.... om 6 månader är det jul igen! Man ska ju inte tänka så, för vi har ju en lång och härlig sommar framför oss, men jag kan inte låta bli ....

Att rapportera från veckan är att Lykka på sin 11-veckors-dag vägde 8,9 kg och att vi har haft en date med brorsan Helge i Alnarpsparken. Lille Helge har inte någon fyrbent kompis därhemma och var så sugen på att leka. Men Lykka var rätt "bitchig" mot honom och ville hellre kolla in den fina parken Fast Helge tog det med jämnmod och fortsatte att uppmana till lek .... de känner ju varandra sedan tidigare!

Brorsan Helge får så han tiger!

Så kom vi till tennisbanan där två killar spelade. Både Helge och Lykka blev väldigt intresserade och satte sig som publik utanför nätet på ena kortsidan. Det servades från motsatt sida och "vår" spelare lyckades ta emot den hårda servern - det small ordentligt! Helge satt kvar med stora ögon, men Lykka pep iväg. 1-0 till Helge

Midsommarflicka

Vi har också träffat Kerstin, Texas och Nisse. Texas och Lykka vallade en korridor, sen blev det uppletande för de stora killarna. De klarade detta bra, trots att småglinen både hade kissat och grävt i rutan

Sen gjorde vi låååånga valpinkallningar. Oj så fort de kan springa och så glada de blir när de kommer fram. Tänk om det kunde vara så om 6 månader också! Kerstin visade mig också hur man kan lära in stoppsignal och det har vi tränat på några gånger nu. Det går rätt så bra .... ibland. (Har förstått från "Karin Kennelmamma" att det är viktigt att träna in en "broms", redan i tidig ålder )

Midsommarafton hade jag jour. Det brukar innebära att man kollar status på systemen på morgonen och kvällen, men just idag fick jag två "critical incidents" och fick jobba i drygt 3 timmar på förmiddagen. Men jag hann med att gå en runda med voffsen så de låg och sov så sött, när deras matte slet för brödfödan.

Midsommarpojket!

På tal om brödfödan, så äter Lykke mycket bättre nu. Knepet var att torrfodret skall serveras ljummet och "Al dente", inte kallt och uppblött i flera timmar.

Vi har också skapat lite rutiner för vardagen. Upp klockan 06:30 - rastning och bus i trädgården i ca 20 minuter. Sen frukost - även för mig. Jag hinner t o m bläddra i tidningen lite grand, medan Zico underhåller Lykka.

Sen går vi morgonrundan - Zico i koppel och Lykka springer med. Ibland före och ibland efter. Vi ropar inte så ofta på henne utan hon får hålla koll på oss. Som tur är så sover Hjärupsfolket ganska länge på sommaren, så vi är rätt ensamma i byn.

När vi kommer hem efter ca 30 minuter, så är prinsessan rätt nöjd och letar upp en lämplig sovplats. Då ger jag Zico en tuggpinne och sprider ut några stycken extra i hallen och köket. Sen säger jag "hej-då" och åker till jobbet.

Midsommardagen

När jag kommer hem, efter ungefär 3,5 timmar, så står huset fortfarande kvar Tuggpinnarna är borta. Jag vet inte om det är Zico som smaskat i sig alla, men det spelar ingen roll. Inget kiss på golvet och båda voffsen verkar lugna och fina .... men glada att jag är hemma igen.

Jag tror aldrig jag tidigare har spenderat så mycket tid i vår trädgård ... utan att göra någonting, som t ex rensat ogräs, klippt gräset eller läst en bok.

Men nu har 3 veckor gått och min semester är slut. Jag har lite ågren över hur det ska gå nästa vecka, då jag börjar med att ha "jour", d v s ska vara tillgänglig från 07:00 till 18:00 varje vardag. Kan höra mig själv säga till en användare: "Jag kan tyvärr inte aktivera ditt konto just nu, för nu ska min valp har mat och sen måste hon ut och kissa och kanske bajsa". Men försök igen om en timme!" Jag hoppas verkligen att det är många som väljer att ta semester under midsommarveckan!

Att kolla på istället för att läsa en bok eller rensa ogräs :)
 

Min plan är att åka till jobbet på morgonen och stanna där i ungefär 2,5 timme, för att sedan åka hem och jobba resten av dagen hemifrån. Jag har redan förvarnat min kollega att jag inte kan säga när jag dyker upp på morgonen, men att det blir någon gång mellan 08.00 och 10:00.

Hon börjar se ut som en lite "flatte" nu, nosen har blivit längre ....... och benen.

I torsdags kväll åkte vi till Lomma för att träffa Texas (och Kerstin och Nisse). Lykka och Texas fick först gå en liten promenad i den stora skogen (alltså Furet!), sen fick Zico och Nisse göra ett uppletande. Båda två skötte detta på ett utmärkt sätt och som belöning fick de sitta en stund i bilen igen, medan de två småglinen fick rasa runt. Livet är inte alltid rättvist

I lördags eftermiddag, så åkte vi till Marie och Lakrits. Vi gick en runda runt Lakritssjön, som är fin, men rätt sumpig på vissa ställen. Och det är naturligtvis på dessa ställen som Zico och Lakrits väljer att svalka sig Lykka var inte sen att följa efter. Och mötet med Lakrits var bara positivt, så kul att Lykka ville klänga lite på henne. Men då sa Lakrits, "morrrrr". Det räckte för att den lilla damen skulle förstå att det inte gick att behandla Lakkan på samma sätt som Zico.

Lakritssjön

Efter den lilla promenaden så kollade vi in trädgården på Solgläntan och Lakrits visade hur man gräver STORA hål under cypressen. Mycket bra att kunna, sa Lykka. Zico låg lite på avstånd och betraktade .... eller vaktade????

Idag har vi varit på Revinge tillsammans med Kerstin, Astrid, Nisse och Texas.

Vi började med att trampa ut spår, till våra stora svarta killar. Sen fick "Texas Hippie Holm" och "Miss Lykka Jonsson" följa med en tur ner till Krankesjön. Det uppskattades ... inte bara vattnet utan det som låg i strandkanten

De stora killarna spårade som riktiga proffs idag Nisses spår blev lite kortare än vad som var tänkt (675 m - enligt Nike GPS), men vi såg att han blev lite trött efter 500 meter, så det blev nog lagom. Zicos var längre, kanske 800 meter. Klockrent i ca 650 meter, men sen blev det lite strul i en vinkel. Antingen distraherad av vilt, eller så blev han också lite trött.

Efter lite fika, då Astrid och Zico fick vara med, för de små svarta sov sin skönhetssömn, så la vi ut ett spår till Texas. Planen var att Kerstin skulle promenera fram och tillbaks över detta, med Texas i koppel. Men eftersom Texas Hippie Holm, precis lärt sig att "gå fint" i koppel, så fick vi släppa honom lös. Efter att ha promenerat över spåret ett otal antal gånger, så satte han plötsligt näsan i marken och spårade i ca 20 meter! Och då stod plötsligt matskålen där! Glufs, glufs - inte så dumt! Det här kan vi göra fler gånger, sa Texas.

Miss Lykka Jonsson är ju 3 veckor yngre och hon tyckte bara att hennes matte gick så försiktigt och konstigt, så hon valde att gå efter henne. Men ca 10 meter innan spårslutet, så blir näsan hög (inte så bra när man ska spåra) och hon "letar upp" matskålen. (Matte hade nog inte lyckats lägga spåret i medvind, för då skulle ju inte detta kunna hända).

Vi avslutade dagen med några "valpinkallningar". Häftigt tyckte "valpisarna", som sprang så fort som de små korta benen bar.

Vi var hemma 14:30 och nu är klockan snart 17:00 .... Lykka sover fortfarande här under min stol i köket Får väl väcka henne snart, så att hon kan få lite mat igen.

Lykka ska nog bli trädgårdsmästare när hon blir stor Idag har hon gallrat bland pionerna (det är nog viktigt att man gör) och beskurit flädern (den börjar bli lite väl stor). Sen passade hon på att luckra upp jorden i rabatten och rensa bort lite ogräs. Hon är duktig den tösen

Jag värmer upp med att tugga lite på brorsan ...........

Men sen måste jag skynda mig .......

Undrar verkligen när dom gallrade här sist?

Då var det klart .... nu mot nästa uppdrag ....

Nej, jag gräver inget hål i rabatten, jag rensar ogräs, men kan undra om du vet vad det är!

När allt detta var gjort, så blev det lite ensamträning i ca 45 minuter. Helt ensam var hon ju förståss inte, store och starke brorsan var ju hemma. Jag åkte till Burlövs centrum och shoppade en våg och lite tuggben. Måste erkänna att jag var lite nervös på vägen hem, men den ende som mötte mig i dörren var Zico. Prinsessan tittade yrvaket ut från sin sovplats.

Vågen köpte jag för jag misstänkte att vår gamla inte fungerade särskilt bra och misstankarna var korrekta. Både jag och Lykka har ökat i vikt Lykka väger nu 8,2 kg.

På söndagseftermiddagen körde vi till Käglinge Rekreationsområde för att träffa Karin (kennelmamma) och Isaac (bror) och Janette och Taffy (syster).

Det blev ett kärt återseende, d v s mycket morr och bitande både här och där Vi gick en liten promenad på smala stigar och bland "höga berg och djupa dalar". Där fanns också många "stora och djupa sjöar" , som de ju tvunget måste utforska.

Isaac var i och simmade och Taffy följde genast hans exempel. Lykka hoppade i och klev rakt på huvudet på Taffy, som försvann under vattnet. Men hon kom upp snabbt och skakade sig lite, för att sen hoppa i plurret igen.

På stigarna låg också spännande saker - hästskit.

Long time no seeing ... Tjena brorsan, tjena syrran!

Ska vi ta en sväng i skogen?

Undrar om grodorna är ätliga - tror det stod något om det i Sydsvenskan ....

Jo, de är ätliga ... men fridlysta, så man får bara titta på dom.
 

Vad säger du Isaac - det här måste vi göra om!

Jag kom hem vid 6-tiden med en mycket hungrig tjej. Men när väl maten var uppäten, så sov hon som en stock ... i flera timmar. Nu ser vi fram emot första valpträffen, som är i början av juli. Men kanske ringer vi Janette och kollar om Taffy vill leka en stund - de bor nämligen i Bjärred.

I lördags var  Lykka på ett litet äventyr,  eller i hennes värld förmodligen ett STORT äventyr.

Vi åkte till Fulltofta kl. 08:00 på morgonen och jag hann med en skogspromenad med Zico och Lykka, innan Mari och Lee och Kerstin med Astrid, Nisse och Texas dök upp.  Vädret var jättefint, soligt, men ändå inte för varmt. Zico fick ett roligt spår, utlagt av Mari. Man kunde se på både Lee, Nisse och Zico att de tyckte det var skönt att slippa Revingehed och istället få suga in doften av skog i nosen. De spårade väldigt bra alla 3!

Lykka och Texas fick sen en liten skogspromenad - inte på några stigar utan rakt ut i "vildmarken". Plötsligt hade de inte tid att leka med varandra, men sprang tillsammans över stock och sten och hittade fantastiska saker på marken - kottar!

Tjoho, så kul det är att springa i den mjuka mossan!

Kom hit och kolla, jättespännande!

Undrar vad det är som luktar så spännande?

Texas(med hippiefrisyr) till vänster - Lykka till höger

Dagarna går och jag får inget gjort av allt det som borde göras, d v s städa huset och trädgården. Istället sitter jag mest och kollar Zico och Lykka och hur deras relation utvecklas.

Ska vi leka med den här blöta handduken?

Ja, men ta i lite då .......!

Riktigt kul att se hur Zico bjuder upp till lek och när han sen är trött, så får han lite stela ben, vänder bort huvudet och går och lägger sig. Lykka försöker alltid med några inviter, t ex att anfalla och morra eller att lägga sig en bit ifrån och skälla. Men det har hon inget för, Zico ligger bara platt på marken. Då lägger hon sig tätt intill honom och är alldeles lugn.

Nej, nu tar vi det lugnt en stund. Basta!

Några timmar senare, går han och hämtar en leksak eller vad som finns att tillgå. Igår var det en handduk idag ett litet torrt löv. Sen är buset i full gång och den lilla prinsessan (eller kanske "pirayan") är alltid med på noterna.

Nu har jag vilat. En liten brottningsmatch kanske?

Ge dej :)

Igår kväll åkte vi ner till Lomma för att Zico skulle få göra ett uppletande och lite lydnadsträning. Lykka och jag vallade en korridor på 20x50 meter i Furet och la ut föremålen. Sen var hon trött och låg så lugnt i bilen, medan Zico fick jobba. Det tog väl 2 minuter att plocka in 4 föremål, så det blev ingen lång ensamhet

Sen blev det lite lydnadsträning. Fritt följ, inkallning, kryp, hopp, fjärrdirigering och stegen. Det var ingen riktigt gnista i Zico, men det kan ju ha många förklaringar ... värmen, trötthet efter allt bus eller då sjukdomen . Det är 6 dagar kvar av penicillinkuren, så vi får väl se hur läget är när den är slut.

Sen kom Mumme och Tosca. Oj, vilken liten söt "flatteflicka". Hon var inte större än Lykka, fast hon är 3 veckor äldre , Wow, tyckte Lykka ... henne kan jag nog springa omkull!

Igår eftermiddag begav vi oss till Lomma för att se om strand och hav kunde vara något för prinsessan. Det var det absolut

Zico studsade ut i vattnet och ville att jag omedelbart skulle slänga ut en vattenleksak, men jag avvaktade lite för att se vad Lykka tänkte göra. Jo, han trippade ut, la sig ner och rullade sen runt, runt, runt i vattnet. Ett tag blev jag rädd att hon skulle dränka sig själv. Men hon kom upp på alla 4 och fick sen ett klassiskt "flatteryck" och galopperade runt Zico.

Skönt att svalka magen!

Skönt att svalka hela kroppen förresten.

Sen var jag tvungen att kasta iväg bumerangen (födelsedagspresent från Marie och Lakrits) till Zico, så att han också fick lite roligt. Lykka hängde på, men hann naturligtvis inte med i svängarna.

Kom igen Zico - bry dej inte om hunden där borta!

Tur att matte inte glömde min bumerang!

Jag tänkte oss att vi skulle sitta en stund vid stranden, men där fanns alldeles för mycket intressant att stoppa i munnen, så vi drog oss upp i gröngräset och skuggan istället.

Men hur kunde hon glömma handduk :(

När vi kom hem, blev det duschen för båda två. Tror att de hade med sig hem minst ett kilo sand Sen var det lugnt i stugan i nästan 2 timmar.

Nu verkar det som om prinsessan känner sig rätt så hemmastadd här i Hjärup och från att ha "vaktat" lite över Zico, så att han inte skulle vara för hård mot henne, så får jag ibland skydda honom från Lykka:s attacker. Jag är så lättad att det verkar som om Zico inte bara accepterar Lykka, utan att han t o m tycker att hon är rätt kul.

Det är ju en fördel att kunna ha dörren öppen hela dagarna, så det verkar som om hon föredra att åtminstone göra de stora behoven utomhus. Kissar gör hon utan förvarning, där hon står och går . Men jag har rullat ihop mattorna, så det är inte så svårt att torka upp.

Hon sover som en stock om nätterna - från 23:00 till 07.00. Men det är förståss sedan hon fick tillåtelse att komma upp i min säng. Jag kan ju inte förbjuda henne, när Zico får lov till detta. Som tur är så ligger Zico vid fötterna endast en liten stund, nu när det är så varmt ute. Han flyttar rätt så snart ner på det något kyligare golvet.

Däremot är det lite problematiskt med ätandet. Hon äter bara några tuggor, sen rantar hon iväg. För att efter en stund komma tillbaks och ta ytterligare tuggor. Sen funkar det om jag ger henne lite till ur min hand,  därefter går hon bara därifrån . Vid lunchen testade jag med att lägga några torra "kulor" ovanpå de som hade svällt och då minsann, så slank hela portionen ner. Ska testa ikväll igen och se om det är lösningen.

Några små äventyr har vi varit ute på under veckan. Först en "date" med Kerstin och Texas, som är 3 veckor äldre än Lykka. Texas visade Lykka "allt han kunde" och de busade rejält på appellplanen i Lomma och Lykka var inte den som fegade ur!

Sen var vi på Revinge i lördags. Zico fick ett kort spår - ca 500 m, som han klarade galant trots värme, torka och ev. trötthet p g a Ehrlician. Även uppletandet gick bra, men där kunde man se att farten inte var som den brukade .... men det kan ju också bero på att det var så varmt.

Lykka tjöt i bilen hela vägen till Revinge. Men sen tog hon det med ro. Hälsade på tvåbeningar, utforskade en del av heden (en mycket liten del!) och sov så gott i bilen. På vägen hem var det helt tyst i bilen.

Igår eftermiddag tog vi en runda ner till klubben för att på avstånd följa lydnadstävlingarna. Eller kanske mer för att kolla om Karin behövde hjälp med sekreteriatsjobbet. Men det behövde hon inte, hon fixade allt galant!

Här kommer lite bilder från bus i trädgården.

Ska vi leka?

Ok!!!

Försök att ta mig då!

Se upp, här kommer Lykka!

Jag får nog äta upp min mat, så jag blir lika stor och stark som du!

Texten har jag stulit, varifrån kommer jag inte ihåg. Bilderna har jag tagit själv och motivet är Lykka

Hur jag fotograferar min valp

Här vaktar jag!

1. Tag en ny film ur förpackningen och sätt in den i kameran
2. Tag filmförpackningen från valpens mun och kasta den i soppåsen
3. Tag bort valpen från soppåsen och borsta bort kaffesumpen från valpens nos
4. Välj en passande bakgrund
5. Montera kameran på ett stativ och gör klart för fotografering

Ibland får man ta en liten paus!

6. Hitta valpen och ta henne ifrån de smutsiga strumporna
7. Placera valpen på lämpligt avstånd och gå till kameran
8. Glöm allt om att ha kameran på ett stativ och fånga in valpen
9. Håll kameran i handen medan du lockar på valpen med en godisbit

Om jag hoppar lite högre, så får jag nog tag i kameran!

10. Hämta en trasa och torka rent linsen från nosavtryck
11. Tag blixtkuben från valpens mun
12. Tag ut katten och tvätta valpens nos med Jodopax
13. Ställ tillbaks askfatet och tidningarna på soffbordet
14. Tag ett pipdjur och försök få valpen intresserad
15. Sätt glasögonen på plats och hämta kameran under soffan
16. Lyft upp valpen och säg "NEJ, sådan saker gör man utomhus!"

Jo jag ligger alldeles still, det är nog linsen som är skitig!

17. Torka upp
18. Ring efter en medhjälpare
19. Tag en öl
20. Sätt dig i en bekväm fåtölj och bestäm att du imorgon skall lära valpen vad sitt och ligg betyder.
                           

Prick kl. 10:00 parkerade jag bilen utanför Karins hus. Sen blev det lite valpmys och lite pappersexercis, innan det var dags att bära prinsessan till bilen. Zico var med, för jag tänkte det var bäst, med tanke på den hälsningscermoni han har när jag kommer hem .... även om jag bara varit borta i 10 min.

Att bli placerad i en Canvas-bur med en okänd hund som närmasta granne, var inget Lykka uppskattade. Hon pep och skrek tills vi var i Åkarp, då slocknande hon.

Sen har hon inspekterat hemmet och trädgården. Kissat på köksgolvet och glufsat i sig en portion mat. Lekt lite med leksakerna som ligger utspridda överallt här hemma. Blivit buren i en väska på en kort rastningsrunda med Zico, som absolut inte kan tänka sig att göra det stora behovet i trädgården .... ifall han inte är jättekass i magen.

Nu sover hon sin skönhetssömn ..... på skohyllan

Har försökt fotografera lite, men det blir väldigt nära närbilder och immigt på linsen, så jag lägger ut en bild när hon är 6 veckor och som är stulen från Skattkammarens hemsida.

Snabb-blodprovet visad på Anaplasmos (Ehrlichios), så penicillinkuren kunde sättas in omedelbart och jag fick hämta hem honom på fredagseftermiddagen.

Hela lördagen gick han omkring och pep, men jag vet inte om det berodde på att han hade ont, eller om han var hungrig. 3 matskeder Hills ID 5 gånger om dagen är inte speciellt mycket mat för en kille på 30 kg.

Idag måndag verkar han helt ok igen och jag har ökat fodermängden betydligt, fast fortsätter ändå med ID-kosten. Penicillin-kuren på 3 veckor måste vi ju fortsätta - hoppas nu att magen tål det och att svampen inte börja frodas i öronen.

Jag vaknade i morse kl. 03.00 att Zico låg nedanför min säng och häschade.

Steg upp för jag trodde att det var magen som sa ifrån igen. Han hade diarré och kräktes en del under tisdagen. På onsdagen var han ju rätt så tom i magen, så då kom det inte så mycket. Han drack dock vatten. På kvällen fick han en smakportion av torsk och ris och det verkade som det tänkte stanna kvar.

Men nu kunnde Zico inte resa sig för egen maskin. Jag fick lyfta upp bakdelen, för att han skulle komma upp på alla 4. Hur vi tog oss nerför vår trappa, begriper jag inte.

Han stapplade ut en runda i trädgården, men p g a mörkret kunde jag inte se om han behövde uträtta något. Han kom snabbt in igen och blev stående med hängande huvud. Han hade väldigt svårt för att lägga sig ner. När jag gick uppför trappan för att lägga mig och sova igen, så försökte han följa efter, men klarade inte första trappsteget. När han väl kom ner på golvet så blev han liggande på hallgolvet hela natten.

Ringde Djursjukhuset direkt på morgonen och fick en tid kl. 09.00.

Misstänkte att något fastnat i magen eller tarmen. Han fick ju ett märgben på sin födelsedag och det är han inte så van vid. Han har väl ätit max 4 sådana i sitt liv.

Hur jag lyckades få in honom i bilburen kan jag inte heller förklara. Och hur vi lyckades röntga honom utan lugnande medel är också en gåta .... fast det var en väldigt duktig sköterska.

Men röntgen visade inga främmande föremål i magen eller tarmen. Ingen feber. Lite tecken på uttorkning, men inget akut. Vikten 3 kg lättare än jag trodde (30,5)

Om jag ville fick han åka med mig hem, men de rekommenderade att han skulle stanna över natten. De ska ge honom lite dropp och så ska de ta lite blodprover. Veterinären nämnde bl a akut Borrelia och jag hoppas nästan på det, för då är det ju bara att sätta igång en antibiotikakur.

Stackars min lille Zico-Bus - han såg så ledsen och trött ut när han något tveksamt (men alls inte motsträvigt) följde med sjuksköterskan.
 

Idag fyller Zico-Bus 9 (NIO) år! Jag fattar det inte .... och inte han själv heller

Zico-Bus 9 år ... födelsemärket på tungan kan åren inte sudda ut!

Dagen började med paketöppning och sånt gillar vi båda. Idag var matte med hela tiden, ifall det nu skulle vara en tub med något gott i. Men förutom det stora goda märgbenet, som Zico genast började bearbeta, så fanns det ett jättfint koppel, mjuk boll, hopfällbar vattenskål och en vattenleksak. Allt från  Marie och Lakrits .... ni skämmer bort oss alldeles för mycket Jag  hade också köpt presenter, men vi sparar dom .... det var ett stort märgben och ett gosedjur (kan man aldrig få för många av, säger Zico)! Tänkte att han kan få det som "tröst", när "lillasyster" anländer. .....Ja, jag är nästan "smålänning" ..... halvblod

Eftermiddagen tillbringade vi på Revingehed och förberedde vår tävling i appellklass sök och spår. Det gick mycket smidigt, för det var många som hjälpte till och många med stor erfarenhet av både sök och spår.

Men eftersom jag hade ansvaret, så ville jag efter upplägget kolla att allt såg bra ut och under tiden jag gjorde detta, så trampade Mari ut ett spår till Lee och ett till Zico. Och när jag var klar med mina åtagande, så hade Lee:s spår "mognat", så det var bara att traska efter. Det gick mycket bra, med tanke på väder och vind (soligt, varmt och rätt så blåsigt).

Zico började bra (direktpåsläpp), men fick lite problem i första spetsvinkeln. Förmodligen snurrade vinden rejält - vi hade precis tagit oss upp från ett uppförslut och till vänster om oss var en hög vall. Men till slut redde han ut detta och sen gick det som på räls, nästan till slutet. Han jobbar hårt i en spetsvinkel, när en liten hund (typ Jack Russel) plötsligt kommer farande fram till honom. Zico snusar på honom (henne?) och sätter sen ner nosen och fortsätter att spåra .... trots att den lilla hunden springer efter och försöker nosa honom i baken.

Utan att överdriva, kan man nog säga att han har en hög motivation i spåret

Den lilla hunden försvann efter ett tag men kom tillbaks precis innan Zico hittade slutet, men denna gången blev han inte uppmärksammad överhuvudtaget! Slutet gott allting gott .......fast sen förstår jag mig inte på människor som låter sina hundar springa så vind för våg. Tänk vad som kunnat hänt om Zico varit en "elaking"

Vi var hemma i hemmet igen vid 18-tiden och efter att ha fixat lite mat, så vidtog förberedelser för söndagen. Märkning av spårpinnar, mackor till domare och mig själv, kontroll av checklistan ......... och så väckarklockan på 05:45.

I torsdags kväll fick jag äntligen se valparna IRL. Och jag kan säga att jag blev inte besviken. Vilket härligt gäng - 3 bruna och 3 svarta. Knubbiga och trubbnosade, men med vassa tänder. Jag blev sittande i valphagen i 1½ timme och det var så underhållande hela tiden. Lycka hade sin plats utanför Bia-bädden uppträngd vid väggen, när jag kom. När hon märkte att det hände något, så ville hon komma fram, men behövde lite hjälp, från sitt trånga bo.

Sen höll hon igång. Tuggade på mitt hår och anföll mina tår och när det inte var spännande längre, så var det något stackars sovande syskon, som fick en del smällar Plötsligt såg vi att ögonlocken blev tunga på den lilla prinsessan .... och då var det dags att vingla tillbaks, till sin plats - mellan Bia-bädden och väggen.

Hon är förresten en officiell hund nu - Skattkammarens Gladys Knight, reg.nr. SE27516/2011

Tjohoo - jag har spring i benen :)

Igår var vi på Heden och spårade och gjorde uppletandet. Det är riktigt svårt nu på Revinge. Alla hundar hade stora problem att komma runt spåren. Zico blev nästan frusterad, när spåret bara försvann och sen var det där och så försvann det ......... Det blev ju inte lättare av att hans spår var över 2 timmar gammalt. Det var inte meningen att det skulle bli så gammalt, men Roland, Erik och jag hade en "trekant" (!!), för alla andra ville gå sina egna spår. Och eftersom både Mira och Roxie hade problem i spåret, så rann ju tiden iväg.

Men med lite hjälp av spårläggaren och en matte som höll emot rejält i linan emellanåt, så kom han till slutet. Så många pinnar hade vi inte med oss hem, kan jag berätta.

Sen gjorde vi uppletande. Idag ville jag testa lite tävlingsmässigt, d v s inte veta var föremålen låg (25x50 m) ruta. Det var en stark sidvind emellanåt och ibland så snurrade vinden rejält. De 3 första föremålen plockades hem utan problem, men sen tog det stopp. Alltså inte stopp på springandet, men istället för att springa rakt ut, så drog den svarte med vinden åt höger och när han sprungit 50 meter, så kom han tillbaks. Men om han springer 50 meter åt sidan, så når han ju inte ut på djupet av rutan och hittar inte föremålet som låg där. Jag hjälpte till genom att gå in i rutan ca 20 m och skicka och då blev det träff

Tjohoo - jag har också spring i benen :D (Fotograf: Roland Olsson)

Sen skulle jag bara rasta av honom lite innan det var dags för hemfärd........ J-a skithund - rullar sig i en alldeles färsk koskit Koskit på huvudet, halsen och ryggen ........ urrk. Ville egentligen inte ta med honom hem!

Men de senaste två veckorna har jag sagt till honom, att han behöver badas, men jag har liksom inte orkat ta tag idet. Nu fixade han så att det blev en shamponering  ........... och sanering av bilen .... Fällarna fick tvättas och när jag ändå var på G, så blev bilen dammsugen och avtorkad invändigt.

Skönt att ha det gjort - får bara inte glömma att fästingbehandla den rena och snygga killen

Jaha, då har plötsligt två veckor passerat, utan någon uppdatering av hemsidan. Det straffar sig att vara sjuk ... man blir liksom efter med allting På jobbet har det inte varit så lätt att komma ifatt, och jag har nog varit lite stressad emellanåt. Men nu börjar det ordna upp sig ... (Egentligen är det inte rättvist att man får avdrag på lönen när man är sjuk, för man måste ju när man kommer tillbaks jobba in all den tiden!)

Vi har hunnit med 2 spårträningar på Revinge. Den för 14 dagar sedan, blev inte så lyckad. Först och främst svåra förutsättningar, torrt, soligt och blåsigt och ovanpå det så hade någon lyckats trampa ut ett spår, ovanpå det spår som var Zico:s. I alla fall misstänker vi det, för vi hittade apporter som inte tillhörde oss och vi hittade inte snitslar som borde finnas Men, Zico hittade till slutet och jag tror att han var nöjd med sin insats.

På uppletandet briljerade han .... 4 skick, 4 föremål Snabbt ut och snabbt hem och avlämnade enligt skolboken

I veckan som gick blev det två pass lydnadsträning. Ett för oss själva och ett med Mari och Roland. Äntligen fick vi en "grupp" ... även om den bara var 50%. Det konstiga är att Zico inte ens bryter av på tempot när han kommer till gruppen, utan fortsätter i full galopp?? Han som på de senaste tävlingarna tvärnitat och inte gått ett steg, förrän jag gett ett kommando. När jag tränar själv och med enbart koner, så byter han tempo hur fint som helst, ca 5 meter framför konerna.

Här har 25-öringen ramlat ner, vad gäller uppletande

Dagens spårträning gick bättre, men det var fortfarande svåra förhållanden på Revinge och mot slutet av det ca 800 m långa spåret, var den "svarte hjälten" rätt så mör. Jag hade instruerat Mari att lägga en korvbit någon meter före och efter varje vinkel, för att detta kanske skulle få Zico att slå av på tempot. Det gjorde han förvisso, men jag tycker att han såg lite skuldmedveten ut, när han käkade upp korven. Han slängde en blick på mig och liksom frågade - "är det ok att äta korv när man spårar???"

Uppletandet blev superfint även idag! JAG TROR HAN KAN DET!!!

Vi har också hunnit med ett besök i Lakritsskogen ..... och Lakritssjön. Härligt med årets första dopp .... och härligt att jag kom ihåg att ta med "Krabban".

En simtur med krabban i Lakritssjön

Nu är det bara 4 veckor tills Lykka ska flytta hit. Jag hade vissa förhoppningar att få se henne live i helgen, men Karin (uppfödaren) hade inte möjlighet att ta emot mig ... födelsedagskalas för sin mamma. Ja, även uppfödare måste ju ha rätt till sitt privatliv Nu har vi bestämt torsdag kväll och det ska bli så kul att träffa fröknarna Röd och Gul och herrarna Blå, Lila, Gön och Brun.

Här är fröken Röd .... Lykka!

Att bli frisk från viruset jag drabbats av, blev svårare än jag hade föreställt mig. Har varit tvungen att stanna hemma från jobbet hela veckan. Det värsta har varit hostan, som har plågat mig under nätterna - att sitta upp och sova är inte min melodi. Till slut gick jag till vårdcentralen och fick utskrivet lite "dundermeducin", men den tog jag bara en natt ... och då sov jag i och för sig, men blev helt vimmelkantig och konstig dagen efter. Då kan jag lika väl gå omkring och vingla p g a sömnbrist.

I söndags morse väcktes jag av väckarklockan, för första gången på länge. Dags för söktävling - samling kl. 08.00 i Veberöd. Fast jag var på väg att ringa återbud, för jag kunde plötsligt inte öppna vänster öga. Det var alldeles igenmurat. När jag väl fick upp det, så ville jag bara stänga igen det. Allt det som skulle vara vitt var rött och det värkte något fruktansvärt, speciellt när ljuset kom in i rummet.

Men, jag övertalade mig själv att gå upp. Jag hade ju förberett allt inför dagens tävling. Det var bara att slänga i sig en färdigbredd macka och en kopp kaffe och sen en kort runda med Zico ...och så på med solglasögon och iväg.

Vi kom till samlingsplatsen i god tid - d v s 10 minuter till godo Där var bara TL, domare och ett ekipage, resten av HKL-ekipagen hade lämnat återbud pga sjuka förare, sjuka hundar, löptikar ... Det var ju tur att jag masade mig iväg!

Skallhunden laddar ....

Vi drog starnummer 2 och det dröjde inte så länge innan det var vår tur. Jag började med att skicka ut Zico på högersidan, vilket blev ett bra tomslag. Sen ett bra tomslag på vänster sida och ett helt ok på höger sida. Nästa slag på vänster sida, så slog han bakåt och var även lite grund, så jag valde att skicka på vänstersidan igen, efter att ha avancerat en 10 steg framåt. Var lite rädd att han inte skulle gå ut igen, men det gjorde han och plötsligt hörde jag honom skälla. Jag skyndade mig ut, men så blev det tyst och jag stannade (precis som jag gör på träning). Då kommer Zico emot mig, men när han ser mig så vänder han tillbaks till figgen och fortsätter markeringen.

Här fick jag "bannor" av domaren, för att jag inte skyndat mig mer ut. Att vänta på att hunden ska fortsätta med skallet, gör man bara på träning. På tävling springer man så fort man kan. Fick också kritik för att jag sa till Zico att det räckte med skällandet och att han skulle sätta sig och vänta på att figgen skulle kravla sig ur den dolda legan. Jag borde peppa honom att skälla ännu mer! (Men det är "den" domaren som säger så, en annan kan nog vara av annan åsikt!)

Sen kommer jag knappt ihåg mer vad som hände, vad gäller tomslag och var figgarna låg. Men han hittade de två andra och skallade hyfsat bra - i alla fall så mycket och så länge att jag hittade ut till honom.

Transporterna var lite jobbiga - Zico har mycket stor dragning till stigen och brydde sig inte så mycket om att jag sa att han skulle gå vid sidan. Det blev lite  mycket tjat där! Fick tipset att testa att låta domare och figurant gå före oss in till stigen, för då kanske de kan utgöra en "vägg". Ska testa det nästa gång .... om det blir någon nästa gång.

Skallhunden "in action" :)

Betyget blev 8/8 och det är jag supernöjd med. Det roliga var att Zico inte verkade ett dugg trött. Kändes som jag lätt skulle kunnat skicka honom ett antal gånger till. Domarna kommenterade också att han gick bättre och bättre för varje skick

Efter högst 20 minuters vila, blev det uppletande. Här visade Zico-Bus hur ett uppletande ska se ut. På 1 ½ minut hade han letat upp och avlämnat 4 föremål. Och just idag var avlämningarna riktigt prydliga - betyg 9,5/10. Tjoho!

Klockan var väl ca 09:30 när vi var klara och nu blev det en väntan på LKL-ekipagen. De hade samling kl. 10.00 ca 5 km från sökrutan och kom väl igång med sitt sök vid 11-tiden. Jag passade på att gå med på stigen och fick se åtminstone 2 hundar, som gjorde ett kanonfint sökarbete och så några som kanske skulle ha tränat lite mer.

Åter på klubben och det var dags för platsliggning, som gick bra - 10/10, men det är man ju bortskämd med nu för tiden. Efter domarnas lunch, blev det lydnad.

Jag kände att vi hade bra fokus och koncentration när vi gick in och fria följet kändes ok. Betyg 9/8. Inkallning var lite seg och på ställandet blev det ett par steg för mycket - betyg 8/8. Så var det då dags för det där j-a momentet framåtsändande, som går så bra på träning, men inte fungerar på tävling. Kan det bero på att jag tränar med stora plastkoner och inte levande personer??? Zico galopperar till gruppen och blir stående där, tills jag ger honom ett dk. Då förflyttar han sig framåt och stannar igen och står still när jag kallar in. Åt andra hållet travar han fram till gruppen och stannar tills han får ett nytt kommando. Sen väntar han in mig på inkallningen - betyg 0!

Sen är fokus och koncentration som bortblåsta - i alla fall hos den svarte. Han tittar åt alla håll, utom det han ska! Börjar krypet bra, men lyfter från marken strax innan halten. Efter halten tror jag att han kröp ok. (Betyg 5,5). Skallet blev glest och han slutade strax innan de 8 sekundrarna var gångna (Betyg 7,25). Tungapporteringen blev galopp ut och trav hem och sned avslutning (Betyg 7,5).

Hoppet gick inte bra. Zico slog i rejält på uthoppet och tog stöd på hemvägen. Betyget borde ha varit 0, men vi fick 5. Jag tror det var en kompensation för att hindret var för högt! Jag påpekade det för TL efteråt och hon sa att domarna hade sagt att det var 5 cm för högt, eftersom hon inte räknat "luften" under hindret. Men varför tar man inte bort en halv-planka, undrar jag då???

I vårt fall spelade det ju ingen roll för slutresultatet, men jag tror att vi får lite problem med hoppet en tid framöver. Det gjorde nog lite ont!

Men en rolig tävling var det ändå för vår del och uppletandet är en god karamell som jag ska suga ett tag på.

Avslutar med en bild, på en 12 dagar gammal Lycka. Visst blir man lite valpsjuk
 

det mesta i alla fall Valparna med stort "V" föddes på morgonen den 4:e april - (Swartalvens föddes redan den 3:e ), så jag vaknade nog med rätt känsla i måndags morse.

2 små godingar av 6 (3 bruna och 3 svarta)

Nu är det helt klart och jag känner mig så glad och förväntansfull .... i slutet av maj flyttar en liten svart "Skattkammarvalp" hem till oss Det ska bli sååå roligt, spännande och ......lite skrämmande. Hur ska Zico reagera? Ja, ja, den som lever få se och jag tror nog att det kommer att gå bra. Jag tror inte att Zico kan motstå en "mini-Zicolina" .........det måste ju bara bli LYCKA.

Runda små magar på knappt veckogamla valpar <3

Ja, Zico den stackarn har inte haft så roligt i denna helgen. Tur att han inte kan läsa på FB om alla sökträningar, spårtävlingar, jaktkurser, m.m. Denna helgen har han endast fått gå promenader över Hjärupsfälten, med en hostande och snörvlande matte i släptåg.

Hostan var riktigt besvärande natten till söndagen, så jag vaknade med ryggont och kramp i magen. Tänkte att det skulle släppa om jag gick en rejäl promenad, men efter en halvtimme kände jag att jag inte klarade ett steg till, så jag la mig raklång på rygg i gräset och försökte stretcha både mage och rygg. Vad tror ni Zico gör? Han kommer störtande från ingenstans, ger mig en stor slick rakt över ansiktet ... och sen lägger han sig bredvid mig. Världens bäste Zico Jag mådde genast bättre och vi kunde fortsätta vår promenad med lite "gömma-bollen" övningar etc. Undrar om någon såg oss och i så fall vad trodde de?

Tyvärr är jag sån att jag kan inte sitta ner och ta det lugnt, även om jag inte är frisk. Så det har blivit en hel del gjort här hemma. Alla fönster tvättade/putsade på insida utsida (19 stycken), uteplatsen vårstädad, trädgårdsmöbler utsläpade, tvättade och inoljade, nya gardiner i köket och sovrummet .... m.m.

Till helgen blir det söktävling .... debut för den omskolade skallhunden. Det ska bli mycket intressant att se om det fungerar med skallmarkering i "skarpt läge". Jag skulle inte bli förvånad, inte ens besviken, om det inte gör det. Det är väldigt stor skillnad på träning och tävling, i alla fall i Zico:s värld. Obekant mark och okända figuranter ... då är det tävling och då är det inte så kul .... ingen lek, inget godis och kanske t o m en matte som är lite barsk i rösten, när man testar att få till en lek eller kollar om det inte finns något godis i alla fall ...

Zico 6 veckor!

Hur det än går så blir det vår sista söktävling. Vi kommer inte att ha tid att träna både sök, spår och lydnad, när vi får en liten ny flockmedlem. Det får bli spårträning, för där är det lättare att ha valpen med och hinna med att aktivera och rasta henne. När det är sökträning, så är man ju fullt upptagen med att figurera eller träna sin egen hund från kl. 09.00 till sena eftermiddagen.

Härligt att vårvädret har kommit på allvar. Nu ska jag bara bli frisk också ....

Först och främst så blev det en härlig träning i Klåveröd med sökgruppen. Jag hade släpat med mig en låda, för att testa om Zico skulle "skallmarkera" på en sådan. Och det gjorde han utan problem.

Hade 3 figgar utplacerade på de första 125 metrarna, för att testa hur det kändes att skicka lite "tävlingsmässigt" och det fungerade bra. Zico var taggad men fokuserad och det var egentligen bara vid ett tillfälle som jag fick kalla tillbaks honom och förklara att han måste springa rakt ut i ca 50 m, innan han viker av framåt.

Så nu ska vi ut och testa på tävling .... Veberöd BK den 17 april. Ska bli jättekul och mycket mycket spännande.

Men nu till förklaring av överskriften

I lördags städade jag och t o m torkade golven för att vi skulle få "fint" besök på söndagen. Sen åkte jag och handlade med inköpslista (inte ofta jag gör det), för jag hade hittat ett recept på en smaskig fiskgryta med lax och räkor och en spännande efterrätt med hallon och mascarponeost.

Skippade uppletandet efter söket, för jag hade ju lite bråttom hem att förbereda maten, som liksom skulle vara min födelsedagsfest. På väg hem, så fick jag ett SMS från Kalle --- "jag kan inte komma idag, kan vi ta det nästa helg istället?" -Jo, det kan vi ju, det var ju inget märkvärdigt ..... "bara en bal på slottet!".

Vaknade förväntansfull i morse. Idag ska valparna med stort "V" födas. Spännande! Så kom då mailet .... valparna är födda, men det blev bara 3 stycken, så tyvärr ....

Som sagt, "vad är väl en bal på slottet?".....