hon skulle ut i skogen

Sist hon tränade med oss, så hände ju en liten incident (eller stor!) - Speedie sprang rakt in i ett träd med huvudet före och därefter bogen. Hon blev rätt så omskakad och vi fick avbryta hennes träning! Inga bestående men, ..... eller? Kan det vara därför hon är lite tveksam på att ge "järnet" ut i skogen??? Lite motivationshöjande övningar nästa gång - matte får bestämma!

Tossige Toss, fick en ordentlig genomkörande idag. Dags att träna för start i HKL och då går det inte att klistra på 100 meter och bryta efter 7-8 slag Vi la upp det hela, så att han efter ett tomslag, skulle få en belöning i form av figge på andra sidan. För att få tomskicken på olika sidor, så blev det 2 figgar, tomslag, 2 figgar, tomslag osv. Toss fixade det jättefint i ungefär 200 m, sen var han rätt nöjd. Att han var nöjd märktes egentligen bara på påvisen, inte på själva sökslaget. Funderar på, nu när jag sitter här hemma, om vi inte skulle våga börja blanda markeringar och "hittor" på denne gosse nu ??? Alternativt är att vi ger han en extra retning på påviset!

En incident hände naturligtvis här också! Vår grupp är kända för det Toss kom efter ett fint slag tillbaks med sin leksak i munnen? Carina finner sig snabbt och kopplar upp för att göra påvis, för hon tänker att han säkert stulit leksaken från Jeanette! Toss ser lite undrande ut, men han springer ut 40 meter och stannar sen. 10 m längre ut ligger Jeanette och tänker "Shit - blindmarkering. Ska jag resa mig eller ska jag ligga kvar????" Toss bara står kvar och som tur är får han inte Jeanette i vind. (Förklaring: Jeanette har tappat leksaken på vägen ut till sin lega!)

Det är inte lätt att var sökhund bland "stigfinnargänget"

Dags för Lakrits, vår nya sökstjärna Vi började med att två figgar gick ut, en på varje sida. Lakrits fixade naturligtivs detta med glans, fokus, fart och figgeträff! Ja, så vi la ut en figge till, som hon inte fått någon retning på ... det gick inte så bra "Lakkan" såg lite villrådig ut, men med hjälp av matte, så tog hon sig så småningom ut till figgen.

Ok, tänkte vi, då ska hon få lite retning på nästa figge - en klapp blir väl bra? Det blev det inte! Lakrits blev "spooky" istället för taggad. Hon sprang ut 40 meter, men sen "vågade" hon inte riktigt. Löste det dock till slut!

Ok, nu testar vi X-figge! Det gick jättebra! Och där skulle vi ha slutat. Men det gjorde vi inte   Vi tog en X-figge till som retning och då har Lakrits genomskådat det hela och spårar naturligtivs X-figgen ut till stigen. Dumma, dumma, människor!

Så var det då dags för vår lille, men snabbe Bowmore. Vi hade funderat lite och tänkt att det kanske vore lämpligt att han fick vind från figgen redan från stigen, för att slippa de sanslösa rusningarna i skogen! Och det fungerade

Det första 3 figgarna fick han på samma sida av sökstigen, då vi kände att vi hade god kontroll på vindens riktning. Bowmore stod med hög näsa (i hans fall ca 35 cm från marken) på stigen och sen sprang han rakt ut och markerade figgen. Inget trams, bara en liten kontroll sen markering.

Han fick jobba nästan 200 meter och skötte sig så himla bra (matte också!). Det var en fröjd att se

Sist ut var Curry. Hon fick samma upplägg som Toss och fixade det helt utan anmärkning! Snygga tomslag, säkra markeringar och fina påvis. Du är duktig du, Curry-Snurry (fast du var promenerade på min rygg, för att kunna ge mig en puss på munnen. Man kan ju inte pussa på figgens fötter!).

Tack alla för en jättebra träningsdag!
 

Igår tränade vi sök igen! Denna gången på "Dansebanan" i Fulltofta och som tur var såg vi inte några svin denna gång (men vi kunde se spåren efter dom ).

Zico gick hur bra som helst. Hade inga som helst problem med att markera ..... men han spottade ut rullen på eget initiativ. Idag inte förrän han var på stigen, men jag kan lätt föreställa mig att det kommer att bli tidigare framöver.

Att säga "håll fast", är ingen större idé. Han kan inte det ordet! Det har liksom aldrig funnits anledning att lära honom det - vi har mer tränat på "tack", "loss" och "men SLÄPP då för f-n!" 

Men det är väl aldrig för sent att lära en hund sitta! Eller rättare sagt ett nytt ord - vi får träna med en bit slang här hemma i köket och se om vi kan få lite "ordförståelse".

Lakrits var med för andra gången. Vi testade hennes minne, genom att hon bara fick se figgen gå ut några meter och sen vände Marie bort henne. Inga problem! Sen fick hon kolla två figgar gå ut samtidigt, en åt vänster och en åt höger. Inte heller här blev det några problem, när hon skulle skickas på figge nummer två. Fint fokus ut och hittade figgen utan problem! Vi hoppade över lektion 3-5 och hon fick direkt ut och söka en figge, utan att fått någon retning alls. Det gick också bra! Totalt gjorde hon sju jättefina slag, varav ett tomslag (ofrivilligt - kom fel i vind). Vet i katten vad vi ska hitta på nästa gång, så att det blir någon utmaning för henne

Bowmore vill så mycket. Det går väldigt fort och blir ibland väldigt fel! Ibland är det som om han springer ifrån sin hjärna. När han kom till mig, så började han bita i radion samtidigt som han gnällde lite. När jag petade på hans rulle så tog han det lätt som en plätt och sprang hem till matte. Påviset blev helt ok. Vi är inte helt säkra på hur vi ska göra med honom, men eftersom han visar att han tycker det är så himla kul så kommer vi att köra lite längre pass med honom framöver och se om han lär sig "hushålla" med sina krafter (de mentala alltså, de fysiska kan han slösa med bäst han vill!). Fick rapport från Jeanette idag och "Bomsen" hade sovit gott hela lördag eftermiddag

Lennart hittar på "skit", när matte inte är snabb nog! Han lämnar "figge", slår på "figge" slutar skälla, m.m. Vad ska vi göra? Vi backar bandet lite och nöjer oss med att han skäller 5-6 skall och sedan "peppar" figuranten honom tills matte har hunnit ut. Belöning i form av godis först när Karin har anslutit! Rätt eller fel! Om någon läser det här och har andra åsikter, så är vi väldigt tacksamma om vi kan få ta del av dessa.

Idag hade jag tänkt spårträna, efter att ha uträttat en del ärenden på förmiddagen. Men sen såg jag att det behövdes dammsugas (varför är det bara jag som ser det?) och att man kanske skulle städa bort julen. Så klockan blev två, innan det var dags för Zico-aktivering. Lite väl sent att åka till Revinge och trampa ut ett spår som skall ligga i 1½-2 timmar! Det blev istället en sväng ner till "furet" i Lomma. Först en "prommis" på 45 minuter, sen lite stegklättring och som avslutning ett uppletande.

Sen är det ju det där med våren! Det verkar som om den kommer i år också

Dagen har tilltagit 49 min sen vintersolståndet 21/12 (Göteborg 56 min!). Och i vår trädgård finns det snödroppar  Fast de har nog funnits där ett tag -det gäller att vara i en viss sinnestämning för att upptäcka dom.

Ses och hörs

I söndags blev det sökträning på Råttefällan i Fulltofta. Fint väder, lite kallt, men inte alls så blåsigt som man utlovat. Riktigt bra sökträningsväder.

Förutom Jeanette, Carina, Karin och jag, så kom Marie med Lakrits. De ville testa om sök var något för dom .... och det tror jag minsann att det var

Vi började med att testa Lakrits på  "hittor", där hon fick se figuranten gå ut i skogen. Efter två lyckade hittor, där hon fick både bus och godis, så "taggade" hon upp rejält på stigen och hade fint fokus ut. Intensiteten på svansviftningen, steg i takt med antal "hittor". 5 stycken skick fick hon göra, innan det var dags för vila i bilen. Sen fick hon jobba lite till, när vi andra hade kört våra hundar.

En liten naturbegåvning tror vi att Lakrits är - och hennes matte hade också fint fokus. Det är vi inte vana vid i vår grupp

Zicos träning höll på att sluta i total förvirring Jag är så glad att det inte var tävling eller att jag t ex skulle köra för första gången i en ny grupp. Men för att ta det från början .......

Två figuranter var utplacerade, en i vänstra hörnan och en i högra (långt ut, ca 70 m - motvindssidan). Vi började på höger sida och vi ser Zico försvinna långt ut och jag plockar fram kopplet för att vi ska göra påvis. Men tillbaks kommer Zico, utan rulle i mun.

Ok, det var ju ett fint slag, så jag vände för att skicka på vänster sida istället. Där såg vi att han kom fram till den "dolda" legan, gick ett varv eller två och kom tillbaks utan rulle.

Vi tittade på varandra och fattade ingenting. Karin föreslog att vi skulle göra en stigmarkering för att se om han verkligen kunde ta sin rulle. Det visade sig att han hade lite problem med detta och framförallt problem med att få ut den ur munnen sen. Faktiskt greps han nästan av panik, när jag skulle hjälpa honom.

Jag hissade ner rullen lite grand och skickade om på höger sidan. Han kom tillbaks utan rulle. Båda gångerna hade han varit ute hos Marie, fick jag veta sen.  Sen upprepades samma sak på vänster sida.

Time out! Av med tjänstetecken och sökrulle. Figgarna tillbaks till stigen!

Vi flyttade fram starten och figgarna gick ut och gömde sig, och jag gjorde om startproceduren och skickade på vänster sida. Åter igen kom han tillbaks utan rulle. Ok, sa jag och försökte hålla modet uppe - "Är det tomskick han vill ha idag, så ska han få det!" Så jag skickar ut på andra sidan och tillbaks kommer Zico, med sin leksak (kamprulle) i munnen. Jag gör påvis och Jeanette berättar att han borrat in nosen under henne och knyckt leksaken, snabbt som en iller (mer likt Zico-Bus ).

Ute hos Jeanette, justerade vi ner rullen lite till och sen kollade jag att han verkligen kunde ta den lätt och spotta ut den lätt. (Får nog trimma bort lite päls runt halsen!) Sen körde vi på .....

Nu gick det så himla bra. Snygga slag hade han ju gjort från början och det fortsatte han med, men även markeringarna blev som de brukar vara och efter en stund kunde han även leka som vanligt. Vi körde 300 meter och det kändes som han kunde jobba lika länge till.

Skönt att man har en trygg men envis sökgrupp, som känner både mig och hunden. Tack, ska ni, det gjorde ni bra

Nu får vi se hur det går nästa gång - hoppas, hoppas att det inte upprepar sig utan att jag alltid ska få undra vad det var som hände den 11 januari. Jag tror nämligen inte att det bara berodde på rullen. Vi vet ju hur han brukar göra, när han bestämt sig för att det är en "hitta" (fast vi bestämt markering) .... då skäller han ju som den värsta skallhund men igår kom inte ett enda pip från honom. Jo förresten, han pep när jag tog ut honom från bilen ... och då tänkte jag bara att det måste gått någon löptik här precis.

Det är väl sånt här, som gör hundträning så kul, eller
 

Jag har egentligen inte så mycket att skriva. Vistelsen i Blekinge tillät inte att Zico och jag roade oss en längre tid för oss själva. Det blev ett par långa promenader om ca 1 1/2 timma vardera. Det var allt.

Sen åkte jag tur och retur Karlskrona Lasarett två gånger och hälsade på pappa.

Hemresan blev ingen nöjestripp precis. Snöstorm från Ronneby till Valje och sen ösregn på kalla vägar. Men jag ska vara glad att jag startade min resa när jag gjorde, för en timma efter jag kom hem, så sjönk temperaturen från +2 grader till -2 grader. Då var det inte kul att vara på vägen - vilket det var många som tyckte och valde diket istället

Imorgon ska vi ha ett litet möte i vår sökgrupp och försöka enas om träningsdagar åtminstone 5-6 veckor framåt. Ska bli skönt att få livet lite "inrutat" igen.

Dags också att kolla tävlingskalender och anmäla till lite tävlingar. Vi gör väl något försök till att bli uppflyttade till Elit Sök, men annars är det spårtävlingar som kommer att prioriteras.

Förhoppningsvis blir det träning till helgen, så jag får be att få återkomma med en roligare och mer intressant uppdatering.

Vi hörs
 

Idag på eftermiddagen åkte vi till Revinge för att spårträna lite. Jag la ut ett lagom långt, lagom svårt spår. Tyvärr hade jag glömt spårapporterna hemma, så det fick bli lite uppletandeföremål och någon hittad pinne, som apporter.

Jag la ut spåret och sen gick vi på en liten promenad. Det är då jag inser vilken underbar hund jag har - busig, galen, glad och alldeles underbar ... vad skulle jag göra utan dej Zico-Bus.

Han hittade en vattensamling, som frusit till is. Tänk att så lite kan roa ..... se bilder, njut och skratta !

Spåret gick bra, men det var svårt att sätta ner klackarna i den frusna marken, så det gick snabbt.

Imorgon åker vi till Blekinge, Zico och jag. Vi ska nog försöka spåra lite i den fina Blekinge-skogen, däremot blir det inget kommunicerande på Internet etc., för dit vi ska, finns inget bredband eller andra moderniteter.
 

För mig en jul som absolut inte går till historien, som en av de roligare, tvärtom Men det fanns några glädjeämnen! Att få umgås med brorsan och hans familj - åtminstone delar av den och att bli bjuden på fantastiskt god julmat. Skönt också att få prata med pappa, även om han inte alls mådde bra och skönt att se att min mamma klarar pärsen rätt så bra.

Stefan insjuknade i influensan på fredagen innan jul och orkade inte följa med upp till Blekinge. Kalle är som sagt i Bangkok och tentade på "lille-julafton" . Tentan gick bra, så han och Viktor slog på stort och gick på "fin" Thai-restaurang och åt massor av god Thai-mat. Inte så bra   De är på benen nu, men har levt på vatten och vätskeersättning i 4 dagar. Hädanefter blir det mat från gatan, inte restaurang, sa Kalle.

Igår var vi i 4 entusiaster i Klåveröd och tränade sök. Vädret var hyfsat och vinden var nästan obefintlig ... trodde vi. Men det visade sig att vi hade en motvindssida och alltså en sida med medvind. Vi kunde inte utläsa det från snitslarna, men definitivt från hundarna - allihop

Zico jobbade verkligen jättebra - lite grund på högersidan och väldigt djup på vänstersidan, men fokus, full fart och även hörsam. Han gick ca 300 meter och fick totalt 5 figgar, varav en "närfigge", som avslutning. Denna gången fick han inga hittor, utan var tvungen att markera alla gångerna. Inga problem - i alla fall inga skallmarkeringar

Curry, Cheia, Toss och Lennart gjorde också fint ifrån sig. Förare och figgar var också nöjda med sin insats - ordning och reda, planering och fokusering. Det är faktiskt kul att bara vara 4 stycken - man blir liksom mer noggrann och orkar engagera sig i varje hund. Tack för en trevlig dag i skogen!

Tack Micra & Lee och Curry & Cheia för de fina och GODA julklapparna. Ni vet vad Zico-Bus vill ha - lite pip, lite bus, lite knep, lite knåp och mycket gott-i-gott-gott

Imorgon ska jag lämna bilen till verkstaden - förutom att ljuddämparen ska bytas ut, kom man på att det är dags för kamremsbyte och ny vattenpump. Uj-uj-uj - det kommer att bli dyrt.

GOD FORTSÄTTNING OCH GOTT NYTT ÅR
önskar
Zico-Bus med matte