... med betoning på liten, fick vi igår på Höörs spårtävling.

Det blev nämligen framspår, med betyget 10/10 och sen 8,5/8,5 på uppletandet, med den muntliga kommentaren att det var dagens bästa uppletande, tekniskt sett. (Att betyget inte blev högre, kan bero på att Zico-Bus ville kampa vid första avlämning och sen tuggade frenetiskt på det 3:e föremålet ).

Jag var dock imponerad över att han överhuvudtaget hade krafter kvar till uppletandet, som var i en rätt krävande ruta. (Rejäl nerförsbacke, vilket innebar uppförsbacke när han skulle "hem"). Vi hade nämligen haft en tuff stund i spåret.

Det började som sagt bra, med framspår och iväg bar det över en stenmur och in bland vildhallonbuskar och efter ca 100 m korsades vår väg av en vandringsled. Zico vinklade höger och spårade längs vandringsleden i ca 20 m, sen stannade han, vädrade i luften och tittade frågande på mig. Det har jag aldrig varit med om förr, men jag svarade med låg röst "du får väl leta spåret då, om du tappat bort det".

Hej och hå, då for vi över vandringsleden och 10 meter senare hade vi slutapporten.

Att tänka rationellt i detta läge är inte lätt! Hade TL släppt iväg oss på fel håll? Ska vi ta slutapporten med oss och gå ett bakspår? Vad f-n gör vi nu

Jag valde att lägga tillbaks pinnen där jag trodde Zico hittat den och sen gick vi tillbaks till stället där han stannat. Nu vinklade han tillbaks mot upptagsrutan och jag följde med. Inne i rutan snurrade vi runt en stund och sen fick han spåret igen och följde det åt andra hållet. Jag följde med! Efter ca 150 meter så hittade vi en apport!

Sen gick det i rasande fart över stock och sten, men vi hade missat en massa dyrbara minuter, så jag var rätt säker på att tiden skulle bli för lång. Vi hittade 4 apporter till (totalt 5 alltså) och hade sen lite svårt att hitta slutet, så det fick bli ett litet uppletande. Jag hade förmodligen lagt det på fel ställe!

Tiden blev 45 minuter (maxtiden är 35 min för er som inte är så insatta) och det var två trötta hjältar, som åkte till Höörs BK för att upptäcka att uppletandet redan hade startat.

Min spårläggare hade redan åkt hem, men jag har bett Annette (TL) att försöka få fram en skiss. Det hade varit intressant att veta, hur spåret egentligen gick. Jag tror att det varit en spetsvinkel, strax innan vandringsleden och att spåret sen gick tillbaks mot upptagsrutan. Men när Zico jobbade i vinkeln, så har han förmodligen fått upp spåret där spårläggaren har gått, efter att han lagt ner slutapporten.

Det kändes lite trist att inte få fortsätta, för förutsättningarna var de bästa. Väder, appellplan och tävlingsledare, medtävlare, ja t o m domarna . Men det kommer väl fler chanser och någon gång ska vi väl lyckas med allt på en och samma dag.

Nu måste jag kolla tävlingskalendern och anmäla till lite fler tävlingar - det finns inget inplanerat just nu.
 

... ihop Nej, jag skojar bara, men vi bröt tävlingen.

Spårupptaget blev kasst - bakspår och sen en massa vimsande runt i den risiga upptagsrutan. Betyget vet jag inte, men eftersom ett bakspår ger en 7:a, så borde detta inte ha blivit mer än en 5:a. Sen gick spåret rätt så bra, vi missade dock en pinne. Alltså betyg 9.

Tillbaks till Malmö BK för att köra uppletande i en mycket mystisk uppletanderuta. Högt gräs och granne till campingen och havet.

Zico hittade ett föremål i första skicket, ca 20 m ut i rutan. Sen sökte han konsekvent 20 m ut inte en meter längre. Ibland sökte han lite bakom baslinjen,  d v s bakom domare och mig själv och det värsta var att han inte hörde (eller inte ville höra), när jag kallade på honom. Till slut hittade han ett föremål till, ca 5 meter ut och sen var tiden ute. Betyg 0 och jag var helt ense med domarna

Fick sen veta att flera av hundarna betett sig på samma sätt som Zico, så nu undrar alla vad det var, som var så konstigt med denna ruta.

Jag valde att bryta, för kan vi inte kommunicera på ett uppletande, så kommer det definitivt inte att fungera på en stekhet appellplan.

Förresten var det lika dammigt på vägarna i Vombskogen som på Revingefältet, så biltvätten igår, kunde jag lika väl ha låtit bli

Bäst att uppdatera idag .... jag har kanske ingen lust imorgon

Jag känner mig tyvärr inte alls laddad för tävling, utan skulle hellre vilja ha en lång och skön sovmorgon. Det har varit lite för mycket att göra på sistone.

Först är det träningsgruppen i lydnad på måndagar, där jag, p g a tråkiga omständigheter, plötsligt har blivit sammankallande. Kanske inte så jobbigt i och för sig, men eftersom vi är 26 stycken, så behövs det lite förberedelse i form av gruppindelning. Annars tror jag halva kvällen hade gått, innan träningen kom igång.

Sen är det veteranvalpkursen, som Karin och jag har på onsdagar. Den är fantastiskt rolig och jag skulle inte vilja missa den.

Ett gäng veteraner som försöker ställa upp för gruppfotografering :)

Ovanpå det har jag planerat och genomfört en elittävling i spår, som tävlingsledare. Det innebär först en del administrativa uppgifter, som tidsplanering, funktionärsplanering, etc. Upplägg av lydnadsbanan, upplägg av spår och uppletanderuta och sen själva tävlingen.

Förra helgen var jag på Revinge från 09:00 till 18:00 på lördagen. Sen blev det uppstigning strax före kl. 05.00 på söndagen, för att vara på plats kl. 06:30.

Tävlingen flöt på bra, så prisutdelning var redan vid 15-tiden och när den väl var över, så kände jag hur j-a trött jag var. Jag är ju van att stiga upp tidigt och ge mig iväg och tävla och sen komma hem vid 17-tiden. Men detta går inte att jämföra med att vara tävlingsledare. Som TL är du ju koncentrerad (bör vara i alla fall), varenda minut. Som tävlande behöver man ju bara samla ihop sig när det är dags för spår, uppletande och lydnad.

(Domarna tyckte att jag skötte mig väl som TL, så nu kan jag lägga "auktoriserad tävlingsledare", till min meritlista.)

På måndagen var jag totalt slut, men det var bara att masa sig till jobbet och sen till lydnadsträning. Tisdagskvällen tillbringade jag framför datorn och uppdaterade Lommas hemsida och påbörjade sammanställningen av klubbens informationsblad, som kommer ut 5-6 gånger om året. Onsdagen veteranvalparna och på torsdagen blev jag sjuk

Värk i hela kroppen plus huvudet, feber och halsont, så det var bara att stanna hemma från jobbet. Idag är jag ok, så någon influensa var det inte. Skönt, det har jag inte tid med.

Zico och jag har tränat hoppet vid varje träning på sistone. Han har ju på flera tävlingar, både klättrat över och vägrat hoppa tillbaks. Nu har jag fått problemet även på träning I onsdags så blev jag till slut irriterad på honom och tog honom i örat och sa att "nu hoppar du minsann, annars får du med mig att göra". Då hoppade han!

Jag brukar ju inte göra på detta sätt, så jag var lite nervös att jag fördärvat något inför tävlingen. Därför åkte jag ner till klubben igår eftermiddag, för att testa igen. Då upptäckte jag att det hinder jag tvingat honom över var dryga 90 cm högt Jag justerade höjden och då hoppade han utan problem.

Idag har dammsugaren fått jobba, både i hemmet och i bilen och sen blev det biltvätt.  Mycket välbehövligt efter 2 dagars körande på ett dammigt Revingehed och med två domare som hoppar ut och in, så var det rejält grusigt inne i bilen också.

Vi får se om det blir någon uppdatering imorgon, beror både på hur resultatet blir och när jag kommer hem.
 

När jag skulle köra hem från träningen igår kväll, så hade jag fått en kompis i bilen. Han satt där så fint och tittade på mig ovanför instrumentbrädan

Måste erkänna att jag hoppade till ..... men jag skrek inte. Vill ju inte skrämma min lille känslige voffsing där bak. Sen såg jag att han nog inte var så farlig, utan riktigt gullig. Men jag undrar vem hans matte/husse är, för inte kan det väl vara meningen att vi ska adoptera honom

.... men han är väldigt söt, så om ingen ger sig tillkänna, så får han nog göra mig sällskap i bilen

Vem du än är, som placerade den där, tack för ett gott skratt

Vi hade skitkul!

På fredag eftermiddag så träffades vi (Carina och jag) hos Lotta och drog iväg med den lånade husvagnen. Lotta tyckte den var lite läskigt stor, så strax innan Hallandsåsen fick vi en ny chaufför, Lisa.

När vi (Lotta, Carina, Lena, Lisa, Anna-Kari) kom fram till Skrea camping, var ALLA där! Kenneth, Annelie, Jan, Ann-Marie, Mumme, Krister, Malin, Ami, Maja och en del vovvar. Vi grillade lite, peppade Kenneth och sjöng lite .... eller rätt så mycket Vid ett-tiden väntade husvagnsbädden och sex timmar senare så ringde väckarklockan

Jan:s kommentar till bilden: Å f-n är det så symptomen för svininfluensan ser ut.

Tyvärr fick jag inte se sökarbetet! Rutan låg 40 minuters bilväg från Falkenberg och man kunde inte få besked i förväg om man skulle kunna få gå med på stigen. Alltså blev vi kvar på idrottsplatsen och kollade på uppletandet och skyddshundarnas lydnad. Men det var också intressant!

Uppletanderutan såg rätt så trevlig och enkel ut, för oss som inte behövde leta. Det visade sig att den var väldigt svår. Inte någon hund (ca 75 st) hittade alla 4 föremålen! Vinden var nyckfull (mestadels medvind) och all vittring från den rätt så stora publiken drog rakt in i rutan.

Söket hade också varit svårt. Endast 4 av 15 hundar hade hittat alla figgarna. En figge var nergrävd under ett tjockt "lock", med endast ett andningsrör som stack upp ur marken. Tufft ... men så ska det väl vara på ett mästerskap.

Kenneth var mycket nöjd med Gino, som hade jobbat kanonfint hela vägen, men han hade som majoriteten missat den nergrävda figgen.

På lördagskvällen blev det pizza och lite mer sång, men sen ramlade vi i säng lite tidigare, sådär runt "kvart-över-elva".

Uppstigning 06:30 - Lydnaden började 07:00.

Kenneth och Gino såg så proffsiga ut! Vi sträckte lite extra på oss i våra klubbvästar Placeringen blev 9:a - inte dåligt på ett svenskt mästerskap. Heja Skåååååååne!

Sen kollade vi spårhundarnas lydnad. Det fanns vissa som man nästan fick rysningar av att se. Så j...a fint det kan se ut. Lite synd att Zico inte var med och kollade

Eftermiddagen tillbringade vi i halv storm, regn och "ett j-a skitväder", kollande på planskyddet. Våra (Lottas och mina) idoler, Lena och Ceta,  gjorde mycket bra ifrån sig och hamnade till slut på en 7.e plats i skyddshundsgruppen. Inte dåligt av två debuterande tjejer. Heja Lena och Ceta, ni såg så proffsiga ut!

Jag lånar din bloggbild, den är så häftig ..... Tjejer, å å å tjejer ...

När är SM i Södra Sverige nästa gång? Eller kanske måste man planera en längre resa nästa år - misstänker att Kenneth nog satsar för ny SM-start .... å då måste vi ju vara där!

Förresten, Lotta körde hela vägen hem! D v s drog husvagnen över Hallandsåsen, så nu är hon hur kaxig som helst

.. när man har roligt, i alla fall när det är mycket att göra!

Vi har startat upp en lydnadsträningsgrupp på klubben. Det verkade som om det fanns ett uppdämt behov. Just nu har vi 25 medlemmar, varav 30% aldrig har tävlat, 30% har tävlat ettan och resten har tävlat lite mer.

I vårt första möte, så satte vi upp lite mål. Det visade sig att 50% tänkte tävla under hösten och för majoriteten var det 1:a priset som gällde.

För er som undrar, så delar vi upp oss i mindre grupper när vi tränar, ca 4 ekipage i varje grupp. I alla fall jag, har haft jättekul de två första gångerna.

Sen är jag "hjälpare", d v s icke auktoriserad instruktör, på en valpkurs. Men det är inte vilken valpkurs som helst, utan en veteranvalpkurs! Förarna har lång erfarenhet av hundträning/tävling på hög nivå och har dessutom varit väldigt aktiva i Lomma BK. Bl a har vi två "gamla ordföranden", en kassör, en revisor, några "gamla instruktörer" i kursen. Alla har valpar på ca 6 månader. Behöver jag berätta att vi har jättekul  ... och roligare ska det bli Nästa gång ska vi nog lära dom att leka - dom leker som "kärringar" allihopa (nästan). (Kul att vara på "andra sidan" och få lov att säga detta, som man hört så många instruktörer säga när man varit på kurs!)

Zico har också fått sin beskärda del. Som sagt, lydnadsträning på måndagar, uppletande och lite lydnad på onsdagar och några spår under helgen. Dessutom lite bad och bus med kompisen Lakrits och långa promenader.

Igår t ex så gick vi från Burlöv till Hjärup och sen från Hjärup till Burlöv - totalt drygt 2,5 timmars promenerande över fälten. Min bil skulle nämligen servas, så då passade jag på att motionera både mig och vovven.

Zico fick en present från "Lakkan", en röd mjuk boll som säger piiiip! Den är sååå fin, får t o m följa med upp i sängen på kvällen. Nu har jag fått i uppgift av Zico att hitta något fint - hoppas nu att det finns  gott om försäljare!

För imorgon bär det av till Falkenberg. Det ska bli så j..., jag menar "in-i-Norden" kul. Det är ju alltid kul att närvara vid ett SM, men i år är det ju extra ... vi har ett Lomma-ekipage med i sökgruppen. Heja Kenneth och Gino, vi är så stolta över er

Vi (Lotta, Carina och jag) sticker imorgon eftermiddag, med lånad husvagn (tack Marie!). Vi ska bo på Skrea camping och grannarna blir Kenneth, Anneli, Lena, Lisa, Mumme, Christer, Ami, Maja, Ann-Marie .... ja, hela det gamla gänget. På kvällen blir det grillning och sen är vi i gång!

Vi har fått skarpa förhållningsorder från Kenneth att inte ta med klicker. Det är helt ok med Jäger - men ingen klicker .... så det det måste vi tänka på - bort med alla klickers från fickorna ! Fniss!

Och så ska vi hålla en tumme för Lena och Ceta i skyddet och Asic med reservförare i spåret. Ja, och alla andra från Skåne och Blekinge... och resten av landet, men de flesta tummarna för Giiiiiiiino!

Skååååååååne
 

.. är 2 för mycket!

I tisdags var det begravning i Falsterbo kyrka för min goa svärmor. Jo, hon var 89 år och hade en del krämpor, så det kanske var det bästa för henne, .... men det är jobbigt för oss som är kvar

Men livet måste gå vidare ......

I onsdags kväll åkte Zico och jag till "Lakritsskogen". Marie var i full färd med att gå ut spår till Zico, med tarmar och spetsar, när vi anlände vid 18-tiden. Sen gav jag mig iväg på spårtrampning till Lakrits.

När jag kom tillbaks till "flocken", så hade den utökats med 3 bilar och medföljande hussar och hundar. Tydligen hade dom tänkt sig att "äga" marken, för de var lite kaxiga mot Marie, och berättade att vi befann oss på ett naturreservat och att man inte fick träna med hund där. Marie är ju Marie , och svarade bara: "Personspår får man lägga överallt .... dessutom bor jag här!" Sen hördes inget mer från dessa män, som visade sig vara en instruktör från någon klubb - de två andra var elever. De tränade Vorsteh och spaniel i fotgående, släpspår, viltapportering och mot slutet även apportering på vattnet.... alltså lösa hundar.

Det är lite lustigt att de inleder vår bekantskap med att säga att vi inte får spåra med våra hundar på området! För det vi med säkerhet vet, är att inga klubbar får tillåtelse att förlägga träning här! Förmodligen blev de bara så j-a besvikna, över att vi lagt beslag på marken, så de försökte med en "fuling".

Klockan 21:30 körde jag hem. Svettig och helt slut i armar och ben. Marie hade lagt ett spår som var dryga 1200 m lång och Zico hade bråttom! Men han spårade väldigt bra, tills det var ca 100 meter kvar! Antingen tog huvudet slut, eller så blev han distraherad av färska viltspår. Det får vi aldrig veta ... men jag stod still i spårkärnan tills dess att han bestämde sig för att följa spåret till slutapporten.

Igår blev det lite lydnadsträning, men mest möte angående träningsmark och tävlingsplanering. Den 13 september är det ju dags för vår spårtävling Elit och jag ska vara tävlingsledare ... sen är jag auktoriserad tävlingsledare (om allt går bra!).

Imorgon hade jag tänkt spåra i Fulltofta, men tydligen är det bara jag , så jag får se om jag åker dit? Jag kan ju istället lägga spår på någon av alla stubbåkrar som finns här i Hjärup just nu. I så fall sparar jag ju både tid och bensin och förbereder mig dessutom för ev. start på Sydöstras spårtävling, som jag anmält till. Vi får se!

Fick idag ett meddelande från en vän, vilket skakade om mig en hel del. Livet är skört ....

Var rädda om er  och stötta era vänner.
 

.. och däremellan lite jobb! Inte har man några fritidsproblem precis!

Rör inte min dummy!

I tisdags var vi 5 stycken (Carina, Jeanette, Ann, Pia och jag) som tränade sök i Furet. Till Zico placerade vi ut 3 figgar, en i vänstra hörnan, en ca 150 m fram på höger sida och den sista ca 175 m på vänster sida. Denna figge hade jag tänkt mig på ca 200 m, så jag blev lite förvånad när Zico plötsligt inte ville gå ut på högersidan utan bara vädrade utåt vänster.

Men med lite "skärpa i rösten", så fick jag i alla fall ut honom 35-40 m och sen fick han springa ut och hitta Jeanette på vänstersidan.

Nu har vi kört 5 gånger i Furet med bara "hittor" - inga markeringar. Jag har inte sett några tendenser till att försöka ta rullen, trots att det blivit många tomslag i följd. Nu ska vi köra 5 gånger till med "hittor" i "riktig" sökskog, sen kanske jag anmäler till tävling igen.

Lotta kollar om Fasanen är fit-for-fight!

Onsdag-torsdag-fredag, så blev det lite lydnadsträning, ett uppletande och mycket bad i Lomma.

I lördags steg jag upp kl. 04:30 och körde till Frostavallen. Kl. 05:15 hämtade jag upp Lotta (med ryggskott) i Gårdstånga. Vi skulle vara funktionärer i Veteranrutan på FM  - (Flatcoated Retriever mästerskapen, för er som inte är så insatta). Zico fick vara hemma med husse, vilket han inte uppskattade, utan låg och pep vid dörren/grinden mest hela dagen.

Det var en tuff ruta för "de gamle veteranerna". Fast alla var ju inte så gamla, 12 hundar av 23 var födda 2001, d v s 8 år. Äldst var en tik född 1998.

Domare på dirigering, dubbelmarkering och sök, var Johnny Henriksson. En mycket trevlig dansk (!!) och dessutom ägare/förare till Holly Hunter's Woody Guthrie, vilken är pappa till Walle och Vira. Dessa "barn" gjorde en strålande insats i NKL under dagen.

Hela Anthriscus-gänget - Eva och Kid, Berit och Vira och Helene och Wallander

Och Walle och Helene slutade som 8:a tror jag. Inte dåligt med tanke på att det var ett 90-tal ekipage i klassen. Berit och Vira smällde till och kom till final och knep där en 4:e plats. Helt fantastiskt roligt

Zico:s "farmor" och min "idol", Anna Lena, slutade som 7:a i ÖKL. En futtig poäng från final. Men Anna-Lena och Leia har ju tiden framför sig - Leia är bara 2 år. (Hon är förresten halvsyster till Walle och Co.)

Så träffade jag Marie och Bosse, som har Zico:s syrra Love. De hade startat i ÖKL med Love, som nollat på vattnet och med Molle i NKL, som nollat på vattnet. Anledningarna till nollorna var dock inte de samma - Love är inte så förtjust i vatten, så när hon inte direkt hittade markering 2, så simmade hon hem till husse. Molle däremot hade lite bus och lek med dummyn - försökte trampa ner den under vattnet. Men ingen i flocken hängde läpp, utan tog det med "knusende ro" och kommer igen till FM2010. Jättekul att träffa er och får pussa på Love. (Vågar inte berätta för Zico).

Jag var rätt så mör när jag kom hem kl. 19:00 - 14 timmar efter uppstigning. Tur att arbetsdagarna på Alfa-Laval inte är så långa.

Fick ingen sovmorgon på söndagen, för jag vaknade kl. 06:30  av att jag hade ett 10-tal fästingar som försökte bita sig fast i mig. For upp som en "skållad råtta" och duschade, och plockade bort dom med pincett. Jag har förmodligen suttit mitt i ett fästingbo - hur de nu bor

Så efter dammsugning och några tvättprogram, så åkte jag och Zico till Revinge. Jag la ut ett spår på ca 700 m. Spontanupptag från vägen, en spetsvinkel och en "tarm" och dessutom gick jag ca 100 meter uppe på en vall runt ett grustag.

Bilen stod nära Krankesjön, så när spåret mognade, gick vi en promenad till vattnet och svalkade oss lite.

Så kan man också greppa en dummy!

Jag lät inte spåret ligga mer än drygt en timme, för jag tänkte att det var både soligt, varmt och torrt och att jag inte behövde göra det för svårt för Zico-Bus. J-a hund - idag hade han så bråttom, så jag fick stanna honom och prata allvar Visserligen avvek han inte från spåret, men han behöver ju inte dra iväg med sin matte, så att hon står på näsan, eller

Upptaget blev jättebra, likaså spetsvinkeln. Spåret uppe på vallen, blev lite lurigt, så där for han upp och ner några gånger, innan han fäste. Tarmen blev misslyckad - han tog alltså vinkeln klockrent. (Stark sidovind är inte bra). En missad apport - det var den som låg som belöning efter att vi kommit ner från vallen. Så går det när man far iväg i  110 km i timmen!

Sen blev det ett besök i Tvedöra och bus med plastdummyn. Lite väl mycket folk och hundar i vår smak, men vi hittade en liten vik där vi fick vara ensamma.

Nu ska man jobba, jobba, jobba i några dagar till, sen är det helg igen ... som tur är. Varken jobb eller chef står så högt i kurs just nu Men det löser sig förhoppningsvis, då omorganisationen träder i kraft i oktober. Det blir i alla fall en ny chef.
 

sedan vår lille "Nelle-man" lämnade oss. Vi saknar honom fortfarande. Rosen jag planterade på hans minnesplats, blommar så fint just nu och Ölandssippan har tidigare aldrig haft så många blommor.

Världens bäste Nelson 14 år - foto från sommaren 2008.
 

Det blev ett bryskt uppvaknande i måndags Från att ha levt i "lägerbubblan" så blev det "andra bullar" på jobbet.

På läger är det så mysigt. Man stiger upp, rastar och ger bäste vännen mat. Sen får man lite frukost och gör en snabb uppfräschning av kropp och tänder. Därefter spårträning, lydnadsträning, hundsnack, fniss och bus. Utmattad kommer man hem på eftermiddagen och rastar och matar kompisen, får lite mat i magen och sitter sen och snackar med likasinnade - d v s prat om hundar, träning och tävling. Rastar hund och somnar .....

Inga tidningar, ingen TV eller radio ... man är helt avskärmad från vardagen. Det är otroligt härligt! Det finns inga världsproblem, inget ostädat hus eller tomt kylskåp!

Sjöbo ligger ju inte så långt hemifrån, så man kunde med lätthet ha kört hem på kvällarna, men då hade man missat "hela grejen". Min uppmaning - åk på läger!!

Men som sagt, verkligheten ramlade över mig på måndagen Vi är normalt 5 i vår supportgrupp - sk. "second line" och i "first line" är de normalt 5 stycken. Jag var ensam i vår grupp och i "first line" hade alla "klippor" semester. Fattar inte varför användarna inte tar semester Men det blir kanske bättre nästa vecka, för då tror jag semestrarna i Tyskland, Belgien, Italien, Spanien och Polen börjar och det är där våra användare bor.

Vi tränade lite lydnad i tisdags och torsdags och jag tycker det känns som om vi har hittat rätt. Härligt att stegförflyttningarna blir så fina - bibehållen riktning framåt och rakt vid sidan. Framåtsändandet är också under kontroll .... tror jag. Och krypet ... ja, det har blivit bättre.

I onsdags gick vi bara en lång runda på "Bengans mark" och busade lite med bollen. Plötsligt så kommer Zico med något annat än bollen i munnen. Det var en fin mobiltelefon från Ericson. Duktig hund! Med hjälp av kontaktlistan, lyckades vi hitta ägaren, som kom och hämtade och lämnade en chokladask. Jag köpte asken av Zico  - den kostade 5 XL grisöron.

Idag har vi varit på Revingehed - allemansrätten! Jag la ut ett spår med "spontanupptag" från vägen, två "tarmar" och några serpentiner. Tyvärr hade jag glömt spårapporterna hemma, så jag fick fixa till några skogspinnar, men det gick ju bra det också.

Det var varmt på heden! Vi märkte det redan när vi gick en promenad i väntan på att spåret skulle bli moget och ännu tydligare blev det i andra "tarmen". Men spåret gick bra! Upptaget var klockrent och i andra "tarmen" tyckte jag mig märka att Zico nog har genomskådat det hela. Vi får se nästa gång, kanske måste jag "lura" ut honom i "tarmen" med hjälp av godis.

Efter spåret åkte vi och badade! Det uppskattades av den varme svarte. Han simmade som en säl efter sin plastdummy. Det roliga var att jag bestämt mig för att detta bara var en lek och att han inte behövde lämna dummyn till mig. Vad händer då? Jo efter ett litet ärevarv på stranden, så sitter han vid sidan och vill avlämna! Hundar är roliga
 

Ett helt fantastiskt bra läger - bättre än förra året Jag vet inte, men Anna (Löfgren) var i sitt esse, full av idéer och energi och gruppen i sig "klickade" direkt. Precis som i fjol var allt runt omkring toppenbra ordnat. Vi fick gott att äta både till frukost, middag och lunch och allt annat fungerade utmärkt. Zico och jag bodde på "Sjöbo Hilton", d v s i tält och det var hur bra som helst. Trots regnväder, åska och en häftig vind (måndagskvällen), så blev vi varken blöta eller frusna.

Vår grupp bestod av 4 "skräper-hundar" med bihang (Pixi och Ann-Marie,  Pazzi och Bodil, Mezza och Susanne, Nixxon och Catta), 2 vackra Hoffe-flickor (Maggan och Janne, Jasse och Gullan) samt en fantastiskt väluppfostrad Kelpie på 7 månader (Kippis med husse Stefan). Som jag sa innan, så fungerade gruppen utmärkt, så förutom alla råd och tips från Anna, så fick man ett och annat från övriga i gruppen. Precis som man vill att det ska vara

Vi spårade måndag, onsdag och halva fredagen. Resten av tiden var det lydnadsträning. En väldigt bra mix, både för hundar och förare (... och instruktör, tror jag).

Vi var väldigt effektiva på våra spårträningsdagar, så totalt blev det 5 spår för Zico, varav 3 blev kanonbra, ett mindre bra och ett katastrofalt dåligt. Det var mycket bärplockare i markerna och jag tror att det bidrog till att göra spåren rätt så svåra, förutom alla de svårigheter som vi helt avsiktligt la in i spåren, som t ex tarmar och krokar.

En av dagarna gick i princip alla hundarna bakspår, vilket i och för sig vi tyckte var rätt bra Jag menar, har man nu lagt energi på att göra en "krok", så är det ju synd om den inte blir utnyttjad ... eller

På lydnaden tränade Zico och jag, stegförflyttningar, vändningar på stället, framåtsändande och kryp. Jag känner att jag har fått med mig en hel del nytänkande och verktyg som verkligen fungerar. Vi har tränat ett par gånger sen vi kom hem och det verkar som om både Zico och jag känner oss trygga med de nya metoderna (inte helt nya, men lite annorlunda).

Bilder från lägret kan ni kolla på här. (Ta en speciell titt på när Pazzi spårar och får en massa bärplockare i spåret! Hade vi kul, tror ni ?)

TACK TILL SYDÖSTRA BK (Inger och Margareta, mfl) och TACK TILL "MIN" GRUPP FÖR EN HELT FANTASTISKT GIVANDE OCH ROLIG VECKA!

Hemma igen från besöket i Ronneby. Det var som jag misstänkte rätt rörigt i lilla Ronneby. Massor av marknadsstånd på alla gator och karuseller på alla öppna platser.

Vi tog en runda bland stånden på söndagsförmiddagen, men hittade inget speciellt att köpa. Jag var varken sugen på "Foppa-tofflor" eller marknadskarameller

Ont om parkering är en lätt underdrift, men efter att ha kört några varv och stått i 20 minuters kö, så fick jag en P-plats. Den behöll jag hela helgen!

Zico och jag promenerade ut till Brunnsskogen 2 gånger om dagen och väl där blev det lite bad i Trollsjön, uppletande av tennisbollar vid tennisbanorna och lite bus i skogen.

På väg hem efter bad i Trollsjön, så möter vi två kvinnor, som pekar och kommenterar Zico. "Kolla en flatte". "Så fin han är", etc. Zico är ju inte sen att söka kontakt, så det blev till att stanna och prata lite. Det visade sig att de hade haft en flattetik, som de varit tvungna att "ta bort" för en vecka sedan och de sörjde henne naturligtvis.

Vi började prata om "flattarnas" tumörbenägenhet och Anna (som tjejen hette) berättade att hon visserligen älskade flattar, men nu inte vågade skaffa en till. Hon hade istället tingat en jaktgolden, som hon skulle åka och titta på i veckan.

Tror det eller ej - jag hade sprungit på en av Sandbytösens blivande valpköpare, mitt i djupa skogen. Visst är det lite konstigt I vilket fall som helst, så blev det en mycket trevlig och ganska lång pratstund.

Nu ska jag se till att få lite gjort här hemma, innan jag på söndag drar iväg ända till Sjöbo (!) och checkar in på deras bruksträningsläger. Det ska bli så kul!

ja, tiden går fort när man har roligt Men vad har vi gjort?

Måndag kommer jag inte riktigt ihåg Städade och handlade och fixade med foto från semester. Zico fick aktivering ... bus på "Bengans mark".

I tisdags tränade vi sök i Furet. För Zico:s del blev det 3 stycken figgar utlagda. De första på ca 75 meter - en på vänster sida och en på höger sida och den sista på ca 200 meter på vänster sida. Alla var "hittor". Trots att det blev många tomskick, så visade Zico inga tendenser på att dra framåt i rutan eller att greppa efter sin rulle. Jättebra! Är mycket nöjd med hans sök - djupa och raka skick och jag belönade tomskicken med att möta upp med "kamprulle. Mycket uppskattat av den svarte busen

Nu är det bara 7 träningar kvar innan Zico ska få markera med den fasta rullen igen!

Onsdag Tvättade bilen, rev ner fågelbo, vattnade blommor, rensade ogräs, lagade mat,  ....

Torsdag Gjorde säkert något bra här hemma - tvättade, putsade ... Sen uppletande med Zico i Furet och sen en busig runda, med golfbolluppletande. Resultatet blev 7 stycken fina bollar. (Hur spelar dom egentligen på Örestads GK?)

Avslutade dagen med att rensa bort brännässlor under äppelträdet på Lomma BK:s domäner.

Fredag: Var hos Marie i Sturup kl. 09.00. Spåren var utlagda och Lakrits började. Hon spårade som en blodhund -är bara så duktig!

Zico hade stora problem med sitt spår. Det verkade som han inte riktigt fäste från början och sen blev det rätt så förvirrat emellanåt. Men han jobbade! (Ett väldigt roligt spår med övergång från fält till bokskog, spetsvinklar, m.m.)

På eftermiddagen blev det VALPTITT hos Sandbytösens Kennel. Uuuuj! Tur att alla 6 är tingade

Imorgon drar jag upp till Ronneby!  Min lilla mamma vill ha sällskap och jag vill njuta av Blekingenaturen. Tyvärr är det "Tosia Bonnadan" också, vilket innebär att jag får problem med parkering och sömnen 

Vill ni höra allt jag inte hunnit med att göra på min semester?

- två rabatter och en häck
- 4 garderober och en bokhylla
- ett grovkök
- ett förråd (minst en dags jobb)
- nya glasögon
... sen har jag förträngt allt det andra!

Sista veckan av min fyra veckor långa semester, tillbringar jag på läger. Sydöstra BK och Anna - here we come! .... och vi vill INTE börja om med grundövningar

Flygresan tog 3 timmar. Vi lämnade Kastrup 07:50, men eftersom Island ligger 2 timmar efter oss, så var vi på Kaflavik 08:50. Vi åkte från 30 graders värme och landade i 12-gradigt duggregn och snålblåst. Ja, ja - det heter ju Island!

Första dagen utforskade vi i Reykjavik. "Gågatan" heter Langavegur och är egentligen ingen riktig gågata, för den är häftigt trafikerade. De bilar, som inte rör sig, står parkerade långt upp på trottoaren. Men här fanns gott om fina affärer, restauranger, barer och kafféer.... och isbjörnar förståss! Helt ok, med andra ord.

På kvällen hittade vi en bar, "Svarta Kafeét", som låg på andra våningen med utsikt över Langavegur. Det tog oss inte så lång tid att förstå, att gågatan var stadens "raggarunda". Här visad man upp sina stadsjeepar och mottot var: "Störst däck vinner!" (När jag var ung (väldigt länge sen), så körde dom runt torget i Ronneby med sina "amerikanare", med fönsterrutor nedvevade och ropade käcka kommentarer till oss tjejer. Ungefär så var det i Reykjavik "by night". Fast det var ingen som ropade något till mig )

Dag 2,  blev det utflykt till svavelosande Krusjuvik på Reykjaneshalvön. Det bubblade och kokte och luktade ruttna ägg , men ändå en upplevelse. Kanske är det så det är i helvetet?

Sen blev det bad i Blå Lagunen. En härlig upplevelse. Vädret var lite så där tjurigt - 15 grader, snålblåst och duggregn, så när jag kom ut i min bikini (nyinköpt på Stadium), tänkte jag vända och gå in duschen igen. Men efter att ha doppat stortån i vattnet, så fick den här badkrukan bråttom att kasta sig i det blå. Det var 37-39 grader varmt. Superskönt!

Om man kletade in ansiktet med en äcklig vit "goja", så skulle man bli 10 år yngre. Jag gjorde inte det - för jag är rätt så nöjd med min ålder   Men när jag steg upp ur vattnet efter ca 45 minuter, såg jag nog 10 år äldre ut - alldeles skrynklig! En härlig känsla infann sig efter badet! Jag kände mig helt avslappnad och alldeles lugn i sinnet. Tänk om man haft en sån där "lagun" här hemma i trädgården.

Dag 3 - Gyllene Cirkeln. Vi startade från hotellet 10:30 och var inte hemma förrän 19:30. Första stoppet var kraftverket i Nesjavellir. Här utvinns varmvattnet direkt från marken. Man borrar hål och leder vattnet i långa rör in till Reykjavik. Visst pyste och ångade det lite överallt, men det luktade inte så illa och i horisonten kunde man se den Islands största insjö, Tingvallavatn. I denna vackra sjö är vattnet mycket klart, så klart att de som dyker där, lär drabbas av höjdskräck!

Nästa stopp är Tingvellir, platsen där Islands Allting grundades och där självständigheten utropades. Dessutom är det gränsen mellan två stora tektoniska plattor - den euroasiastiska och den amerikanska. Värt att veta är också att vissa scener i "Bröderna Lejonhjärta" har spelats in här. Tingvellir är numera nationalpark.

Sen for vi vidare till Gullfoss och jag blev förälskad. Kan man bli det i ett vattenfall . Otroligt vackert och kraftfullt var det i alla fall. En härlig känsla att stå där och bli alldeles blöt, trots att man är rätt långt ifrån.

Resan gick vidare till Geysir, för att titta på de varma källorna. Gamla Geysir hade lagt av, men Strokkur gjorde oss inte besviken. Tre "utbrott" på 15 minuter! Stefan är övertygad om att det är fusk, att man tillsätter någon kemikalie, så att vattnet sprutar upp med ca 5 minuters mellanrum. Hoppas inte det är så.

På kvällen gick vi på lite finare restaurang (Argentina) och åt kolgrillad lammfilé. Smaskens! Men smakar det så kostar det, fast inte så mycket mer än hemma, tror jag.

Dag 4 - turridning på Islandshästar. Vi blev upphämtade på hotellet och när vi kom till ridcentrat, stod alla hästarna tränsade och sadlade. Sen blev det då utdelning efter erfarenhet. Jag sa: "väldigt liten" och fick alltså en liten "Stjerna", som i princip endast hade en gångart. Skritt! Skulle nog berättat att jag hållit på med ridning i 10-12 år.

Men skit samma, det var kul ändå och vi red över lavafälten med de vackra Blåfjällen i horisonten. Efter nästan 2 timmars ritt, kan jag säga att det kändes lite ömt på flera ställen Då hade suttit fint med ett dopp i Blå Lagunen efteråt, men tyvärr hade vi inte bokat det.

Vi kollade också in om man kunde shoppa och göra några fynd. Men tyvärr! Trots att det var 50 % REA på köpcentret Kringlan, så låg priserna på ungefär samma nivå som ordinarie priset är här hemma. Men alla fina märken fanns representerade, så det går ingen nöd på islänningarna.

Trevligt folk förresten .... islänningarna alltså! Och vädret var inte så kasst - torsdag-lördag hade vi mestadels sol och en temperatur på 20-22 grader. Solen gick inte ner .... inte när vi var vakna i alla fall!Nedan en bild från 00:30. Fler bilder finns här.

Vi var hemma igen, söndag kväll vid 20-tiden och möttes av en sjungande och dansande Zico-Bus

---------------------------------------------------------------------------------------

Zico calling

Jag har haft det helt ok. Kalle har bott här och gått promenader morgon, kväll och natt. På lunchen har jag fått besök antingen av Nils eller Erik och så har vi gått en runda. Det har varit ruskigt varmt, så när Nils drog iväg mig på en entimmespromenad, så höll både han och jag på att smälta bort.

Det roliga med Kalle är att han är både natt- och morgonmänniska. Vi gick ut en runda 06.00 på morgonen och sista rundan gick vi vid midnatt. Det tycker jag min matte ska ta efter

Vi hade fest också, på fredagskvällen. Ca 10 vuxna (alltså 25-åringar) och 2 lite mindre varianter (ca hälften så gamla). Vi grillade och jag lekte med Tobbe. En juste kille! Lekte som en hel hund Han menade att jag skulle kunna bli en utmärkt jakthund..... Kalle är en "hyvens" kompis och berättade inte om min inställning till vilt

Lite glad blev jag när matte stod i köket, när jag kom hem från en sen eftermiddagsrunda. Jag sjöng och dansade och betedde mig nog lite barnsligt .... men det såg ju inte Tobbe eller Nils eller Erik.