Spårtävling i Ljungbyhed (Söderåsens BK) idag. Upp med tuppen (kl. 05.00) och på plats kl. 07.00 (Borde nog stigit upp 04:30, för vi kom slirande in på två hjul )

Påsläpp kl. 08:14 i spår nr. 7 (sista spåret). Bakspår Sen spårade han bra, men tyvärr inga apporter de första 300 metrarna. När vi kom till slutapporten kl. 08.33 hade vi bara 5 pinnar i fickan. Trots att Zico spårat som på räls, måste jag erkänna att jag var lite irriterad. Varför i hela fridens namn kan han inte koncentrera sig på apporterna också! Kan det vara, för att han är kille

Jag blev dock lite mindre irriterad på honom, när jag fick veta att vi var det enda ekipaget, som klarat spåret. De andra hade för lång tid eller hade brutit spåret.

Sen gick det i "raket-fart". Uppletande kl. 09.00, platsliggning kl. 09:30 och direkt därefter lydnad. Det kan nog vara därför som min lille Charmknutte verkade lite seg och ofokuserad på lydnaden. Det var inte speciellt mycket tid för återhämtning, mest in och ut ur bilen hela tiden.

Trots segheten och den virriga blicken skrapade vi ihop 220 p på lydnaden - 9:a på hoppet! (Han funderade länge och väl på vad ordet "sitt" betyder, när han stod på andra sidan hindret, men satte sig till sist, utan DK )

Vinst och totalt 465,75 poäng. Som sagt - en "sketen pinne" eller ett framspår, från uppflyttning. Kan vi inte få ha lite "flyt" någon gång?
 

Klubblägret blev precis så bra som jag hade hoppats. Supertrevliga människor, mysiga hundar, god mat, härlig natur, bra träning och ett fantastiskt fint väder

Tyvärr började det inte som jag hade hoppats. Naturligtvis körde det ihop sig på jobbet och klockan blev halv fem innan jag kom iväg. Jag ankommer målet strax efter sex. Efter att ha rastat och utfordrat hundarna och gjort mig hemmastadd i mitt rum, så var det dags för gemensam middag som Karin J. hade fixat. Kycklingfilé i långpanna, täckt med crème fraiche och smak av Dijon-senap. Smaskens - måste nog tigga till mig receptet.

Lördag

Vi åkte till det område som vi kallar "Ravinen", just för att det finns en ravin där. Där la vi stigen, så att vi hade brant uppför på båda sidorna. Kanske inte så snällt mot våra hundar, men det gäller för oss skåningar att passa på när vi hittar kuperad terräng

Zico gick som "tåget". Han blir verkligen taggad, när det bjuds på lite utmaningar. Lennart gick bra, men kroknade rejält på slutet. Har nog aldrig sett honom med så tunga steg. Vår lilla stjärna, Kitcha, blev nog också trött, i alla fall i huvudet. Hon gjorde sitt första misstag någonsin - en avståndsmarkering. Men en gång är ingen gång, så vi får se vad som händer.

På eftermiddagen åkte vi till ny mark - lyxigt. Först grillade vi korv tillsammans med spårgänget och sen var det dags för nya övningar.

Kerstin gick ett spår till Zico och jag la ut ett viltspår (ÖKL) till Astrid. Sen gick vi till sökrutan och figgade lite, för att fördriva tiden, när spåret mognade.

Zico spårade som X-2000 och glömde stanna vid hållplatserna Kerstin hade lagt ut 3 apporter i spåret. Den första gick han över utan att markera. Den andra tog han - den låg en meter efter att vi gått över en stenmur. Bra gjort Kerstin! Tack vare dej har jag armar och ben intakta. På sista sträckan, gjorde Zico plötsligt en helomvändning och började gå bakspår ("gå" är inte rätt ord, men jag hittar inget bättre). Efter lite vimsande hit och dit, så vände han igen och spårade fint till slutpinnen.

Förmodligen var det en apport, som han gått över, som han plötsligt kom på att han ville ha. Tyvärr hittade vi den inte. Men efter diskussion med spårgänget, kom det fram att det låg mycket pinnar kvar i Blekingeskogen efter denna träningsdag. Micra hade plöjt fram i spåret i racerfart, precis som i gamla dar, och inte stannat vid en enda apport. Heja Micra, härligt med pigga 10-åringar

Dagen avslutades med en "liten" promenad med Kerstin, Astrid och Nisse. Vi följde en slinga som skulle vara 3,5 km - men tyvärr slutade den ca 1,5 km från våra bilar! Egentligen för långt för en 14-årig gubbe och en 6-månaders yngling och för tvåbeningar som farit runt i naturen hela dagen, men ibland blir det inte som man planerar. Men Zico och Nisse hade roligt. Z. var "snäll farbror" och visade Nisse alla vattensamlingar och vad man har dom till Hem kom alltså två blöta killar som doftade surt vatten och dy och som var allt annat än rena. Och Kerstin och jag fick gå till middagen utan att duscha

Efter mat, dusch och lite umgänge över ett glas vin eller två, så kastade man sig i sängen och somnade ovaggad! Inte ett ljud hördes från hundarna under denna natt, mer än möjligtvis lite snarkningar från lille Nelson-Noslen.

Söndag

Frukost kl. 08.00 på söndagen och efter städning och inpackning i bilarna, så for vi iväg för att gå Astrids viltspår. Trots att det legat i 19 timmar, så galopperade hon i spårkärnan i princip hela tiden. Denna lilla taxtjej är en makalös spårhund. Man får nästan rysningar av att se henne. Någon märkbar skillnad på de två sträckor där det var bloduppehåll, kunde inte jag se och "återgången" bevärdigade hon med ca 5 sekunders intresse.

Under tiden som vi gick viltspår, så fick Karin och Åse hjälp av spårgänget att lägga upp och valla en sökruta. Tack för det! Sen var det bara att köra igång bland backar, bäckar och stenar.

Zico fick en tävlingsruta, med 3 figuranter utplacerade. Han löste det jättebra, men när vi kom på 275 m var han rejält trött och vi fick ett stopp. När jag försökte skicka om, så sprang ha bara 5 m och stannade igen. Då blev hans matte "lite bestämd" och skällde på honom, vilket gav resultat. Och i det slaget hittade han sista figgen - perfekt träning

Så blev det lite korvgrillning och fika, innan vi möra i benen och trötta i huvuden, begav oss hemåt till Skåneland. En toppenhelg alltså - ser redan fram emot nästa läger i september.
 

Nej, det var inte så kul att blogga! Det ska man i så fall hinna med och ha lust att göra dagligen, som t ex Wallander gör. Jag får fortsätta på mitt "gammeldags" sätt ett tag till.

Veckan som har gått har innehållit mycket jobb, så det har inte blivit så mycket träning. Men vi körde ett litet lydnadspass i måndags kväll. Det gick som på räls - men vi tränade ensamma och då har jag ju Zico:s fulla uppmärksamhet.

Igår kväll så kommenderade Bent oss i fria följet, hoppet och tungapporten. Fria följet blev väl hyfsat bra (när föraren väl vänder åt det håll som Bent säger! Inte bara Zico som blir ofokuserad?). Vid tungapporteringen blev det trav hemåt och efter hoppet hamnade han alldeles för nära hindret. Konstigt - så blev det inte i måndags när vi var själva på planen

Vi gjorde ett uppletande också och nu får jag gå över till att bara lägga ut ett föremål i en korridor. Jag märkte det på tävlingen också - han letar hela vägen hem. Då blir inte tempot bra, vilket betyder att tugget ökar! Vi lär aldrig bli av med tugget helt och hållet, men om tempot är bra, så hinner man inte se det så tydligt

Visst är det kul med hundträning - man tror man har löst ett problem och koncentrerar sig på nästa. Efter ett tag, så kommer det gamla problemet tillbaks, som en bumerang

Imorgon åker vi till Halen (Olofström) på klubbläger. Väderprognosen lovar vårväder och jag ser framemot att tillbringa helgen bland vitsippor och trevliga klubbkompisar. Ska försöka "flexa" lite från jobbet, så jag hinner med att ta en lång promenad innan det blir mörkt.
 

Jag är faktiskt rätt nöjd med Zico, men kanske mindre nöjd med min egen insats

Söket och uppletandet var förlagt till en skog någonstans mellan Östra Ljungby och Klippan. En jättetrevlig, men ganska krävande ruta.

Zico började fint och markerade figge i första skicket på vänster sida. Påviset blev också bra och hans uppförande hos figgen var exemplariskt. Vi hade fått anvisningar att föraren skulle "plocka fram" figgen och detta passar oss bättre, än när domaren ska göra det. Zico väntade så snällt, tills jag sa att han fick lov att hälsa.

Denna första figge, låg en i omkullvält soptunna i plast, som man täckt över med grenar och mossa. Det är mycket man får stå ut med som funktionär på brukstävlingar

Därefter blev det några fina tomslag och t o m en "flying".  På vänstra sidan har vi nu en stor vattensamling, typ kärr. Jag lyckas placera mig så att Zico måste springa ungefär 50 m i detta kärr. Det såg jobbigt ut, kan jag lova. Tur att det var i början av söket, annars hade det nog funnits en viss risk att flatte-fnatten lagt sig och svalkat magen lite grand.

Sen hittar vi figge på vänstersidan igen - ca 100 meter fram. Där ligger en halvdold figge - kompostgaller på 3 sidor och kompostgaller som tak. Vid påviset kryper Zico in bredvid figgen, för att jag ska förstå att han verkligen är hittad, men kommer ut när jag säger till och figgen kan kravla sig ut och komma upp till stående, utan att ha en hund klängande på sig.

Så långt är söket helt utan anmärkning

en, så händer något konstigt på högersidan. Zico blir stående som förstenad ca 5 meter ut. Han tittar inte inåt stigen, bara rakt ut och rör sig inte ur fläcken. Jag tänkte att om jag hade is i magen och inte sa något, så skulle han fortsätta, men det gjorde han inte. Alltså fick jag kalla in och skicka igen, vilket gick bra.

Nu hade vi avancerat fram till 200 meter och jag såg på Zico att han var rejält trött, när han kom in från tomslag på vänster sida. Men han hade fokus ut och sprang villigt ut på högersidan. Det dröjer en stund innan jag ser honom igen.  Då är han på ca 20 meter från stigen på väg mot mig, med tunga tveksamma steg.

Vad gör denna jubelidioten då? Jo, hon berömmer. (Det har jag aldrig någonsin gjort på träning när Zico har rullen i munnen.)

Vad gör Zico? Jo han släpper rullen, 15 meter från stigen och kommer sen in till sidan. Jag tvekade dock inte på att göra påvis - som blev fartigt och bra.

Men när vi kom fram till figgen, så var Zico inte alls intresserad av att hälsa på honom, utan ville in till stigen - konstigt! Det var i och för sig en lite ovanlig figge - han satt på en stubbe, framåtlutad med kapuschongen uppfälld. Det såg nästan ut som om han satt och läste en bok. Vi får väl erkänna att vi för det mesta tränar med gömda figgar.

Undrar om Zico trodde att han gjort fel, som markerat denna figge och att han tog mitt beröm som en tillrättavisning??? Detta får vi aldrig veta!

Betyget blev 7/7.5 och alltså ingen chans till uppflyttning, även om uppletandet skulle bli en fullträff. Men eftersom jag inte hade en chans att åka därifrån, min bil stod nämligen rätt så inklämd på en skogsstig, så fick jag stanna kvar tills alla skogsaktiviteter var avklarade. Då var det ju lika bra att göra uppletandet också …..

Fyra skick, fyra föremål, 3 minuter. Men p g a olydnad och tugg, endast 7.5/8 i betyg. Olydnaden bestod i att Z. på väg hem med föremål i munnen, markerar och stannar till vid ett annat föremål. Jag säger: Nej, kom här. Han kommer och lämnar av och får sen lov att hämta det andra föremålet. Jag är jätteglad att han lydde mig – kanske hade jag inte behövt säga något, men eftersom det nästan var träning, så ville jag inte chansa.

Tyvärr hade jag noll motivation att fortsätta tävlingen och det var synd, för Åstorpsfunktionärerna var jättetrevliga och duktiga och domarna var det heller inget fel på

Bilderna ovan är på Zico (vem annars :D) och hans fina lurviga present från "Anthriscus-gänget" med Margareta i spetsen. Utan tvekan en otroligt fin present enligt Zico - men matte är inte lika förtjust. Den lockar fram Zico-B:s allra sämsta sida - DEN ÄR MIN! Han fick ha den en stund när jag fotograferade honom, men nu ligger den på hatthyllan och där får den ligga tills han förtjänar den.
 

2008-04-11
Nu ska det bloggas ...

2008-03-29
INSTÄLLD SPÅRTÄVLING

På annandag Påsk åkte jag en sväng till mina föräldrar i Ronneby och passade på att gå en lång och härlig promenad i Brunnsskogen. Bilden här bredvid föreställer 2 troll vid Trollsjön

Spårtävlingen i Höör blev inställd, p g a snö. Tråkigt - men med facit i hand, kanske lika bra.

Istället var vi på Sydöstra BK och gjorde en träningstävling i brukslydnaden. Det gick inte så bra - eller rättare sagt, det gick som det så ofta går på tävling. Ett hyfsat fritt följ, en inkallning med ställande som är halvbra -  d v s många steg och dåligt avslut. Framåtsändandet blev helt fel. Yttre gränserna var markerade med koner och naturligtvis drog Zico mot konen. En funktionär försökte diskret ta bort konen och sen började vi om. Men Zico missar inget -  så nu var fokus på personen i gruppen, som hade hämtat konen. Jisses - han kan ju INTE momentet - trots träning i fyra år. (Vad säger det om föraren?)

Jag bad funktionärerna säga till om han blev hög på krypet -- och det blev han - nästan direkt. Ok, det var blött på planen, men ..

Tungapportering började så snyggt - men när han är 1 meter ifrån mig, så börjar han springa i luften och tugga och det tog en evighet innan han kom in till sidan - och där sätter han sig dessutom snett. Precis som på riktig tävling alltså!

Sen återstod hoppet - han hoppade ut fint och landade rakt och fint .... men åtlydde inte mitt "sitt". utan "lullade runt" och hamnade nära hindret och långt ut åt vänster. Jag gick och satte honom där han landat från början och kommenderade återhopp. Snyggt. Gjorde om - det blev samma visa igen, "lullande" och till slut sätter han sig utanför hindret.

Men funktionärerna tyckte han var duktig - han är ju inte så gammal än, sa de   De trodde Zico var ca 2 år!

Efter fika och genomgång, så gick vi en rastningsrunda och sen gick jag ner på appellplanen igen, som nu var folktom. Ställde upp framför hindret och kommenderade. Det blev ett perfekt hopp och omedelbar åtlydnad av sitt-kommandot  och därmed även ett perfekt återhopp.

Söndagen tillbringades på Lomma BK. Vi hade söktävling alla klasser och jag skulle vara i sekretariatet. Jag åkte ner i god tid för att hinna lägga ett spår till Zico och även träna lite lydnad. Dessa övningar hann jag med utan problem och dessutom två parti "skitgubbe" med Karin, Ewa, Åse och Lotta. Tävlingsekipagen var inte tillbaks på klubben förrän vid tretiden och de hade decimerats från 13 till 4!

Men vi fick dela ut ett cert (595, 5 p) och det blev en uppflyttning till HKL. Att båda dessa hundar var av rasen Riesenschnauzer, säger kanske lite om sökrutans beskaffenhet

Till helgen hoppas jag det blir sökträning, för helgen därpå har jag anmält till tävling i Åstorp! Borde väl åka dit i förväg och träna på deras plan, men tycker nog att det är lite långt ... Vi får se!
 

längre. Idag blev jag riktigt irriterad på "herr Charmknutte".

Må vara att spåret var svårt. Vi fick ett av spåren som går nere vid havet och när spårtramparen gick ut det så var det -7 grader och när vi sen fick spåra, så hade solen värmt upp luften till några plusgrader. Upptaget var mycket dåligt. Han gick över spåret och drog som en galning rakt fram, istället för att välja höger eller vänster. När jag stoppade honom, så valde han bakspår. Han spårade väl ca 250 meter och plockade två apporter, men sen blev det rörigt igen och det kändes som om vi bara gick fram och tillbaks och hela tiden ville han gå över staketet, via en trappa och ut på vägen

Sen var vi plötsligt på spåret igen, vi hittade i alla fall en apport. Därefter följde ett väldigt springande igen och jag började tjura ihop där bak i linan. Efter 23 minuter hittade vi slutpinnen och jag var inte ett dugg glad. Tre pinnar och slutet, hur kul är det?

Vi åkte tillbaks till klubben och kunde konstatera att 5 ekipage brutit (ej hittat spåret, ej hittat slutpinnen, etc.) Det var alltså bara 5 ekipage kvar och eftersom vi redan klarat av platsliggningen direkt på morgonen, så beslöt jag mig för att fullfölja.

Uppletanderutan såg inte så dum ut. Lätt motvind tror jag det var. Zico plockade första föremålet rätt snabbt och avlämnade ok. Men sen var det slut på det roliga. Jag såg att han markerade ett föremål, som han inte tog in. Sen rantade han runt i hela rutan och hittade till slut ett föremål bakom ett träd. Det var en mycket tuggvänlig lång strumpa - den släppte han på mina fötter . Tredje föremålet hittade han rätt nära och sen började han klistra. Fick till slut ut honom, där jag visste att han markerat ett föremål och detta plockade han efter viss tvekan upp - 5 sekunder efter tiden var ute (det var en bit juteväv). Vad kan man få för betyg på en sådan uppvisning? Noll tycker jag, men det var snälla domare, så vi fick 5/6.

På lydnaden visade han stor O-koncentration och ingen motivation alls. T ex så la han sig inte ner, när jag sa ligg inför krypet. Han kröp inte heller för den delen, utan låtsades krypa, genom att böja benen jättemycket. Magen var hela tiden en bit från marken. Hindret klättrade han över, både på utvägen och hemvägen. När han kom in med tungapporten, ställer han sig vid sidan och trots att jag säger sitt, så sätter sig inte, osv osv. Funderade allvarligt ta risken att bli avstängd och knipa honom hårt i örat. Det hade han förtjänat, med råge

Mari som kommit för att titta på våra fina lydnad, kommenderade mig efteråt på krypet. Vi valde exakt samma ställe som innan, då Mari lagt märke till att det var fler som fick dubbelkommendera läggandet. Det behövdes inte när vi testade andra gången och även krypet blev helt godkänt. Passade på att ta hoppet också, när vi ändå var igång och det gick ju naturligtvis bra.

Sen gick vi en runda med Mari och Micra och då såg han inte speciellt trött ut, den där flattefnatten. Han for omkring i sitt normala speedade tempo. Tog sig t o m ett bad, bland isflaken.

Får ta mig en funderare på om jag ska ställa upp i Höör nästa lördag
 

Först ett stort Grattis till min lille "fjortis" - Nelson Noslen. 14 år - det betyder ca 100 människoår och vilka hundraåringar går 4 promenader om dagen?

Här följer också en rapport från tävlingen i söndags, som ju inte gick helt enligt planerna

Jag hittade knappt till Skurup i söndags morse. Dimman låg så tät, så att man varken såg vägmärken eller medtrafikanter. Dessutom var det minusgrader.

Jag fick startnummer 1. Det är inte så jättekul, men jag tar hellre det än startnummer 10! Och trots tidig start, så sken solen så fint, när det var dags för påsläpp.

Zico började med ett klockrent bakspår och jag fick alltså visa att att vi skulle byta riktning. Det är inget som stör herr Z. - han drar iväg lika ivrigt åt andra hållet. Denna gången blev det dock tvärstopp ca 20 meter utanför rutan Han stannade och började gräva i marken och efter några sekunder hade han monterat upp påsläppspunkten (en plastbit med en lång spik). Den avlämnades så fint till mig, men jag ville inte belöna med godis, då jag kände blickarna från TL och domarna i ryggen.

Det märktes att spåret var lite "otydligt", för vi for lite höger-vänster och fram och tillbaks, men ändå plockade vi 3 apporter rätt så snabbt. Sen fick vi syn på rådjuren, en liten flock på 4-5 stycken jättefina Bambi. Spåret gick rakt mot dom - tror jag i alla fall - man ska ju lita på sin hund När vi kom lite för nära, så flyttade dom sig, men bara en liten bit i sänder. Vi fortsatte oförtrutet mot flocken och till slut flydde dom över vägen och in i skogen. Då vände Zico lite tillbaks och började leta spår, tror jag! Efter lite vimsande så blev det åter drag i linan och vi plockade apport nr 4 och ca 150 meter därefter slutapporten.

Betyg 7 på upptaget och 7 på spåret betyder att man INTE har chans till uppflyttning, men eftersom det var säsongsdebut, härligt väder och supertrevliga funktionärer och medtävlande, så fortsatte vi tävlingen.

Uppletanderutan var INTE rolig. Ute på en åker i uppförslut, plogfåror som gick parallellt med en plogfåra som utgjorde "stigen", nästan ingen vegetation, lite lite medvind och gassande sol! Den sög verkligen musten ur hundarna. Zico letade fint hela tiden, men tyvärr tänkte han byta föremål vid ett tillfälle, så jag var tvungen att säga till honom. Han lydde, vilket ju i och för sig var bra. 4:e föremålet tog han 2 sekunder efter att TL sagt - "tiden är ute"! 3 föremål, tugg och olydnad ger bara en 5:a i betyg!

Vi var 7 stycken kvar och efter uppletandet åkte vi till Skurups BK och där fortsatte vi med lydnaden. Ingen paus, utan direkt ut och göra platsliggning, som gick bra för alla 7.

Solen sken och det var riktig härlig vårvärme. Trots att jag slängde av mig fleecetröjan, så kändes det alldeles för varmt. Zico:s tunga var så låååång och jag tror aldrig jag sett honom så seg i benen. På inkallningen, såg det ut som om han sprang i sirap. Men eftersom domarna inte känner honom, så fick vi inget avdrag för tempo, däremot för sent ställande, vilket var helt korrekt. Det var mååånga steg.

På framåtsändandet "dummade" han sig på inkallningen - istället för att komma, så bara väntade han in mig. Sånt blir jag så irriterad på - hade god lust att ta honom i örat På andra sträckan stannade han dessutom efter gruppen, så jag nästan kom ifatt. Inte bra!

Men resten är jag rätt nöjd med och speciellt hoppet. Han riktigt "segade" sig över det 85 cm höga hindret (som vi tävlande egentligen vill mäta, då vi tyckte det såg högre ut)  och hamnade väldigt nära hindret och dessutom vid sidan av det samma. Hur lätt som helst att springa förbi alltså. Men han valde att hoppa och även om det blev ett lätt islag, så är jag mycket nöjd med hans vilja att göra rätt.

Inget ekipage lyckades med bedriften att få uppflyttningspoäng och då var det ändå några som hade lyckats väldigt bra på specialen. Men som sagt, allt ska stämma på en och samma dag.

Av den ene domaren fick vi totalt 220 poäng, och det är helt ok, för med en bra special (t o m halvbra), så skulle det räcka till uppflyttning. Så det är bara att kämpa vidare - nästa försök blir på påskdagen i Landskrona. Hoppas det inte blir i snöstorm
 

och då känner man sig plötsligt inte alls förberedd.

För bara några veckor sedan, var jag rätt så nöjd, men nu känns det som om fria följet är för "segt", krypet för snabbt, hoppet för osäkert, upptaget chansartat, missade pinnar, etc. etc.

Men, vi får väl göra ett försök, det borde inte bli sämre än förra gången vi var i Skurup på spårtävling. Då var det full storm och motvind i upptagsrutan, vilket innebar att hela spåret kom emot oss. Zico arbetade i ungefär 10 minuter, sen hade han tagit slutpinnen. Tyvärr inga andra pinnar och arbetet bestod mer i uppletande än spårning Men så illa ska det väl inte gå denna gången ... hoppas vi.

I lördags blev det SPÖK-träning med Lennart, Astrid, Nisse och deras mattar. Med var också Åse och Kitscha och Lotta utan Curry.

Zico fick börja i söket och jag tyckte han skötte sig i stort sett bra. Lite egna initiativ tog han, men lydde när jag korrigerade honom. Efter passet (ca 250 m) var han rejält trött, så jag började fundera på om han var riktigt frisk. Men det var nog så att terrängen var rätt svårsprungen (lövskog och mycket risigt) och plötsligt var det ju vårvärme ute.

Spåret blev inte i lättare terräng precis. Nerför en brant backe, sen över en stenmur och över en bäck. Därefter uppför en ännu brantare backe och efter en stund nerför densamma och över bäcken och muren igen. Spåret började på ett kalhygge med granris och gick sen in i lövskogen och avslutet blev på kalhygget.

Upptaget blev bra! Första apporten sprang vi över, men sen plockade vi resten (6 av 7). Denna gången var det jag som blev rejält trött, medan Zico verkade oberörd. Jag är glad att det är fältspår på söndag, det känns lite halvfarligt att hänga i linan ute i skogen.

Jag hängde även med när Kerstin och Astrid gick ett viltspår. Härligt att se denna lilla taxflicka, gå som ett lokomotiv, mitt i spårkärnan Trots att hon har så korta ben, så gäller det att skynda på, så hon inte försvinner ur synhåll.

Nisse, vår nya lilla stjärna, fick ett litet spår och sen en budföring.

Åkte hem vid tretiden och kände mig väldigt nöjd med att ha utnyttjat årets första vårdag, på ett optimalt sätt.

På söndagen var vädret inte så kul (regn och rusk och kallt), men det hindrade inte mig och 15 andra personer att stå ute på appellplan i Lomma, från kl. 09-17! Detta för att ta del av skådespelet:

"Vem är hunden"
Regissör: Göran A
Bakom kameran: Bea.
I huvudrollerna: Vira, Elliot, Castor, Wallander och Isa - alla "flattar" från Anthriscus.

Ekipagen fick göra ett antal övningar (en del liknande de från mentaltestet), som filmades. Det blev rätt så mycket diskussioner mellan varje ekipage och även vi "statister" fick komma med inlägg.

Innan dagen var slut, fick alla de fem huvudrollsinnehavarna ett enskilt samtal med Göran och Bea och lite hemläxa. Det är nämligen återträff om 14 dagar. Även Göran och Bea fick en nätt liten läxa med hem, de ska titta på och analysera "långfilmen" som spelades in.

Ska bli mycket spännande att se fortsättningen på detta drama ....

Det blev en hel vecka med feber, muskelvärk och rinnande näsa. Så det blev att stanna hemma från jobbet och istället ta det lite lugnt.

Jag har bland annat "roat mig" med att gå igenom protokoll från alla Zico:s brukstävlingar. Faktiskt rätt så nyttig läsning. På nästan alla moment, får vi kommentaren "avslut" + sitter snett. Om vi lyckas rätta till detta, så kommer vi att "tjäna" någonstans mellan 10-20 poäng på varje tävling. Vid åtminstone två tillfällen, hade poängen i så fall räckt till uppflyttning. Så, nu blir det positionsträning ett tag framöver

Som tur var piggnade jag till på fredag eftermiddag och behövde inte ställa in veckans sökträning. Denna gången var vi bara tre, som kunde träna. Lotta skulle vara funktionär på MH och Jeanette far omkring i skidbackarna. Vi fick förstärkning från Carina med Lizzie och Toss och kunde på så sätt genomföra träningen.

Det blev en härlig dag i Klåveröd och vi klarade oss från regnet, som började vräka ner vid tvåtiden.

Zico fick två markeringar i början och sedan två hittor. Därefter lite tomskick och som avslutning en hitta. Vissa skulle kanske vilja påstå att Zico-Bus är olydig, men jag väljer att säga självständig, för det låter roligare

Det är mycket som är postivt med hans sökarbete, t ex farten, fokus ut, uppträdande hos figgar, markeringar och att han följer upp vittringen och aldrig missar figge - MEN han har minst sagt lite svårt för att följa mina anvisningar. Att springa rakt ut där matte pekar, är liksom inte hans melodi. Han KAN SJÄLV BÄST och drar iväg med vinden i rätt så yviga slag.

Det blev ett antal tillrättavisningar i början av passet och dom tog han bra tycker jag. Från ca 100 meter till slutet, så blev samarbetet bättre.

Sen måste jag bara berätta om Kitscha - en liten stjärna är hon. Åse har tränat sammanlagt 5 gånger och denna lilla hund beter sig redan som en fullfjädrad sökhund. Igår skulle hon ha rullen runt halsen, för att vänja sig vid den, men figgarna var naturligtvis utrustade med lösa rullar. Till mig kom hon från "fel" håll och hittade inte omedelbart rullen nere vid mina fötter, så istället tar hon sin fasta rulle, precis som hon aldrig gjort något annat.

Efter att vi vallat en ruta (20x50) för uppletande, så lägger Åse ut två föremål till Kitscha. Innnan hon går för att hämta hund, så nämner Åse att Kitscha brukar sitta och titta när hon lägger ut föremålen och att det är två år sedan de gjorde det. Vi var alltså beredda på att springa ut och lyfta på sakerna .... men det behövdes inte! Två raka och fina skick, så var föremålen avlevererade hos matte. Nästan lite retfullt att det är så lätt för vissa! Nu gäller det bara att matte är lika lättlärd och lyhörd

Solen går upp 6:56 och ner 17:45. I vår trädgård blommar påskliljor och Forsythia och det ser ut som om gräset skulle behöva klippas ...

Igår lördag, blev det först lite träning i Furet. Jag körde bara "dirrar" med Zico och ett litet uppletande i två smala korridorer, mitt emot varandra. Även idag vara det "främmande föremål", och då blir det lite tugg. Antar att det beror på att han egentligen vill behålla dom själv. Men farten hem, var det inget fel på, så jag är rätt så nöjd.

Vid halv-tolv-tiden hade alla hundarna (6 stycken - Ann-Marie och Pixi gästade oss), fått lite träning och vi skyndade oss tillbaks till klubbstugan för att förbereda en tävlingsträning. Lunds BK, med Inger i spetsen, har dragit igång ett samarbete mellan 5 klubbar här nere, som går ut på att vi skall anordna lydnadsträning för varandra. Lomma var först ut med att arrangera.

Vi hade totalt 18 anmälningar och det var en spridning mellan alla klasser i både bruks och lydnad. Jag blev lite svettig när jag förstod att jag var tvungen att kommendera lydnad elit, som ju är rätt "klyddig", enligt min mening. I alla fall är det inte helt lätt att lägga upp banan. Jag höll på från 17-18:30 i fredags kväll, innan alla koner och markeringar var på plats. Att det var full storm, underlättade ju inte precis.

Men själva kommenderingen tyckte jag gick rätt bra - frånsett fria följet. Där är det lite knepigt att få med allt och ändå behålla den tävlande på planen

När jag kommenderat ett HKL-ekipage, fyra i bruks Elit, en i lydnad Elit, två i lydnad 3 och ett lydnad2-ekipage, var jag rätt så trött i huvudet. Egentligen tröttare än jag borde vara, men fick förklaringen när jag kom hem - jag hade 38 graders feber! Tur att jag inte visste om det, när jag stod på planen, då hade jag ju känt mig riktigt sjuk ....!

Det blev i alla fall en rolig eftermiddag och det verkar som om de "tävlande" var nöjda och glada. Många kommenterade i alla fall att de tyckte det var skoj, med så engagerade "domare" och siffervisare. Det var vårt lilla sökgäng, plus en del av spårgänget som dömde, d v s skrev ner lite kommentarer.

Febern sitter i idag också och förutom att ha städat och torkat av golven, har jag inte varit speciellt aktiv. Jo, hundarna har ju förståss fått komma ut ett par gånger och snart får jag nog ta och gå "långrundan" med Zicolino, annars blir han nog lite ledsen. Nelson blir ledsen om han måste följa med.

(Bilderna från Zico:s uppletande är tagna av Bent Brohammer).

I torsdags på årsmötet blev jag varse att Zico ändå har varit rätt så duktig under förra året. Vi gick därifrån med famnen full av vandringspriser.

Klubbmästare Lilla Bruks
Vinnare av Bruksbarometer
Lomma BK:s bästa Bruksekipage

Så nu får vi damma och putsa en massa bucklor och pokaler.

Spårträning 16/2
Kallt var det när man stack ut näsan på morgonen, -7 grader! Det är nog rekord denna vinter. Nelson fick stanna hemma, för han har blivit lite känslig för kyla på gamla dar, men Zico och jag åkte till Revinge.

Jag la ut spåret själv, eftersom jag hade lite bråttom hem. Spåret gick genom sandbunkers och djupa kaninhål och precis innan jag skulle släppa Zico på spåret, så promenerade en man med en golden retriever tvärs över spåret. Det blev förledning efter andra vinkeln och sen kom samma förledning igen 2-3 gånger. Tur att man såg det!

Medan spåret "mognade" gjorde vi ett uppletande. Här var Ewa och Bent behjälpliga med föremål och utplacering av dessa. Jag tränar mycket uppletande för mig själv, så det kändes bra att få träna på "främmande föremål". Zico skötte sig bra, men hade problem att hitta det fjärde föremålet. Det var inte speciellt mycket vind och då blev det mycket spring en stund. Ska nog fortsätta att köra väldigt smala korridorer en tid till.

Upptaget på spåret gick till vänster - Zico tog det till höger och spårade ut till vägen ...... igen Jag tappade inte direkt fattningen, men blev faktiskt lite irriterad. Han skulle ju kanske kunna ta det lite lite lugnare. Så jag tog av linan och satte på koppel och gick tillbaks till bilen!

Efter fem minuter med lugnande signaler till både mig och Zico, så försökte vi igen! Jodå, det gick ju bra vid andra försöket, så den teorin stämmer i alla fall.

Sen gick det bra i ca 300 meter och en apport! Sen kom förledningarna och det blev lite rörigt en stund. Zico fick jobba hårt för att reda ut det, men lyckades. Då var det dags för spetsvinklar - två i rad. Första gick galant, men sen körde det ihop sig igen.

Tyvärr är det ju så att denne kille går upp i varv, när svårigheterna kommer, så efter en stund, fick jag kommendera honom att lägga sig ner. Sen fick han lite att dricka och ett nytt kommando att "leta spår". Då hade vi ungefär 250 meter kvar och dessa metrar spårade han som en "blodhund".

Jag hann med att diskutera med de andra som spårtränat och det hade tydligen varit lite svårt för alla hundar. Förmodligen på grund av frosten, som fanns där när vi trampade ut spåren, men som försvann i det fina solskenet.

Sen bar det hemåt, för att blanda GT till grannarna. Vi skulle fira Göran, som precis nollat. Efter drinken hos oss, åkte vi till Upplevelsernas Hus i Malmö och lekte "fångarna på fortet". Sen blev det middag med vin och därefter kaffe med avec hos våra grannar. En jättekul kväll, med många skratt , men söndagen var lite seg ....

Sökträning 9/2
Hela vår lilla sökgrupp skulle komma till Klåveröd. Men så fick vi beskedet att Åse hade krockat med en liten kattunge, så hon fick vända och köra till Djursjukhuset i Lund. Jodå, de kunde lappa ihop den lille kissekatten och chippad var den också, så Åse slapp betala

Alltså var vi bara fyra igen. Två figgar, en på stigen och en "in action". Personligen tycker jag det är jättekul att kunna vara med när varje ekipage gör sin träning, men jag vet inte om det är så bra. Zico har lärt sig räkna och vet precis när det är fråga om tomskick eller hitta figge. I och för sig går han bra på tomskicken, men det syns att det inte är samma intensitet Vi testade genom att låta Karin bara "försvinna" ett tag och då j-a anamma, blev det fart på Zico-Bus!

Det hände en liten fadäs vid första och andra skicket och det får jag nog lov att ta på mig skulden för. På högra sidan hade vi lagt figgen på fulldjup ca 30 meter fram i rutan. På vänster sida låg figgen precis i hörnet i en riskoja. Zico valde högra sidan, men sen trasslade han sig i en rishög och fick ett stopp. Jag skickade om och när han var precis ute på 50 meter så kallar jag in honom - varför vet ingen. Zico såg lite tveksam ut, men valde att lyda och jag skickar på vänster sida. Han tar sig snabbt ut på 50 meter, rundar riskojan och tar sin rulle när han är ca 25 meter från stigen Jag plockar bara ut rullen och skickar på höger sida igen och då blir det ett fint slag och markering. Men sen hade han vissa problem med att gå därifrån, det var som han tvekade att springa närmsta vägen hem. Även vid påviset var han lite "spooky", men visade mig ändå ända fram till Lotta.

Sen fortsatte det som på räls i 300 meter. Totalt 3 markeringar med påvis, varav en var en "närfigge", 3 "hittor" och en hel del bus och skratt. Sånt tror jag är bra, både för förare och hundar.

Spårträning 10/2
På söndagen dövade jag mitt dåliga samvete och städade och donade en stund på förmiddagen och vid ett-tiden åkte jag ut till Revinge. Tyvärr hade alla spårtränare hunnit avsluta sin träning, så det blev "ensamträning". Gick ut ett spår till Zico och ett till Nelson och sen blev det en promenad på heden. Jättefint väder!

Zico fick sen göra ett uppletande - en smal korridor, ca 10 meter och 4 föremål på rad. Han gjorde det så fint! Full fart och inget tugg!

Nelsons spår gick över en liten grusväg, vilket ju inte skall vara några problem. Det blev det inte heller, trots att det stod en familj med ett litet barn och två hundar på vägen, precis där spåret gick. Nelson låtsades inte märka dom, utan "tuffade" bara på i spåret.

Sen var det dags för "Turbo-flatten". Jag hade glömt mina handskar, så resan blev rätt så smärtsam för mig. Spåret gick väldigt bra ända tills vi var ca 50 meter från slutet, då han fick vittring från Nelsons spår. Jag släppte linan och han for iväg. Efter några hundra meter, insåg han sitt misstag och kom tillbaks. Men han var tvungen att börja om lite grand - en si så där 300 meter. Jag valde att låta honom gå utan vidhängande matte , och stod kvar ca 50 m från slutet. Efter en stund,  så passerade han mig i rasande fart och gjorde en tvär inbromsning vid slutpinnen. Slutet gott allting gott (ryggbiff och klyftpotatis!!!! ) Lite trött var han allt efteråt, fast han ville inte erkänna det!
 

På lördagen blev det sökträning i Fulltofta. Vi var bara fyra stycken, så då blir det ju inte så effektivt, men samtidigt är det kul att vara delaktig i alla hundarnas träningspass.

Det blåste rätt kraftig medvind på stigen, men inne i rutan snurrade det nog rejält, med tanke på hur svårt hundarna hade att lokalisera figgen, fast de fått vittring på den.

Zico fick figge i vänster hörna och på högra sidan låg figgen ca 30 meter fram. Det blev två kanonfina slag och som följdes av mycket motiverade (!!) påvis. Undrar hur jag ska träna för att de ska bli lite långsammare, men ändå med samma motivation. Förslag emottages tacksamt - gärna innan jag stått på näsan i skogen

Sen följde två hittor och även här blev slagen jättefina. Därefter tomslag och han är fint ute på djupet, men har en tendens att dra framåt i rutan, istället för att vända mot stigen självmant. Han kommer ju naturligtvis när jag kallar, men hade önskat att han någon gång kunde vända hemåt självmant

Jag är dock mycket nöjd med flera saker: Han har väldigt bra fokus ut och han blir överlycklig när jag emellanåt släpper iväg honom på en "flying". Det säger bara shwooosh - så är han ute på 50-60 meter. Han har hela tiden "näsan på" och följer upp den vittring han får. Han är inte burdus hos figgarna, varken vid markering eller när det blir belöning - han beter sig som en riktig Charmknutte!

Det blev också en "närfigge" (rishög 1 meter från stigen). Tanken var att han skulle få den i vind, när han sprungit ca 10 meter ut i rutan, men så blev det inte. Han fick den redan när han var på väg in från andra sidan, så lurig var vinden! Men, det blev två bra övningar:
1) att få honom in till min sida och vänta tills han blev skickad.
2) efter att hittat figge, bli skickad på samma ställe, för att gå ut på djupet. (Detta ifrågasatte han lite, men när matte envisades, så gav han efter.)

Vid 300 meter fick han sin sista figge, som även idag skulle vara markering. Vad händer? Jo, när Karin inte börjar leka med honom, så sätter han sig 1 meter ifrån henne och SKALLAR. Vi på stigen, var överens om att det var ett mycket bra och vägledande skall. Jag höll tummarna att Karin inte skulle tycka synd om honom, utan fortsätta vara "död".

Till slut kom han med rullen och Karin hade inte hjälpt honom. Han hade listat ut det alldeles själv - att man måste ta sin rulle och springa hem till matte, för att få sin belöning.

Det blev mycket om sökträningen, men som kanske vissa ha förstått, så används denna sida, som träningsdagbok. (Något som jag aldrig riktigt kommit igång att skriva, trots inköp av många fina anteckningsböcker).

Idag har vi varit på heden - Nelson, Zico och jag. Vi hade bestämt träff med Mumme, Krister, Filly och Juni. Jättekul att se dom igen, det var ju en tid sen. Juni är nu 7 månader och har låååånga ben, men alla 4 är åtminstone lika långa, så hon ser väldigt trevlig ut. Förresten har hon ärvt "Bus" och heter alltså Juni-B (Zico:s "B:n" står ju numera för Brain&Beauty).

Juni-Bus fick två "valpspår", som hon fixade hur lätt som helst. Näsan i backen hela tiden och lagom drag i kopplet. Matte hade förtalat henne innan och sagt att hon inte kunde spåra, så nu fick hon  ju bevisa motsatsen

Zico fick ett serpentin-spår i den häftiga vinden. Upptaget blev inte bra - spåret gick till vänster och han spårade åt höger. Jag lät honom hållas och då hamnade vi ute på vägen.  Därifrån försökte han kasta sig tillbaka in i spåret, men jag tog loss linan och beordrade en "timeout". Därefter gick vi långsamt mot spåret igen, en bit ovanför, där vi tidigare gjort upptaget och då blev det ju rätt (men det har jag läst någonstans att det alltid blir, vid andra försöket!).

Spårade gjorde han kanonfint, men apporterna fick ligga kvar i spåret. Jag hade lagt ut tre apporter, två av dom hamnade i medvind. Dessa markerade han, när han passerat dom med ca 5-7 meter. Han snurrade tillbaks, men fullföljde inte, utan fortsatte utan apport. Den tredje apporten plus slutapporten, tog han fint. Sammanfattning: Det går för fort! Spåret var 2,5 timma gammalt.

Nelson fick också ett spår på ca 400 meter. Inget tävlingsspår, utan en blandning av räta vinklar, böjar och spetsvinklar. "Nemas problemas" - han galopperade hela spåret och stannade abrupt vid slutpinnen. Nu får jag väl godis matte??!! Härligt att se hur han strålade av lycka

Som ni ser av bilderna, så var vädret idag kanonfint. Inte så varmt kanske, men blå himmel och sol. Det är vi inte bortskämda med.

Å, du Sara. Det lär finnas bilder på hårdrockaren, men har också hört att de skall användas i utpressningssyfte, så jag tror INTE att de kommer att bli publicerade här
 

The Disco & Rock'n Roll Party på fredagen blev superhäftigt. Jag dansade i 4 timmar i sträck till "levande" musik. Så lördagen blev något seg! Inte huvudet, men benen och fötterna. Träningsvärk för att man har dansat lite grand, det är ju inte klokt

Fast, jag var inte ensam om att gnälla över muskelvärk, etc., så vi skyller på att golvet var väldigt stumt och hårt Min f.d. chef fick t o m åka till akuten och få knät fixerat p g a ledbandsskada. Men visst är det  kul att dansa!

Nästan lika kul som att träna hund! Vilket vi gjorde i söndags i Fulltofta. (Vi= Lotta, Karin, Jeanette, Åse och jag). Vädret var kanonfint, lagom med vind och t o m lite blå himmel och sol.

Vid senaste mötet bestämde vi att vi skulle försöka vara mer effektiva och det var vi verkligen denna gång. Vi började väl valla rutan vid halv-tio-tiden och kl. 13:00 hade vi kört alla hundarna och satt oss ner för att fika. (Bowmore och Kitscha fick två korta pass var).

Zico skötte sig mycket bra. Han var kanske lite väl laddad på första påviset, då han höll på att dra omkull mig vid två tillfällen, men ute hos figgen uppförde han sig exemplariskt. Hade bestämt att första figgen skulle vara tävlingsmässig och därefter hittor. Men så kom jag på att det blir nästan likadant vid varje träning, så efter att han gjort ett antal tomslag och några hittor, så beslöt jag att vi skulle avsluta med en markering.

Det blev en rätt kul reaktion på Zico, enligt Jeanette. Han kom fram och förväntade sig att hon skulle fara upp och leka. När hon inte gjorde det så tog han rullen och vände mot stigen ... men för säkerhets skull gick han tillbaks än en gång och kollade om Jeanette inte gick att bjuda upp till dans Men hon låg som "död" och då var det lika bra att sticka.

Det är precis det som jag vill uppnå - inga avståndsmarkeringar eller blindningar - Zico kan aldrig veta om det blir en direktbelöning eller om han måste hämta matte för att få sin belöning.
 

Bowmore:s andra pass blev lite speciellt. Lotta skulle gå ut och lägga sig som figge, men när Jeanette kollade ut på högersidan, så ser hon en lösspringande hund (förmodligen rottweiler), så hon vill inte skicka åt det hållet utan vänder åt vänster.

Karin är på väg att ropa "Koppla era hundar, är ni snälla!", då Lotta kommer tillbaks med långa kliv till stigen ..... det var ingen rottweiler! Det var en vildsvinssugga med ett antal kultingar (årsgamla), som förmodligen blivit uppskrämda och flydde genom skogen.

När vi sen skulle hämta ner snitslarna, så kan ni tro att det blev mycket sång och höga röster. Mycket har jag gjort tillsammans med Lotta (träning, tävling, läger, fest, shopping), men det var första gången vi sjöng "Jopp-hej-di, jopp-hej-da", tillsammans Det lät definitivt inte vackert, men vi har hört det är ett effektivt vapen mot stora grisar.

Nästa vecka hoppas jag att vi bara stöter ihop med små söta skogsmöss. De får t o m springa över mina kängor, jag ska inte skrika (ska åtminstone försöka låta bli!)

Höll på att glömma - solen går upp 08:04 och ner 16:40 (i Göteborg 08:18 och 16:37) - fast jag litar inte riktigt på dessa uppgifter. Igår tror jag inte solen gick upp överhuvudtaget
 

... och det gör inte så mycket Men jag kan glädja Lena och alla andra att dagen har tilltagit med en hel timme, räknat från vintersolståndet i december. Göteborg har t o m tjänat in några fler minuter, men Lund vinner ändå - här går solen inte ner förrän 16.20.

Förra veckan tränade vi lydnad på onsdagen. Zico var superladdad och vill bara göra så rätt, så bra och så fort. Det är nog inte så dumt att sätta hundarna på "sparlåga" ibland

Denna kväll hade vi också möte med vår decimerade sökgrupp och beslutet blev att vi skulle försöka köra vidare på 5 aktiva sökhundar + 2 valpar, som nog inte börjar med söket denna terminen. För dom blir det social träning och lite valpspår, men deras tvåbeningar får "figga" till oss. Bra tänkt, eller hur!  Jag ska snart uppdatera sidan med Sökträning, som då kommer att byta namn till SPÖK-träning, och då presenteras gänget.

Och spårträning blev det i helgen. Marie och Zach med Minna och Saga, Elisabeth med Mackie och Lotta och Curry mötte upp vid "möllan" kl. 09.00 på morgonen.

Lotta ville ha lite jaktträning, så medan Zicos spår "mognade", så gjorde vi först markeringar och sen linjetag. Först blev det en enkelmarkering med dold kastare och sen dubbelmarkering från samma kastare. Vi valde att stå på rätt så långt avstånd från markeringen, men både Curry och Zico löste detta utan problem. Sen avslutade vi med dolt nedslag och då blev det genast lite problematiskt. Curry förstod inte hur hon skulle kunna ta sig igenom buskaget medan Zico plöjde igenom det utan problem, men förstod inte att dummyn faktiskt kunde segla iväg några meter efter buskaget. Båda löste dock sina uppgifter till slut.

Lotta hade placerat ut 10 dummies i en liten dunge och vi började på ca 30 meter och skickade. Sen backade vi successivt. Gick väldigt bra för båda två. Sen var Lotta och jag duktiga och avbröt övningen, när det låg 2 dummies kvar i dungen

Jag la själv ut Zico:s spår, så jag kan inte skylla på någon Det var väldigt blött och mycket svårt att ta sig fram, trots att vi var på heden.

Upptaget gick till vänster - Zico valde bakspår! Så, från att ha varit vänstervriden, har jag på 4 övningar lyckats göra honom högervriden, eller var det bara en tillfällighet?

Sen hade jag gått i serpentiner över fältet, vilket fick Zico att skärpa sig och gå ner i tempo efter att ha missat en sväng och kommit helt fel. Jag behövde inte hjälpa honom tillbaks till spåret, utan han löste det själv och sen tog han det lite lugnare. Fast om jag hade fått välja, hade han mycket väl kunnat dra ner tempot ytterligare cirka 50%.

Innan vi åkte hem, så blev det lite fotografering för framtida SPÖK-sida och sen gick Zico-Bus och jag en runda på heden. Där är faktiskt så himla mysigt - jag har sagt det förut, men säger det igen. Det är nästan samma känsla som att gå vid havet, man känner sig liksom ..... snäll!

På fredag ska vi ha fest på jobbet - tema Hårdrock! Det blir svarta jeans, svart T-shirt á la hard-rock, bälte med nitar, mycket smink och till slut ett rufsigt hår - men det sistnämnda tillhör ju vardagslooken

I lördags städade jag bort all jul hos oss - tomtar, julbocken, juldukar och julgranen åkte ut i en farlig fart. Jag gillar inte att städa bort julen - känner mig alltid så vemodig och blir plötsligt varse om hur fort tiden går. Kanske ska man avstå gran och pynt nästa år ???

Avbröt dock min städiver, med att åka en sväng till "furet". Det är ju synd att inte utnyttja dagsljuset för hundpromenad och lite träning. Förutom promenaden blev det lite hoppträning. Hopp-sitt och sen belöning - inget hopp tillbaks. Min tanke är att Zico skall känna sig bekväm, duktig och trygg när han sitter på rätt avstånd bakom hindret. Vi får se om jag tänker rätt

Sen blev det lite uppletande också. Fyra föremål på rad i en korridor och stark medvind! Det gick inte så bra. Visst hämtade han in alla föremålen, men det blev mycket spring och lite verkstad.

I söndags tränade jag spår med hela familjen Juhl - Lars, Karin och Ida. Det blev en mycket trevlig dag på heden! Lars gick ett spännande spår till Zico, som han löste hur bra som helst, speciellt spetsvinkeln. Mitt enda krav på spåret var att upptaget skulle gå till höger. Det blev klockrent .... är kanske dags att börja variera nu?

Även Nelson fick ett spår på ca 400 meter, men han var lätt distraherad. Karin hade gett honom en hel köttbulle, precis innan vi skulle gå iväg och det kunde han inte riktigt släppa. När han hittat slutet och fått sin belning, så såg jag plötsligt en liten svartvit figur med fladdrande öron, försvinna i galopp, bort mot bilarna.

Han hittade som tur var Karin och satte sig i fin tiggarposition. Jodå, det fanns en köttbulle kvar

Sen blev det korvgrillning - äkta tyska "curry-wurst". Smaskens för trötta och svettiga hundtränare.

Zico och jag avslutade med ett uppletande - även idag en korridor och föremålen på en rad. Fast idag gick det mycket bättre, faktiskt väldigt bra

Sen gick vi en runda på den härliga heden och passade på att göra några linjetag, så att matte kunde träna på att fotografera.

Och våren den är på väg. Snödropparna blommar i vår rabatt och solen är uppe 35 minuter längre än för tre veckor sedan. Det börjar arta sig.

Dagen har tilltagit 13 minuter - Yippi, vi går åt rätt håll!

Två spår har vi hunnit med i år. Det första på nyårsdagen på Revingehed. Man skulle kunna tro att det är hur lätt som helst att ta sig fram på en hed, men jag lyckades lägga ett spår, där underlaget bestod av gamla plogfåror och över dessa högt gräs som lagt sig ner när det vissnat. Vad händer när man går där? Jo kängorna fastnar i gräset och man kommer knappt loss ... ifall man inte har en galen flatte-fnatte som drar en fram i spåret.

Vi lyckades dock ta oss till slutet, med alla pinnar och inga stukade vrister. Upptaget blev också bra :)

Igår åkte vi ner till Lomma och la ett spår och tränade lite lydnad. Jag la spåret i det s.k. "kyrkfuret", då jag såg att det var folkvandring i den andra skogen. Där var nästan lika mycket folk, som på Nova under mellandagsrean!

Medan spåret låg till sig, så tog vi en runda längs golfbanan och Zico fick göra sitt favoritmoment - uppletande av golfbollar. Det är tufft att hitta några bollar nu under lågsäsong och med vintergreener, men det går. Två stycken blev skörden. Dessutom sprang vi ihop med en vilsen fågelskådare.

Jag har precis läst ut boken "Volvo lastvagnar" *), så jag blev lite fnissig när vi stötte på honom med stativ och kikare! Han frågade försynt om vi sett några andra fågelskådare, men det hade vi inte och faktiskt inte heller några fåglar. De hade väl blåst bort i stormen! Han berättade att det hade siktats en kungssångare i området och han hade åkt från Blekinge för att kunna skåda den. Vi önskade honom lycka till och fortsatte vår runda.

Efter att Zico hittat golfboll nummer 2, så kastade jag iväg hans snörboll som belöning. Lyckades få iväg den rätt så långt faktiskt - eller tyvärr! Den hamnade bland 3-4 personer som stod och tittade i skyn med kikare. Ooops - undrar om vi skrämde iväg kungssångaren. Dessa fågelskådare såg nämligen inte alls så vänliga ut som "blekingemannen". Vi skyndade oss därifrån.

Spåret gick bra, men snabbt - det hade inte varit dumt med en hjälm och visir! När vi kom till slutet, så stod där en "golden-kille" på stela ben och svansen rakt upp. Zico såg honom inte förrän hans husse kallade. Istället för att vända mot husse tog "golden" då ett steg till mot oss, då upptäckte Zico honom och sa "grrrrrrr", vilket fick "golden" att backa några steg. Zico plockade upp sin slutpinne och gav inkräktaren ett ont öga!

Dagen har ägnats åt Lommas hemsida och även denna sida, där bland annat fotoalbumet har kompletterats. Det råder blixthalka här idag, så jag har inte velat köra någonstans och det var knappt jag vågade gå ut med hundarna nu i eftermiddags. Det var glatt - alldeles livsfarligt kan man också säga, speciellt när man måste hålla två hundar i koppel.

*) Volvo lastvagnar av Erland Loe, handlar om Maj-Britt 92, som röker hasch och den jämngamle von Borring som är scout och fågelskådare. Sanslöst rolig!