Vi åker imorgon tidigt! Kalle har kommit hit och ska bo hos Zico, men eftersom K.  jobbar om dagarna så är även Nils och Erik engagerade i Zico:s välbefinnande Jag tänker på hur glad Nelson hade varit ... det är gamla goa kompisar till honom!

I söndags blev det spår och bad i Lakritsskogen. Spårläggarna blev rejält svettiga efter utläggning av spåren, medan spårhundarna klarade det bättre. Efteråt blev det rabarberpaj och bus och bad. En väldigt trevlig dag - tack Marie och Lakrits.

Nu ska jag packa - badkläder, regnkläder, fleecetröja, grova kängor .... ?

Återkommer med Islands-rapport på måndag eller tisdag.

Jag får alltid lite "ågren", när midsommarafton har passerat Det är inte väder och vind, som skrämmer mig, utan MÖRKRET! Men, men ..... det är några veckor kvar innan vi märker att dagarna blir kortare igen.

Jag var tvungen att stanna hemma från jobbet hela förra veckan. Det gjorde faktiskt "helvetiskt ont" ... och gör fortfarande emellanåt.

Men i torsdags kväll tog jag mig samman och tränade sök tillsammans med Lotta, Roland, Carina och Marie i "Furet" i Lomma. Carina kom med och figgade, trots att hon inte kunde köra hund. Det tycker jag var väldigt lojalt - jag ska försöka komma ihåg det till den gång mina insatser behövs, trots att jag själv inte kan träna

Kalla mig velig, obeslutsam, icke konsekvent .... ja vad som helst, men nu har jag ändrat mig igen. Zico ska inte bli skallhund. Med tanke på den frekvens vi tränar sök, så kommer det att ta flera år innan han förstår det nya markeringssättet och jag tyckte jag märkte sist, att han blev lite osäker och ledsen. Han vill ju att allt ska vara, som det alltid ha varit - sån är Zico

Han fick ha sin fasta rulle runt halsen! Och för att inget konstigt skulle hända fick han figgar ("hittor") på de 4 första slagen. Sen blev det tomskick och jag var rätt så nervös att det skulle bli "blindningar", men Zico skötte det jättefint .... verkligen jättefint. Carina sa att det såg så bra ut att hon blev lite avundsjuk ... det gillar jag  

Avslutade på ca 250 m med en figge ("hitta").

Tanken är att vi nu ska köra minst 10 träningar, där Zico inte ska markera - bara hitta! Sen får vi se!

(Det kan dröja innan vi har gjort 10 träningar - dåligt med mark, spårträning och spårtävlingar!)

Efter att alla hade kört, fick Roland lite bråttom mot bilen. Jag tänkte att han måste skynda sig hem! Men när vi anlände till parkeringen var champagnen upphälld!  Sen fick vi varsin buketter rosor ..... Åhh, vi blev så rörda, så vi kunde nästan inte prata .... i alla fall inte på två minuter

Sen var det då midsommarafton och sill och jordgubbar. Zico och jag tog en lång promenad i sol och regn över fälten i Hjärup.

Idag har vi varit en sväng på Revingehed. Det blev ett spår på ca 700 m och endast 75 min gammalt. Men det tog på krafterna ändå, för det var torrt och väldigt soligt och varmt. Ca 100 m  innan slutapporten, hittade Zico en kaninunge i buskarna. Den skuttade lite vingligt iväg och matte fick uppmana spårhunden att fortsätta med sitt jobb. Det gjorde han

Efteråt blev det ett välbehövligt dopp i Krankesjön.

En vecka kvar att jobba, sen är det SEMESTER  

.... eller bältros, är det jag har drabbats av Jag har fått medicin som ska lindra och jag vill inte veta hur det skulle ha känts annars! Just nu känns det som om jag har världens värsta nackspärr som sträcker sig från nacken ner över skulderbladet och längs hela höger sida ner till midjan. Risken att jag skulle klia på utslagen finns inte - kan inte vidröra kroppen.

Det är synd om mig alltså

Lite synd om Zico också faktiskt. Jag är ju inte jätterolig på våra promenader och drar han i kopplet, så skriker jag. Men i lördags tog jag mig samman och åkte ut till Revingehed för lite spårträning.

Vi var 5 stycken tappra, som trotsade regn och rusk (Elisabeth, Birgitta, Marie, Roland och jag). Det regnade från kl. 09.00 till 14:00 och dessutom blåste det rejält.

Elisabeth hade sin nya lilla stjärna med sig. Ivan - dock inte "den förskräcklige". Han är bara så söt Men valpspåret, var han inte så intresserad av denna dag. Det var kanske inte så konstigt, när man är på heden för första gången i sitt liv. Där finns ju så mycket annat, som är intressant för en 4 månad gammal kille.

Roland gick ut ett långt spår till Zico - jag skulle tippa att det var 1200 m. Hade Zico bara haft nosen i backen, så tror jag att det hade varit rätt så lätt. Det fanns gott om fuktigt gräs på heden, men den byiga vinden bjöd säkert på många andra intressanta dofter, som måste följas upp. Detta hindrades dock av "hon som höll i linan", som stod som fastspikad i spårkärnan (fast helveteselden brände!)

Spetsvinkeln klarade han av jättesnyggt och nästan alla pinnarna fick vi hem. Apporten, som låg som belöning ca 30 m efter upptaget, lämnade vi kvar. De sista 400 metrarna blev tempot mer lagom och näsan var kvar i marken hela tiden. Då kändes det så himla bra.

Efter spårträningen bjöd Zico och jag, Marie och Lakrits på guidad tur över heden. Både hundarna och vi var redan så genomblöta, som man kan bli, så då spelade en extra timme ute i regnet ingen roll. Vi kollade in "Flaggstångshöjden", där det inte finns någon flaggstång, Rävlyeskogen, där det inte finns några rävar och området som kallas "huset som inte finns". Bra att veta, när man tränar spår på Revinge!

Igår var jag tvungen att städa bilen. Det tog i princip hela dagen! Fast då organiserade jag lite bland mina saker också - spårgrejor i en väska och lydnadsprylar i en annan. När bilen var fin på insidan, så var det ju lika bra att fixa utsidan också.

Så nu är bilen fin, men hemmet är dammigt och rörigt.

GLAD MIDSOMMAR
önskar vi till alla vi känner och ta det försiktigt med sillen, den är lömsk .......

.... skulle min pappa ha sagt! Så himla synd om de som tar studenten idag. När jag var ute med Zico i skitvädret, så såg jag bilar komma dragandes med lövade flak, som var tomma. Ungarna satt väl inne i bilen - trist!

Vi skulle egentligen åkt ner till klubben ikväll för lite träning, men vi skippar det. Lite beroende på vädret, men mest beroende på att jag inte mår så bra. Har känt mig kass i en dryg vecka nu, så idag ringde jag till öppenvårdscentralen och fick en läkartid imorgon. Vi får hoppas att de kan fixa till mig, så att jag blir "fit for fight" igen. Lite smörjning och några nya reservdelar kanske

I lördags var vi i Lakritsskogen och spårtränade igen. Denna gången gick det mycket bättre. Jag gick ut spår till Lakrits (ca 700 m) och Marie till Zico (knappt 1000 m). Under tiden som spåren låg till sig, så gjorde vi ett uppletande på kalhygge. Helt raka skick gör ju inte våra "flattar", men det är kul att se, hur viktig vallningen är. Lakrits har gjort denna övning 2 gånger och redan har hon förstått att det inte är någon idé att ranta utanför vallat område. Vi hade gjort en korridor som var ca 20 m bred, så nästa gång vallar vi bara 10 m, så kanske skicken blir rakare.

Jag blev riktigt imponerad av Lakrits sätt att spåra. Hon har ju förvisso gått en del viltspår i sina dagar, men hon är jätteduktig på att markera apporter och har ett underbart lagom tempo. Precis som Zico har hon dock tid med att kolla upp ett och annat viltspår

Marie hade snitslat Zico:s spår väldigt tätt, för att jag inte skulle förledas att följa med, när han "spårade ur". Vid något tillfälle, gjorde han en sån snygg vinkel, så jag jublade, men efter 6-7 m åt rätt håll vänder han och spårar åt motsatta hållet. Vilt! När jag påminner honom med: "Spåra", så skyndar han sig att vända och fortsätta med det han höll på med. Full koll alltså, på var spåret går, men tycker att han har tid att undersöka viltspåren.

Däremot skötte han sig väldigt väl, när spåret gick igenom ett område, där en vilttunnel ledde ut i skogen. Förmodligen blev doften av vilt så stark, så han fick skärpa sig för att hitta Maries spår. Duktig kille

Efter "jobbet" blev det STORA kex till hundarna och varma kanelbullar till de tvåbenta. Tips: Låt bullarna ligga i bil som står mitt i solen ca 4 timmar, ät och njut

I söndags var det lydnadstävling i Lomma. Jag var siffervisare en liten stund, moraliskt stöd till Karin i sekretariatet, fixade med prisbordet och fotograferade prispallarna. Sen åkte jag hem och uppdaterade hemsidan med resultat och foton.

Zico fick mest ligga i bilen, men vi hann med att göra ett uppletande och en liten tur i Furet. Sena kvällsrundan blev desto roligare - en dryg timme på "Bengans" mark.

Stort grattis till Marie och Minna som fixade sitt välförtjänta 1:a-pris!  De har ju haft "oturen" att ligga på 158-159 p ett antal gånger.

Grattis också till Ann och Elliot som gjorde en fin debut i lydnadsklass 1 och fick ett 2:a pris.

Vi hade planerat att åka till "Lakritsskogen" och spårträna på måndagskvällen. Men termometern visade på 27 grader, när jag kom från jobbet, och det kändes inte så lockande att ranta runt i skogen.

Så jag övertalade Marie (det var inte så svårt ) att vi skulle låta hundarna få bada lite istället. Jag är rätt säker på att även Lakrits och Zico hade sagt ja till förslaget, om någon hade frågat dom.

Vi körde iväg någonstans, som jag tyvärr aldrig skulle hitta till igen och gick en lagom promenad genom skogen ner till Yddingesjön. Lakrits och Zico var snabbt ute i vattnet och sen började "kampen om krabban".

Till saken hör att krabban tillhör Lakrits. Zico hade med sig en alldeles ny bumerang, som han fått i födelsedagspresent av Lakrits. En likadan som Lakrits har och som Zico la beslag på förra gången, när de badade i Halen. Inte ens den annars så populära plastdummyn, kunde få honom att släppa taget om krabban. Han är inte lite knäpp, utan mycket

Vi lyckades till slut "montera" ut den ur hans mun och kasta iväg den. Han och Lakrits kom fram samtidigt och fick tag i varsin "klo" och sen simmade de så fint bredvid varandra hela vägen in till strandkanten.

Lakrits visade sen hur man kastar sig ner i vattnet från bryggan och också hur snabbt och fint hon simmar. Marie visade att hon vet hur man kastar en dummy (Akta så jag inte tipsar FRK:s FM-kommitté.)

Visst ser det härligt ut:

När Lakrits var ute på sina långa simturer, så stod Zico i strandkanten och funderade. Hade han vunnit eller förlorat

Svaret fick han, när det var dags att åka hem, för då stod Marie, Lakrits och "Krabban" och vinkade utanför bilen.

Det blev ingen tävling i Simrishamn för oss. Vi stod som 5:e reserv och blev inte inringda. Kanske lika bra det, med tanke på vädret idag. I Karlskrona var det 16-17 grader och då hade Zico-Bus knappt styrfart - idag är det 22-23 grader varmt.

Igår var Zico och jag på Revingehed tillsammans med Mari och schäfertjejerna Micra och Lee.

Det blåste rejält och var torrt som fnöske, så hundarna fick slita ordentligt för att komma runt spåren. Mari hade gått ut ett långt spår på till Zico, med långa raksträckor, få apporter och ett par spetsvinklar. Det blev lite vimsigt vid några tillfällen, men vi skyller på vinden

Sa jag att det var torrt? Zico lyckades i alla fall ramla ner i en pöl med grönt äckligt vatten. Mari hade gjort en vinkel precis när hon kom fram till pölen, men Zico hann inte svänga Det är faktiskt sant, han blev jättesnopen och kom snabbt upp på land igen. Tror att vattnet var för äckligt, t o m i hans smak.

Uppletande och budföring hann vi också med, innan hemfärden vid 16-tiden.

Idag har vi tagit det väldigt lugnt - bara två lagom långa promenader i det gassande solskenet. Sen har jag städat lite, ringt mamma och varit och inhandlat fotsalt och fotcreme, så nu ska jag sätta fötterna i blöt en stund. Det är min morsdagspresent till mig själv.

Nästa helg är det lydnadstävling i Lomma. Jag ska hjälpa Karin i sekreteriatet plus vara lite allt-i-allo. Hoppas vi slipper regn denna gången! Vår höstlydnadstävling var det blötaste jag varit med om. Inte kul när man måste torka protokollen i micron

Vem skulle vilja ha en sån här hemma igen? Kissar, bajsar, vaknar tidigt och gnäller, bits och är allmänt olydiga.

Här är bilder på två monster, som har fått nya familjer under maj månad och som ser till att de tvåbenta hålls sysselsatta - Utte (dvärgschnauzer) och Pärla (flatcoated retriever).

Jag vill också ha en sån

Fler bilder finns i galleriet.

Kl. 07.00 var det samling på Karlskrona BK för 28 stycken spårekipage. Jag drog startnummer 3 och följaktligen fick vi ha platsliggning i första gruppen. Platsen gick bra - betyg 10.

Sen bar det iväg ut till spårmarkerna. Långt långt in i skogen, på små grusvägar körde vi. En liten tanke for igenom mitt huvud - "hoppas inte det blir en upprepning av Olofströmstävlingen - här vill jag inte gå vilse".

Vi hade motvind i upptagsrutan och Zico gick fint ut och fick tag i spåret. Av någon anledning så spårar han sen tillbaks mot påsläppslinjen och den vänstra hörnflaggan, innan han går ut till vänster, rätt nära påsläppslinjen. Vi blir tillbakakallade, men jag har svårt att få stopp på Zico. Det gick till slut och då drog han ut åt vänster igen, ca 10 m ovanför där han förut spårat och nu var det ingen som kallade tillbaks oss.  Jag fattade ingenting och kanske inte domarna heller - de gjorde endast ett "pytteavdrag", så betyget blev 9,5 från båda domarna.

Sen spårades det över stock och sten i ordets verkliga bemärkelse och även över en rätt så bred bäck. Pinnarna plockades fint, men vi missade en liten, som förmodligen låg i blåbärsris. Zico markerade och vi letade en stund, men fick ge upp. Kände att tiden tickade och det var nog fråga om fullängdspår, minst 1500 m. Slutpinnen låg fint uppe på en liten stubbe, precis vid den fina bäcken, som vi passerat i början av spåret.

Tjoho, vi har hittat slutet, ropade jag. Men ingen svarade. Jag tjoade igen, men ingen mottagare syntes till. Kollade klockan för säkerhets skull: 8:58. Det borde vara inom tidsgränsen, i alla fall inte många minuter för sent.

Zico måste ju få sin belöning - spagetti med pastasås och sin mjuka boll och sen fick han även tillåtelse att gå ner i bäcken och svalka magen. Det var nog den bästa belöningen

Under tiden hade jag orienterat mig lite och tyckte att jag kunde se en grusväg till höger om oss, så vi traskade ut dit och gick åt det håll jag trodde att vi lämnat bilen. Efter ett par 100 m, så såg vi startnummer 2 och en funktionär. Funktionären skojade och sa att spåret går inne i skogen, inte ute på vägen. Men jag viftade med slutpinnen, och då blev han tyst. Han hade inte själv gått ut spåret, så förmodligen hade han missuppfattat var slutet skulle ligga. Han sa också att han hört någon tjoat, och då kollat sin klocka, så vår totala spårtid blev 31 minuter.

Startnummer ett hade brutit och jag var nu startnummer 2. Lydnaden skulle börja kl. 10.00, så det var bara att bege sig tillbaks till klubben igen. Det blev ingen lång återhämtning, innan det var dags för oss att beträda den soliga appellplanen.

Fria följet kändes som en lång mardröm. Zico var okoncentrerad och lite seg. Dessutom var det ca 1/2 m luft mellan honom och mig. Domarna måste vara snälla för betyget blev trots allt 7/7. (Släpar, seg, fladdrar, sent sitt, backar ej).

Inkallningen började bra. Zico kom med bra fart, men låtsas inte höra mitt kommando "Stanna", så det fick jag upprepa och då stannar han nästan bra. Läggandet bra och även sista sträckan, dock ej avslutet. Betyg 7. (DK, sen i stå, ingång)

Framåtsändande: Galopperar fint ut till gruppen, men stannar där. Får ge ett nytt kommando, varvid han fortsätter några meter och stannar igen. Nytt kommando. Kommer fint på inkallningen. Andra sträckan något bättre, men stoppar några gånger, men istället för att säga något så går jag vidare och tittar över honom. Betyg 5/6.5 (2 dk framföring, flera stopp).

Krypet: Jag säger "ligg" och Zico sitter kvar och tittar på mig. Nu börjar jag bli lite trött på honom, så jag säger inget, utan tittar rakt fram. Efter något som kändes som en evighet, kommer han på vad detta långa och svåra ord betyder och lägger sig ner När jag säger kryp, reagerar han inte alls, så jag tar ett kort steg fram och han blir liggande. Till slut kryper han ifatt mig. Vänstersvängen gick hyfsat, men i högersvängen fick jag hjälpa till med handen på mitt ben, annars hade han fortsatt rakt fram. Betyg 6/5 (sen vid ligg, sen start, flera dk).

Skall: Nu behöver han inga kommandon, utan räknar själv sekunder och börja skälla två sek. innan TL sagt kommendera. Sen skällde han bra enligt hans sätt att skälla och var även tyst när han skulle. Betyg: 5/5 (ej tyst, ojämnt).

Metallapportering: Galopperar ut och griper bra, travar in och avslutet blir väldigt snett ´Betyg 8/8. (tempo in, avslut).

Tungapporten: Galopperar ut och griper bra. Tappar apporten efter 2 m, tar upp igen och travar in. Avlämning ganska ok. Betyg 5/5 (släpper, dåligt tempo in).

Hopp: Hoppar fint över, men blir stående när jag säger sitt. Skiter i att upprepa kommandot - är nu rätt så uppgiven! På tillbakavägen tar han stöd med ena framtassen i hindret. Betyg 0/0. (tar stöd).

Stegen: Börjar bra. Men någonstans på mitten, så tittar han ner i backen och börjar darra på benen. Jag stöttar med rösten och han klarar resten. Går t o m på sista steget. Betyg 7/6 (osäker, tempo, dk)

Inte ofta jag går ut från planen utan att kunna le lite, men det kändes f-n ta mig omöjligt. Vi gick direkt ut på en annan appellplan och körde lite fritt följ, med stegförflyttningar och vändningar på stället. Kändes alldeles utmärkt. Sen en liten krypövning, som också gick rätt så bra. Så då fick jag ju sluta tjura och belöna med boll och godis.

Det var i den vevan jag kom på att vi faktiskt firade en 7-årsdag - hipp-hipp-hurra. Det fanns som tur var en försäljare där, som sålde lite allt möjligt. Så jag fick snabbt fixat lite presenter - en ny fin kong, en gris som säger "onk-onk" och ett stort grisöra.

Vi hade uppletandet kvar, men det dröjde ända tills kl. 13:15 innan vi skulle få göra det. Tid för återhämtning alltså.

Rutan var lurig. Högt gräs i en "gryta" omgiven av skog på två sidor, en vall som lutade 75% de sista 10 meterna på djupet. Mitt i rutan fanns en liten dunge med skira små björkar, ca 25 m bred. Man såg alltså inte hundarna från baslinjen, om man inte stod i vänstra eller högra hörnet.

Zico jobbade jättefint - faktiskt! Han var ute på djupet i alla skicken - man såg honom när han tagit sig upp på vallen. Men han hittade endast två föremål - betyg 6/6.

De 5 första hundarna hittade bara 2 föremål, sen blev det lite bättre utdelning, men det var bara en handfull, som hittade alla. Bäst lyckades de med höga startnummer - mer vittring, bättre vind??? Skit samma, jag är väldigt nöjd med Zicos sätt att jobba och han gick villigt och glatt ut även på sista skicket, fast han då jobbat i 5 minuter.

9 ekipage bröt - många hade för lång tid i spåren. Vi fick placering 15 - GK 487,5 p - kanske inte så illa ändå! Det vi behöver är "bara" 50 p till på lydnaden. Var ska vi plocka dom då? Förslagsvis: Krypet, Hoppet och Tungapporteringen. Sen kanske några små poäng på skallet, inkallningen och fria följet.

En väldigt trevlig tävling var det i alla fall. Tack alla proffsiga funktionärer i Karlskrona och tack till Karin med collietik, Karin med flatte (Zebulons)  och Malin med flatte (Il Sanos), för trevligt sällskap.
 

I veckan som gick har det blivit lite lydnadsträning och uppletande på egen hand. Vet ej var mina vänner är nu för tiden - jag har kanske inga längre

I lördags var det dags för sök i "Lakritsskogen". Vi var 4 stycken - Marie, Carina, Pia och jag. Marie hade letat upp ett område som var utmärkt för sökträning, som låg lååååångt in i skogen.

Zico fick "skall-hittor", d v s ett skall sen belöning. Det gick rätt så bra, men en sak som förvånar är att han i första skicket hittar Pia, men väljer att "runda" henne. Konstigt, med tanke på att han är så van vid "hittor". Undrar om han har kommit på att han ska skälla och att det ibland känns lite jobbigt

Jag kunde iakttaga en viss lättnad hos honom när det var tomskick (insåg plötsligt hur väl man signalerar detta till honom). Ja, ja - vi har nog lite att klura på framöver. Fast när vi placerat figgen uppe i ett jakttorn var det inga problem att markera med skall. Men det visst jag redan, för det hade jag sett när vi tränade på räddningsbanan i Lödde för ett antal år sedan. Då hade han rullen runt halsen, men eftersom han tittade uppåt, så kunde han inte ta den och i ren frustration så började han skälla.

Sen hände det som inte fick hända - jakträttsinnehavaren hittade oss´ Men Marie tog fram all charm hon hade och det hela slutade med att hon fick lämna sitt telefonnummer och numera ingår hon och Lakrits i jaktlaget som eftersöksresurs

Idag har jag putsat fönster igen ... denna gång på insidan. Dessutom rensat bort spindelnät och annat trevligt som börjat växa i vrårna

Vid tvåtiden körde vi ut till Revingehed och la ett spår, sen blev det en långpromenad för att fördriva tiden. Träffade på Bent, så där stack säkert en ½-timme

Upptaget blev bra - Zico analyserade - gick åt fel håll, men vände av sig själv. Sen gick det som på räls ... tills det var ca 150 m kvar. Zico vinklar för tidigt och matte är för osäker för att stå kvar i spåret och följer med. Det blev inte så bra, så vi vänder (matte bestämmer!) och sen hittar Zico spåret igen och spårar till slutapporten.

Har i helgen läst "Marley och Jag" och jag har skrattat och jag har gråtit. En helt underbar bok! Den första delen skrattar jag och känner igen Zico och andra goa hundar i min bekantskapskrets. Den sista delen tänker jag på Nelson och tårarna flödar ......

Läs den: Marley och jag av John Grogan

utdrag ur boken:
"Marley var ung och taggad, hade samma koncentrationsförmåga som en tångruska och samma explosivitet som nitroglycerin. Han var så exalterad att allt samspel fick honom att darra av förtjusning, stark som en trippel expresso. Vi skulle inte förstå det förrän flera år senare, men han visade tydliga tecken på det tillstånd som senare blev en vanlig beteckning för tusentals svårkontrollerad skolbarn med myror i brallan. Vår valp var ett klockrent fall av ADHD"
 

För idag har jag tvättat 20 fönster på utsidan och 10 av dom fick en omgång på insidan också, sen orkade jag inte mer

Packade istället in mig själv och Zico i bilen och åkte till Revingehed. Klockan var väl ca 13:00, så jag skulle gott och väl hinna med ett spår och lite till.

Började med att lägga ut ett spår på ca 800 m, två spetsvinklar, 4 små apporter och en lång. Det var helt folktomt där jag ställt bilen och där jag gick spåret, vilket jag alltid uppskattar. Håller jag på att bli folkskygg?

Sen var det dags för att fördriva tiden. Jag hade fått för mig att vi skulle gå runt Krankesjön. Hade läst någonstans på nätet att det var en promenad på 11 km och skulle ta ca 90 minuter. Alldeles lagom alltså!

Tyvärr är det inte helt lätt att hitta runt Krankesjön - eller rättare sagt hitta vägar som man kan gå på. Sjön breder ut sig väldigt mycket mer än man ser Men vi fick en fin vandring, på härliga stigar och i fin bokskog och dessutom gjorde vi ett par "strandhugg" (fast tvärtom - vi lyckades nämligen vid några tillfällen ta oss ner till vattnet och få lite välbehövlig svalka).

Efter 2 ½ timme var vi tillbaks vid bilen! Jag lovar att vi inte dragit benen efter oss - det går liksom inte när man är i sällskap av Zico-Bus

10 minuters vila och lite vatten, sen på med spårselen och iväg i spåret. Det gick rätt hyfsat, förutom att en pinne blev kvar därute.

Kunde också konstatera, att det inte har någon betydelse att Zico är rastad i dryga två timmar innan spåret - det gick lika snabbt som vanligt! Det kändes rätt så bra, för annars måste jag ju stiga upp mitt i natten, när det är tävlingsdags.

Lördagen var lite lugnare! Först städning, sen träningstävling i Lund (vi var bara två deltagare!) och sen uppletande i Furet.

Vi avslutade med promenad och "golfbolleletning". Skörden blev dålig - endast 2 stycken, men de var fina! En alldeles ny Callaway och en fin-fin Titleist. Vi samlar till husses födelsedag 2010. I år fick han ca 2 tjog fina bollar .. en bra födelsedagspresent, som Zico-Bus fixar alldeles själv!

Bilder från vår vandring finns i galleriet.

Idag blev det spårträning på Revingehed. Ingen risk för blindmarkeringar alltså, så matte var lugn och avslappnad

Mari gick ut ett spår på ca 800-1000 m till Zico. Jag hade begärt långa raksträckor, 4 apporter och en spetsvinkel ... och det fick vi Vi fick dessutom en massa förledningsspår, p g a av en glad man som rastade sin hund precis där spåret gick. Eftersom hans hund drog iväg på en lång runda och inte kom när han kallade så blev han dessutom stående en lång stund mitt i spåret.

Det var soligt och torrt på heden, så min plan var att spåret, inte skulle ligga så länge, men den planen sprack. Först fick Lee ta sitt spår, som jag hade gått ut och sen hjälptes Mari och jag åt att introducera Monica med labben Buddy i personspår.

Tiden flög iväg och när det var Zico:s tur hade spårat legat i drygt 2 timmar.

Upptaget blev bra (kanske lite för att jag inte följde med när han gick bakspår) och efter 30 m så fick han den första spårapporten, som belönades med skinkost från tub.

Därefter kom vi in i området, där hunden sprungit, och Zico var klart intresserad av att kolla upp spåren. Jag stod stilla en stund och då valde han att vinkla och följa Mari:s spår. Därefter var det lite "skog", så då blev det genast enklare och spetsvinkeln inne i skogen var inga problem.

När vi kom ut på fältet igen och på nytt kom in i området med förledningsspår, så hade Zico tappat intresset för dessa och spårade hur fint som helst till slutet. Alla pinnarna med hem och jag är jättenöjd med hans spårarbete. Om jag ska klaga på något, så är det tempot ... det ska gå så jäkla snabbt, vilket ju är ok ute på heden, men när man sen kommer ut i lite tuffare terräng, så är det ju förenat med livsfara .... för mig alltså

Sen blev det Micras tur att ta sitt spår, som nu var 3 timmar gammalt. Men det fixade hon fint - hon tuffar på som ett litet lokomotiv. Härligt att se att schäferdamen, som nu är 11,5 år, fortfarande är så  pigg och alert.

Zico och jag avslutade besöket på heden, med att gå en promenad ner till Krankesjön och där ta oss ett litet bad. Jag badade bara fötterna, för vattnet kändes rätt så kyligt, men det tyckte inte Zico, som badade med stor lust.

Nu är det dags att förbereda kvällens grillning - hel fläskfilé och folieknyten med salladslök, sockerärtor och rädisor. Det blir nog gott - hoppas jag.
 

Sitter här och tycker lite synd om mig Så kul man brukar ha den här helgen! Jag kom ju till Lund i mitten av 70-talet och då var det ös... Sillafrukost, nationstävlingar i dragkamp, skottkärrekörning, etc.  och stor baluns på kvällen.

Nu sitter jag istället här efter en lång dag på jobbet och ca 1,5 timme på ICA och väntar på att jag ska börja grilla laxen. Det är ju ishockey på TV

Men skit i dé - imorgon är en ny dag och då blir det nog jättekul. På schemat står ogräsrensning i rabatter och städning av grovköket.

Klubblägret i Halen var toppen Vi var drygt 25 personer, varav 9-10 tränade sök. Resten höll på med spår eller agility.

På lördagen var vi 9 sökekipage och det kan man ju inte dela på 2 grupper, så vi var inte klara förrän vid 16-tiden, fast vi bara kört ett pass. Men vi tillämpade den s.k. "logistiken", så 2 ekipage åt gången gick ifrån och gjorde uppletande . Det behövs ju inte hur många figgar som helst.

Zico skötte sig kanonfint på lördagen. Han fick börja med två tomskick, då figgarna var placerade ca 50-75 m fram i rutan. Hos figgarna blev det ett mellanting mellan markering och hitta. Några stycken skall och sen blev det "julafton".

De sista 100 m fram till 300 m, var väldigt öppen terräng, men kuperad. Här blev det jättefina tomslag och som belöning fick han gå på en 2-3 s.k. "flying". Han bara älskar det! Avslutade med att skicka rakt uppför ett berg. Det var inte jättestort, så man kunde lätt springa runt, men Zico hade inte tid med det utan sprang rakt och klättrade fint och hittade därefter Marie

Efter att alla 9 ekipagen hade kört, så blev det korvgrillning. Vi var väl inte tillbaks till vandrarhemmet förrän vid halv-sex-tiden.

På lördagskvällen blev det pizza och lite "samkväm". Rätt så lugnt faktiskt - det var värre på fredagskvällen och det var Lottas sambo:s fel. Nej, han var inte där, men han hade försett Lotta med en bag-in-box, som hon absolut inte fick komma hem med. Vi gjorde så gott vi kunde och att vi lyckats rätt bra, förstod jag när Marie och jag skulle rasta Zico och Lakrits vid midnatt. Det var i och för sig beckmörkt, men det borde väl ändå inte vara så svårt att hålla sig kvar på en skogsstig.

På söndagen tillkom Carina, så vi var nu 10 stycken sökekipage. Vi bestämde oss för att dela oss i 2 grupper, för att det skulle gå lite snabbare. Men efter att ha kollat de två rutor som var aktuella för dagen, så ville alla köra i samma ruta, så det var bara att slå ihop grupperna igen. Zico och jag drog startnummer 8, vilket innebar att vi fick starta med uppletande.

De första två föremålen hämtade han fint, men sen blev det lite snurrigt. Misstänker att han var lite slut i huvudet efter gårdagens övningar.

I söket började vi med figgar i de 4 första slagen. De tre första fungerade utmärkt, men han hade lite svårt med markeringen på Ann-Marie, som låg inne i en grotta. Flera gånger försökte han ta sin rulle, som han inte hade runt halsen. Med lite hjälp så kom han igång och skällde några gånger. I det fjärde slaget missade han figgen (tror vi), han kom i alla fall tillbaks till stigen. Carina flyttade fram och nu kunde vi se när han kom fram till henne, men han lämnade då det inte hände något. Han hade ju konstaterat att han inte hade någon rulle runt halsen och i detta läge kunde han inte komma ihåg att han skulle skälla. Vi vrålade ut till Carina att hon måste ge honom hjälp (hennes radio hade lagt av) och så skickade jag om. Med lite hjälp, så kom det några skall.

Det blev några tomskick och några figgar till - innan vi avslutade på ca 250 meter. Zico var rejält trött på det sista slaget, när han skulle uppför branten för 4:e gången. Vi bestämde att han skulle få en  ljudretning från figgen och vips var tröttheten i benen borta. (Obs! I benen, inte i huvudet!).

Det jag kunde konstatera idag, var att de 3-4 "flying-skicken" han fick på lördagen, gjorde att han tyckte han kunde ränna iväg, hur som helst, utan mattes kommando.  Det gäller alltså att inte köra "flying-varianten" för mycket - då kan jag nog stå kvar vid starten och sen kan Zico-Bus köra sitt eget lopp

Fint väder, fantastisk natur, trevliga människor och hundträning - kan en helg bli bättre?

Fler bilder finns i Galleriet - här
 

Roade mig att "googla" på  "blindmarkeringar" och hamnade på en sida, som jag trodde handlade om Zico (men det var en labbe). Exakt samma problem som vi har och i princip samma analys - hunden gör det inte för att vara till lags, utan förväntan att hitta figge är så stor, så när den har varit ute på ett lite längre slag, så bara "hoppar rullen in i munnen".

Det här ekipaget testade med att höja upp rullen, så att den blev svårare att ta och då gick det bra .... en tid. Men när hunden lärt sig tekniken, så var problemet tillbaks. De gick då tillbaks till lösrullar, men så fort den fasta rullen kom på, så blev det blindmarkeringar igen.

De beslutade då att gå över till skallmarkering och efter endast tre träningstillfällen, så hade "labbe-pojken" fattat hur det skulle gå till.

Nu är ju Zico en "flat", så det kan eventuellt ta något längre tid , men jag har beslutat mig för att försöka. Jag tror inte det tar längre tid att lära in ett nytt markeringssätt, än att lära bort ett felbeteende. Sen finns det ju nya problem, man kan få, men nytt är roligare än gammalt

Sagt och gjort - vi testade på appellplanen igår. Jag visade Marie hur jag ville att det skulle gå till. Zico måste vara 1½-2 m från figgen när han skäller. Kommer han närmre, så ber man honom backa. När han "skallat" 4-5 gånger, så fick han sin leksak, kastad bakom sig.

Det gick nästan bättre att markera på Marie än på matte, så efter 2 övningar, bestämde vi att han numera kan det här - tävling i Skurup 10 maj

Jag skojar naturligtvis. Jag lovar att ringa återbud. Jag har t o m ställt in mig på att vi kanske inte ska tävla sök mer, för jag tror att detta kan ta sin lilla tid. Men det ska bli kul att lära något nytt.

Ska passa på att ställa massor av frågor till Kenneth och Annelie, nu när vi är i Halen. De har ju skolat om sina hundar från rulle till skall.
 

Det var kanske lite väl naivt att tro att det inte skulle bli några blindmarkeringar idag Det kunde säkert ni berätta, ni som har erfarenhet av detta fenomen.

Zico började med ett fint slag på höger sida - det tog en bra stund innan han kom tillbaks och då med rulle i munnen. Påviset blev fartigt och fint.... men vi hittade ingen figge! Både domaren och jag blev rejält rastade, ca 100 m framåt i rutan. På vänster sida hittar vi en figge i en låda, rätt så nära stigen. Sen blir det ett fint tomslag på höger sida och sen markering igen. Jag frågar domare om det är lönt att göra påvis och han skakar på huvudet. Alltså bara att ta av tjänstetecken och rulle och gå därifrån med hängande huvud,

Tyvärr kunde vi inte köra hem och tjura. Bilarna stod i rad på en skogsväg och det var bara att vänta tills alla 15 ekipage kört söket och uppletandet klart. Vi var hemma 15:30.

WOW, så kul det är att tävla bruks! 20 mil och fyra skick! .... Men vi blev bjudna på grillad korv och funktionärer och tävlande var ju supertrevliga, så helt till "råttorna", var ju inte dagen. Tack alla goa funktionärer från Åstorp och alla goa tävlande i HKL och LKL. Det blev ju trots allt en rätt så rolig dag

Nästa helg är det klubbläger i Halen. Ska vi träna spår? eller ska vi byta markeringssätt till "skall", eller ska vi göra något helt annat - agility kanske? Eller Knypplingskurs - vad säger du Lotta?

Kalle kom hem i onsdags Jag är GLAD!

I torsdags körde jag ner till Lomma direkt efter jobbet. Hade tänkt att göra ett uppletande och träna lite lydnad efter en rastning i Furet. Men ... vi hittade en liten transportbur med en liten ynklig katt i. Blöt och kall och nerkissad och nerbajsad! Hon hade förmodligen suttit i buren under natten. På buren satt en lapp "Maja 2 år - ta hand om mig".

...... jag blev så LEDSEN och  ARG. Ringde polisen och blev kopplad till Djuravdelningen och blev upplyst om att jag stod som nr. 36 i kö och beräknad väntetid var ca 30 minuter. Erbjöd lilla Maja vatten och Zico:s uppletandegodis (lammkött). Hon smakade lite och stack sen till skogs. Jag tvättade ur buren från bajs och kiss och gick sen och letade efter henne. Naturligtvis hittade jag henne inte. Sov inte så gott på natten och åkte på fredag eftermiddag ner till Furet och ropade "Maja, Maja". Zico trodde nog att jag fått fnatt.

Idag har vi varit i Klåveröd! Rolle började med att köra Bessy, som gick så himla bra. Men Rolle var väldigt tagen efter påvisen! Det var i och för sig väldigt kuperat, så jag tänkte inte så mycket på det. När jag skulle gå in som nr. 3, så meddelade Marie att Rolle inte skulle figga, han skulle vila sig!

Mitt under Zico:s sökträning så blev det kaos - in i bilen med Roland och iväg till sjukhuset. Ambulans mötte upp i Ängelholmstrakten. Tog en stund innan Marie och Carina blev hittade på GPS:en. Vi tränar ju ute i ödemarken ... inte på 108:an!

Känner att vi är rätt så priviligerade att ha en läkare och två sjuksköterskor i gruppen. Ska jag bli sjuk, ska det bli under en sökträning Lotta tog Bessy med sig hem, för att senare ikväll lämna henne till uppfödarna och Carina och Marie håller på att fixa med att få Rolles bil från Klåveröd till Malmö. Ni är bara för goa

Enligt uppgift är Rolle okey nu - det var kärlen i hjärtat som sa ifrån. F-n så RÄDD jag blev. Krya på dej Rolle

....................................................................................................................................

Sökträningen på påskaftonen var "ömsom vin, ömsom vatten". Vi var i Fulltofta, Mörkrets väg, igen! Och Zico börjar med att "blinda" - igen! Jag möter upp och tar rullen ur munnen på honom och gör om slaget, som blir rakt och fint. Konstigt att han inte protesterade över att gå ut i samma område igen?

Sen figge (=hitta) på andra sidan, sen tomslag (fint) och så blindning igen? Låtsas denna gången som ingenting och fortsätter bara skicka. Sen går det hur bra som helst - han hittar sina figgar som var utplacerade finurligt och utan mattes vetskap.

På måndagen åkte jag till Revinge och la ett spår till Zico. Efter en promenad på heden, så gjorde vi ett uppletande och efter ca 1,5 timme fick han leta upp sitt spår. Framspår och alla pinnarna! Men det var rätt svårt - marken var torr som fnöske och det blåste rejält.

Därefter bar det iväg till Sydöstra Skånes BK för träningstävling. Vi fick vänta i ungefär en timme, innan det var vår tur, så det blev nästan som en riktig tävlingsdag. Lydnaden gick hyfsat, men han har lite svårt att hålla koncentrationen. En av "domarna" blev lite förälskad i Zico och sa efteråt: "Han är så söööt - man ser att han vill vara så duktig och till lags, men så kommer det någon lite störning och då måste han kolla upp det, och sen har han liksom glömt vad han höll på med". Krypet var det sämsta momentet. Han reste sig inte och kröp inte ifrån mig, men hade väldigt svårt med svängarna, både åt vänster och höger.

Sökträningen idag 18 april gick bra. Inga blindningar i alla fall - så vi åker och tävlar imorgon. Rapport följer ... hur det än går

Vilken härlig natur "vi" har i Blekinge - varför bor jag inte kvar? Zico och jag har utnyttjat skogen till fullo i 2½ dag - vi har vandrat, promenerat,  busat ... men inte spårat. Det blev nämligen lite "logistiska problem".

Alternativet var att ta ta bilen och åka till skogen eller promenera i ca 15 minuter. Jag valde det sistnämnda och då var det lite svårt att lägga spår, men jag tror inte att Zico är ledsen för det. Han har spårat "löptikar" , sprungit upp och ner för backarna, och svalkat sig i Trollsjön.

God mat fick vi också - kalvstek med supergod sås och "blöt gurka" (=pressgurka) - Nostalgi Och färsk laxfilé, bakad i ugn med hovmästarsås.

Som sagt, varför bor man i Skåne Kolla i  fotoalbumet!

Vilka sökrutor, man skulle kunna få till och vilka spår! Tror jag ska höra på jobbet, om jag kan få bli förflyttad till Cetetherm. Vi är ju en virtuell organisation, så det borde ju inte spela någon roll om jag har mitt kontor i Ronneby.

Imorgon blir det sökträning i Fulltofta - där är också rätt fint!

Sen på måndag är det dags för träningstävling. Jag ska försöka att få till lite spårträning innan jag åker till Sydöstra och gör lydnaden.

Vi önskar er alla en fortsatt trevlig helg och förhoppningsvis håller det fina vädret i sig.

HZ
 

Matte säger att hon inte orkar uppdatera, hon är trött i huvudet och trött i benen Men då får ju jag, Zico-Bus alias Charmknutten, ta över tangenterna. Jag tycker nämligen det vore synd om det inte kom någon rapport från vår härliga tur i Lakrits-skogen.

Efter en kort tur i Hjärup och lite mat i magen, så kastade vi oss i bilen och körde iväg. Matte fick som vanligt ringa och säga att hon var lite sen - ingen bensin i tanken!

När vi kom blev jag rejält utskälld och dominerad av Lakrits. Se nedan.

Sen kramades vi .....?????
(Lakkan har vitt halsband)

Å så en puss  - tror jag .... hoppas jag!

Sen visade hon mig huset

... och trädgården

Därefter var det dags för en härlig tur i Lakrits-skogen. Vitsipporna var på G, fåglarna kvittrade, "någon" hade dukat upp med gammalt bröd i skogen och så fanns massor av små illaluktande vattensamlingar att svalka sin kropp i - helt fantastiskt med andra ord. (Lakrits verkar dock inte uppskatta gyttjebad lika mycket som jag ..... men det kan hon nog lära sig )

Efter någon timmes promenad kom vi till Lakrits-sjön (Fjälltoftasjön, påstår Marie att den heter) och där fick vi, det som i dagligt tal kallas "flatte-fnatt". Matte är ingen bra fotograf, men här kommer bilder och jag kan faktiskt se att Lakkan och jag är med på dom - kan ni?????

Snabba som vinden är vi båda två ....

Sen fortsatte vi att utforska skogen ett bra tag till och solen började gå ner. Då började tvåbeningarna snacka om alla vildsvinen som bodde i skogen. När jag då plötsligt fick vittring på en ny fin vattensamling, så åkte kopplet på. Undrar varför

Det blev en otroligt härlig, lagom runda på två och en halv timme, enligt säkra källor. Matte tycker att det räcker med en runda på 2 timmar, så jag har föreslagit att vi går lite snabbare nästa gång Tack Marie och Lakrits för att vi fick hälsa på er!

Innan jag slutar, måste jag ta tillfället i akt och skicka ett GRATTIS till mitt :s dam - CURRY. Hon fyller år på torsdag - 9 april. Hur mycket? Man pratar inte om en dams ålder, det vet ni väl!

Imorgon åker jag och matte till Ronneby och firar Matte-Mors födelsedag. Jag ska också kolla att skogen i Blekinge står kvar och matte har lovat mig ett långt och fint spår. Det ska bli härligt.

En GLAD PÅSK och Tass & Kram till Alla Vänner

Zico-Bus
 

Vi fick 10/10 i betyg på spårupptaget , 9/9 på uppletandet och 10/10 på platsliggningen

..... är det något mer ni vill veta???

Ok, då! Vi tappade bort 3 pinnar i spåret, men jag lovar att Zico-Bus slet som en "hund". Spåret var utlagt när rimfrosten fortfarande var kvar på gräset och när vi hade utgång så sken solen och det var dryga 10 grader varmt. Vi började på gräs och där gick det bra, men sen ledde spåret ut i ett kalhygge och där fick vi  en del problem, kan man lugnt säga. Det kändes som vi höll på i en evighet där, men så kan det ju inte ha varit, eftersom sluttiden blev 22 minuter.

Både Zico och jag var trötta och varma efter övningen på "Örnaberget" - jag har inte i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att det är så kuperat på Österlen - bortsett från Brösarps backar.

Vi tänkte minsann inte bryta tävlingen,för här behövs träning och erfarenhet, både för hund och förare.

Uppletandet var på ett fält, med en liten stenmur ca 2 meter framför baslinjen - d v s hundarna var tvungna att passera denna lilla mur vid varje skick. Zico jobbade hur bra som helst - jag varken berömde eller kallade på honom - och det fungerade! Vi fick inget avdrag för tugg! 9:an istället för 10:an berodde på att när Zico kom tillbaks med 3:e föremålet, och hoppade över muren, så såg jag att han markerade ett föremål. Jag fick lite bråttom att skicka ut igen efter avlämningen och precis samtidigt säger TL till mig att jag gått lite långt in i rutan. Zico stannar till och tittar på mig och på TL, så jag kallar tillbaks honom och skickar igen. Då tar han föremålet bakom muren och avlämnar fint. Supernöjd blev jag

Så till lydnaden. Det började bra i fria följet - tyckte jag. Fin kontakt, men lite strul i stegförflyttningar och vändningar på stället. Betyget blev 7/7,5 (tuffa domare!!)

Sen tog det slut i "flatteskallen" .... och kanske lite hos matte också? Men värst var det i alla fall hos Zico - varje gång han skulle komma in till mig, så stannade han ca 2 meter vid sidan om. När jag sa "fot", så kom han närmre, men satte sig inte. (Hallå, kan jag få gå om valpkursen?)

Krypet: När jag säger "kryp", så tänker han resa sig upp. Här står i domarkommentaren "handpåläggning"?? Minns inte, men har svårt att tro att jag tryckt ner honom??? Sen kröp han rätt så bra faktiskt, men betyget blev ju 0/0.

Skallet tyckte jag blev bra, men det tyckte inte domarna. Betyg 6/8 (stötvis/något glest).

Apporteringarna är jag själv nöjd med, förutom avsluten! Domarna klagade på tempo, men för f-n, det var en solig appellplan kl. 14.00 och temperatur på ca 17 grader!

Så till hoppet - denna roliga följetång. Zico verkade jättetaggad och ryckte till när TL sa verkställ, men satte ner "gumpen" igen. Sen "Hopp" och när jag sa sitt, så fortsatte han snett ut till vänster, mot en bajstunna??? Fick vråla sitt en gång till och då satte han sig, ca 3 meter bakom och 2 m vid sidan av hindret. Jag valde att ändå testa att kommendera hopp tillbaks och han gör det ... ifrån det ställe han sitter, vilket medför att han hamnar ca 1 m till höger om mig. Här höll jag inte riktigt ihop, utan fick ett fnissanfall, när jag såg hans något förvånade min (Betyg 0/6,5 - "noll-domaren" ansåg att Zico gått på TL:s kommando - det anser inte jag).

Till sist stegen. Nu har vi plötsligen kontakt igen, så när jag säger "klättra" så går Zico framåt, samtidigt som han har blicken upp mot mig, vilket får till följd att han snubblar på första "trappsteget". Nu blev jag fnissig igen - det såg rätt dråpligt ut! Men jag valde att prata lugnande och berömma honom och han tog sig över. (Betyg 5/6).

Vi blev sist av dom ekipage som var kvar. Det var 20 från början, men efter spåret var vi 14. Men någon ska komma sist och i det sällskapet är det inte så pinsamt. Tror att det var 10 stycken som ligger på SM-kvallistan.

En väldigt trevlig tävling var det - tack till alla funktionärer i Simrishamn. Till er kommer jag gärna igen - nu hittar jag ju

(Körde naturligtvis vilse i morse, var på väg till Bornholm. Ringde TL och fick vägbeskrivning och kom ca 5 minuter för sent. Alla satt och väntade på mig och på lottningen - lite pinsamt.)