För mig en jul som absolut inte går till historien, som en av de roligare, tvärtom Men det fanns några glädjeämnen! Att få umgås med brorsan och hans familj - åtminstone delar av den och att bli bjuden på fantastiskt god julmat. Skönt också att få prata med pappa, även om han inte alls mådde bra och skönt att se att min mamma klarar pärsen rätt så bra.

Stefan insjuknade i influensan på fredagen innan jul och orkade inte följa med upp till Blekinge. Kalle är som sagt i Bangkok och tentade på "lille-julafton" . Tentan gick bra, så han och Viktor slog på stort och gick på "fin" Thai-restaurang och åt massor av god Thai-mat. Inte så bra   De är på benen nu, men har levt på vatten och vätskeersättning i 4 dagar. Hädanefter blir det mat från gatan, inte restaurang, sa Kalle.

Igår var vi i 4 entusiaster i Klåveröd och tränade sök. Vädret var hyfsat och vinden var nästan obefintlig ... trodde vi. Men det visade sig att vi hade en motvindssida och alltså en sida med medvind. Vi kunde inte utläsa det från snitslarna, men definitivt från hundarna - allihop

Zico jobbade verkligen jättebra - lite grund på högersidan och väldigt djup på vänstersidan, men fokus, full fart och även hörsam. Han gick ca 300 meter och fick totalt 5 figgar, varav en "närfigge", som avslutning. Denna gången fick han inga hittor, utan var tvungen att markera alla gångerna. Inga problem - i alla fall inga skallmarkeringar

Curry, Cheia, Toss och Lennart gjorde också fint ifrån sig. Förare och figgar var också nöjda med sin insats - ordning och reda, planering och fokusering. Det är faktiskt kul att bara vara 4 stycken - man blir liksom mer noggrann och orkar engagera sig i varje hund. Tack för en trevlig dag i skogen!

Tack Micra & Lee och Curry & Cheia för de fina och GODA julklapparna. Ni vet vad Zico-Bus vill ha - lite pip, lite bus, lite knep, lite knåp och mycket gott-i-gott-gott

Imorgon ska jag lämna bilen till verkstaden - förutom att ljuddämparen ska bytas ut, kom man på att det är dags för kamremsbyte och ny vattenpump. Uj-uj-uj - det kommer att bli dyrt.

GOD FORTSÄTTNING OCH GOTT NYTT ÅR
önskar
Zico-Bus med matte
 

men min pappa mår bättre. Fast det ger nya bekymmer. Nu vill dom skicka hem honom till mamma, fast han inte kan resa sig och gå t ex på toa, av egen maskin. Hur tänker man? Min mamma är 81 år, visserligen fräsch för sin ålder, men absolut inte kapabel att lyfta en man på 70 kg (ok - han väger kanske inte mer än 55 kg just nu!). Hon väger väl själv strax under 50.

Som tur är känner brorsan en f.d. socialchef, som har gett oss råd hur vi ska göra. VÄGRA och ÖVERKLAGA - då kan dom inte göra något alls förrän utredning är klar.

Min förkylning kan man säga är "bättre" - den har alltså tagit sig rätt bra. Feber fick jag, när jag köpte en ny termometer (den gamla var nog inköpt 1987 eller något sådant), och den pendlar mellan 37-39 grader! Rethosta och snuva har ersatt taggtråden i halsen. Om några dagar är jag nog fit-for-fight igen 

Service på bilen är beställd via nätet till den 29/12.Har fått bekräftelse och allt, men litar inte ett dugg på det. Första bokningsbara tid var 24/12! Man kunde även boka den 25-26:e ! Får nog följa upp bokningen under veckan som kommer.

Och Zico då? Honom är det synd om I byn vimlar det av löptikar och hans matte orkar inte aktivera honom, så att han får något annat att tänka på. Stackars, stackars Zico-Bus. Idag har han t o m blivit hotad med kastrering. (Det värsta jag vet är en hund som ligger och piper och när jag uppmärksammar det, så dansar han rundor för att gå ut - väl ute så är nosen klistrad i backen!)

Vi (flatteägare och andra hundägare) skojar ju ibland om våra hundar och deras hjärnor. Hjärnceller som kolliderar, "inte lätt med en hjärncell", etc. etc. Sug på informationen, som fanns i Sydsvenskan i fredags. (Det som står i tidningen är sant!)

Jag lovar - jag ska aldrig mer kommentera Zico:s smarthet

Jag är kass. Halsen känns som taggtråd och det är varken kul att äta eller svälja. Dock är febern på måttlig nivå, så jag klarar att hålla mig i upprätt läge.

Bilen gick inte igenom besiktningen i tisdags. Strålkastare kass och ljuddämpare håller på att falla av, p g a rost. Ombesiktning senast 9 januari. Hur lätt är det att få in bilen på verkstad just nu?

Min pappa är jättedålig och ligger på intensiven. Jag kan inte hälsa på honom p g a av min j-a hals!

Zico mår bra, men gillar inte mörkret och att han hela tiden måste vara i koppel.

Postkodlotteriet ringde i tisdags (jag har varit med i 3 år och aldrig hört något från dom!)! "Hej Heléne, du har vunnit 300 kronor, vill du satsa dom på en ny lott?" "NEJ! Sätt in dom på mitt konto!" (Måste komma ihåg att avsluta autogiro!!)

Mest skit alltså - och så har jag jour julafton och annandagen! Dessutom måste jag jobba nu på söndag! (Som brorsan sa: "Belöningen för lång och trogen tjänst!". Jag har jobbat på Alfa i 30 år och de första 27 åren blev jag aldrig beordrad övertid. Vad är det som händer?)

Vi hörs när jag mår bättre
 

Förra helgen blev det spårträning i Revinge tillsammans med Kerstin. Det var några grader kallt och snö på marken och en jättefin vinterdag.

Lite svårt, tyckte både Nisse, Zico och Astrid. Skillnaden var dock den att Nisse tog det väldigt lugnt och försiktigt på första sträckan, för att sedan öka farten när han kände sig säkrare. Han gjorde alltså ett strålande jobb

Zico och Astrid gjorde tvärtom. De for omkring som skållade råttor, innan de insåg att de nog var tvungna att dra ner på tempot för att kunna lösa sin uppgift. När de väl bestämt sig för det, så gick det hur bra som helst.

Lite uppletande hann vi också med att göra och det utförde de båda "flatte-fnattarna" på ett utmärkt sett.

Igår blev det sökträning med Lotta, Karin och Roland. En snårig ruta i Hästäng, som hundarna tycktes gilla, men som vi förare var mindre förtjusta i. Man fick rätt så många "rapp" rakt över ansiktet, när man sprang ut på påvis. Så efter att ha gjort två "tävlingsmässiga" påvis, fick det bli lösa dito, med direktbelöning.

Eftersom terrängen var rätt "flack", så vallade vi 300 meter. Svårigheten med rutan var att det löpte en stenmur på höger sida. I början var den nära stigen och mot slutet låg den ca 20 meter in i rutan.

Curry och Zico, avverkade hela rutan utan att krokna. Det förvånade mig lite, för Zico, har inte tränat sök på ca 6 veckor och Curry har max gått 150-175 m på de träningar hon gjort efter sin valpning. Men de jobbade jättebra och var rätt så lydiga också

Lennart uppförde sig också exemplariskt - nästan! Han har lagt sig till med att slå på figgen med tassen och det är något vi måste stävja omgående. Att säga "Nej", fungerar inte - då sticker han! Men om man sa "backa", så backade han någon meter och fortsätter att skalla. Efter några "skall" smög han fram igen och skulle ge en en örfil, men då gällde det att vara beredd.

Hundar är roliga - de får hela tiden nya idéer, som inte alltid stämmer med våra

Lilla Bessy uppträdde som en fullfjädrad sökhund. Full fart och rakt ut - det har hon kunnat länge. Men nu uppträdde hon balanserat in mot stigen och även när hon ställde upp inför sökslaget. Kanonbra - då orkar man mer! Idag blev det totalt 8 slag, varav ett "ofrivilligt" tomslag, som var kanonfint.

Söt är hon också! Kolla här intill.

Fler bilder från dagens träning, här.

Lite lydnadsträning får det väl bli i veckan, fast det känns rätt motigt att köra iväg i mörkret. Speciellt när det både regnar och stormar.

På fredag har vi julfest på jobbet och jag har på något konstigt sätt hamnat i festkommittén Lite att fixa med denna veckan alltså, men jag tänkte faktiskt försöka göra det på arbetstid.

På söndag har vi ingen sökmark, men vi planerar lite aktiviteter i "furet". T ex "dirigeringar", uppletande och budföring och sen kanske lite lydnadsträning på klubben. Det kan man ju aldrig få för mycket av.

men det ser ju inte helt fel ut på de foto jag fått från Kalle!

vilket är bäst

Såg förresten något kul i tidningen:

"Man blir inte vad man äter ...... då skulle ju många vara mycket sötare!"

Vi hörs!
 

blev vi idag på spårtävlingen i Landskrona-trakten.

När vi kom hem vid 15-tiden, så satte jag mig vid datorn för att rapportera. Men istället blev det en liten "chatt" med Kalle. Här kommer ett smakprov:

[15:47:32] Heléne Jonsson skriver: Jo, kommer precis hem från spårtävling. Fullt på spåret - alla pinnar och upptaget och rätt håll. Läge för CERT-poäng alltså ... men sen sprack det på lydnaden :(
[15:47:57] kalle.nebert skriver: jaja de är svårt med en hjärncell

Jag vågade inte fråga Kalle, vem han menade, som endast hade en hjärncell. Ibland är det bra att inte fråga för mycket

Nu behöver jag egentligen inte skriva mer - allt är sagt i ovan två meningar. Men eftersom jag är som jag är, så kommer här en utförlig rapport:

Det blåste häftigt - mellan 14-16 m/s vilket är lika med "kuling". Vi hade tur och fick ett spår som inte gick längs kustlinjen utan på andra sidan vägen. Det började bra - Zico travade ut, analyserade och gick åt rätt håll. Precis innan vi skulle passera "snitslarna", så gör han en 90 graders vinkel och kollar upp snitseln på "baslinjen". Betyget blev 9 - kommentar - "Går till flaggan"!

Sen går det som på räls och vi plockar 4 pinnar. Helt plötsligt ser jag en upptagsruta framför mig och det är inte vår! Dessutom står det en kille med en reflexväst mitt ute på fältet. Oooops - tänkte jag. En spårvakt - han kommer nog att skrika om vi går in i "fel" spår. Men han bara står där och Zico spårar ca 20 meter från upptagsrutan. Jag fattar ingenting. Länge, länge håller vi på där, innan Zico bestämmer sig för att dra vidare och vi hittar då pinne nr. 5. Sen känns det säkert igen och vi hittar de återstående två pinnarna. Bara slutet kvar - men jag känner på mig att tiden börjar rinna iväg. Sen ser vi killen i reflexvästen igen och Zico får honom också i näsan. Oj då, vår spårmottagare! Det blev lite vimsigt en stund, för Z. fick nog slutapporten i näsan, sen vände vinden och den var borta! Men så var den där igen ..... tiden blev 34 minuter. (För er som inte är mitt upp i detta: 35 minuter är max-tiden!).

(Jag frågade om upptagsrutan och den var uppsatt för ett eventuellt reservspår! )

Uppletandet blev ingen hit - inte för någon faktiskt. Fem av sex hundar hittade 3 föremål och fick betyg mellan 6-7.5. Vi hittade 3 och fick betyg 6.5. TUGG, med stora bokstäver. (Det var väldigt små och gulliga föremål!)

Glömde berätta att vi började med platsliggning, som gick bra. Sen en okänd stege, som inte gick så bra, men vi fick ändå betyg 7/8. Detta trots att jag berömde för varje steg han tog och pekade med handen på sista steget. Man ska hjälpas åt

Sen till själva lydnaden. Den började så otroligt bra. Vi var i den där berömda "bubblan" och det var en fröjd att gå det fria följet. Betyget blev "bara" 8.5/8 (kommentar: lite luft), men min "supporter", tyckte att det var värt 9-9.5. Jag litar på Ann-Marie

Inkallningen är jag också nöjd med - betyget blev 8.5/8, med kommentarer steg, snett avslut.

Sen sprack "bubblan". Framåtsändandet 0 (lite tufft bedömt), kryp 0 (han kröp inte, låg kvar när jag gick ... nästan!)och så till sist så nollade vi hoppet - han hoppade inte tillbaks. I detta är inte Zico som andra hundar, som smyger vid sidan av hindret - han är mer som en häst. Springer i full fart mot hindret och sätter sen ner tassarna (hovarna) och VÄGRAR!

Lite trist är det - jag tror att vi idag hade ett gyllene tillfälle att skrapa ihop till certpoäng. Det är inte alla gånger man har framspår och alla pinnarna med hem.

Kul att ha lite "supporters", även om Eva och Kerstin kom lite sent. Men bättre sent än aldrig och trevligt att fika ihop efteråt.

Nu är det tävlingsuppehåll i ett antal månader, men absolut inte träningsuppehåll. Här ska slipas på raka sittningar och kryp. Fast å andra sidan, kanske vi ska skippa krypträningen - för innan jag började "tjafsa" om position, så fick vi betyg 8/8.5 på detta moment.

Grattis till Carina och Toss, som blivit uppflyttade till HKL Sök.  Och till Helene och Wallander, som blivit uppflyttade till lydnad 2. Bra jobbat
 

Det blev en bra dag i Fulltofta. Jättefint höstväder - 10 grader varmt och solsken - trevligt sällskap och rolig spårmark. Vad kan man mer begära?

Vi var totalt 7 stycken som ville träna, 5 i sök och 2 i spår. Alltså behövdes inte mina insatser som figge. Istället hängde jag med Kerstin, Nisse och Astrid.

Nisse-Bus som idag blev ETT ÅR, fick 2 spår och hittade sin allra första spårapport.

GRATTIS NISSE

Astrid spårade som vanligt som en blodhund, men envis som synden är hon. Fast hon visste att spåret gick över vägen och över diket, så tänkte hon minsann inte gå ner i det djupa och blöta diket. Så Kerstin fick lyfta henne över diket och sen for hon iväg i 190 km/timme och hittade naturligtvis "bambitassen".

Jag gick själv ut Zico:s spår. Jag vill just nu ha lite koll på hur spåret går, så jag kan bromsa eventuella utflykter

Upptaget blev kanonbra - först en kontroll till vänster, ca 5 meter, sen full fart åt höger - Jippie! Jag hade lagt en apport ca 30 meter efter upptaget, som belöning. Alltså fram med mjukosttuben Sen var det dags för spetsvinkel och då blev det lite förvirrat en stund. Men jag stod lugnt kvar på ett och samma ställe och efter en stund så bar det iväg åt rätt håll.

Sen gick det som på räls. Det var nog det bästa Mr Z. har spårat på länge. Snabbt - javisst, men noggrant och fokuserat. Helt enkelt kanonbra. Och helt lätt var det nog inte. Kalhygge med branta uppförslut och mot slutet fick vi garanterat ett förledningsspår. Tre av mina snitslar var borta, så någon har varit inne i spåret och plockat ner dom. Zico följde upp förledningen, men valde att återgå till "mitt spår". Härligt! (Man ska inte använda så fina snitslar som vi gör, de är stöldbegärliga).

Idag har det blivit lite träning på stegen och lite kryp, annars mest städning och annat trist ..... och snart är det måndag igen ...

Om det är någon som undrar hur det gick för oss på söktävlingen i Hörby, så var vi aldrig där!

När jag kom hem från Olofström vid 15-tiden, var jag inte speciellt sugen på att tävla dagen efter också, men efter att ha vilat någon timme eller två, så bestämde jag att vi ändå skulle åka dit. Va f-n, nu är vi ju uppvärmda

Vi var nog lite väl mycket uppvärmda, för när jag gick ut en liten "kisserunda" med Zico vid 18-tiden, så var han "blockhalt" på vänster framben. Förmodligen överansträngd efter alla backarna i Blekinge. Det var bara att ringa återbud till Hörby - trist.

På lördag morgon gick Zico fortfarande väldigt "stöppligt", så det var bara att ta sig an dammsugaren och kasta in kläderna i tvättmaskinen. Som tur var såg det mycket bättre ut på lunchrundan, så jag var inte sen att packa ryggsäcken och åka ut till Revingehed,. Det är ju synd att slösa bort ett fint höstväder med städning

Jag började med att lägga ut ett långt och enligt mitt tycke rätt så roligt spår till Zico. Sen promenerade jag en timme medan Zico for fram och tillbaks i lycklig frihet på fälten kring Krankesjön. Undrar om det är bättre vid Häckebergasjön, som Bengan, så varmt rekommenderade

Innan det var dags för spåret, så gjorde vi ett uppletande. En smal korridor med 4 föremål på en rad. Jag blev inte helt nöjd. Jo, visst hittade han föremålen, men avlämningarna blev inte som jag vill ha dom. I alla fall inte alla!

Sen dags för spåret. Först ett fint upptag  och sen nästan direkt en pinne. Belöningen för denna blev skinkost direkt från tuben. Sen gick det som på räls genom två spetsvinklar fram till nästa pinne. Denna apport avlämnade Zico till mig och buffade sen på magväskan. Fram med tuben igen! Han är så söt när han slickar i sig mjukosten, ögonen går liksom i kors

Även nästa pinne avlämnades, men ve och fasa, när jag skulle belöna, märkte jag att jag sprungit och tappat tuben. Klantigt matte! Inte hjälpte det att jag berömde med rösten, han såg så besviken ut.

Men, på spåret igen. Jag hade snitslat noga och tillät inga utsvävningar. I alla fall inte mer än 7-8 meter åt varje håll. Vid något tillfälle ville han ut på en extra runda, men jag stod med bägge fötterna väl förankrade i marken.

Till slutet kom vi denna gång utan problem och alla 4 små pinnar hade vi med oss. Sen promenerade vi samma runda en gång till och plockade ner alla snitslar och letade upp mjukosttuben.

Till helgen blir det inget KM som planerat. Det blev inställt p g a för få anmälningar! Istället blir det spår/sök-träning i Fulltofta. Zico ska få spåra, men jag kommer att hjälpa till att "figga" lite grand.

Innan spåret - lång väntan

Hemma igen, trött i benen och skallen, men vid gott mod.

Det var en pärs att köra till Olofström i morse. -4 grader och tjock dimma. Inte kul alls, men jag kom fram i tid. Vi började kl. 08.10 med platsliggning på en frostig appellplan. Det gick bra för alla 12 ekipagen.

Sen blev det en väntan innan vi kördes ut till spåren, i alla fall för mig, som hade dragit startnummer 11. Mitt spår blev på "känd" Halen-mark, närmare bestämt när man kör ner till Stenåldersbyn och allra längst ner vid sjön på höger sida.

Påsläpp ca 10.05. Framspår , men nästan direkt efter vi kommit ut från rutan (ca 50 m), så vinklade Zico tillbaks i en väldigt spetsig spets, där spåret inte kan ha gått mer än 10 meter från rutans övre kant. Men lite rätt måste det ha varit, för vi hittade en apport där. Såvida det inte var en apport vi skulle ha hittat på slutet .

Ja, sen for vi fram i skogen - först gammelskog med mjuk grön mossa, sen lövbetäckt mark, sen kalhygge, sen ett kärr, sen kalhygge igen och tillbaks i lövskogen. Vi hittade 5 små pinnar och när det började kännas som om det dröjt "lite länge" sen sista pinne, så tittade jag på klockan - 11:30!!! Hoppsan, då borde dom nästan ha satt igång skallgångskedjan Började känna efter i benen och de var rätt så möra vid det här laget och trots det kyliga vädret så lackade svetten under jackan. Blöt upp till knäna var jag också, efter vårt besök i kärret.

Nej du, Zico-Bus, nu får du inte spåra längre", sa jag och selade av honom. Han blev inte glad, utan drog och slet för att ge sig uppför en gigantisk backe med stora klippblock. Men jag bestämde att vi skulle ta grusvägen och försöka hitta ut på "stora vägen". Det gjorde vi så småningom och väl där så hade vi ca 3 km till infarten "Stenåldersbyn". Och därifrån var det nog 1,5-2 km från där jag lämnat min bil.

Som tur var kom några funktionärer körande - de letade efter mig! Eftersom deras bil var full av hundar, så tog dom min bilnyckel och lovade hämta bilen och komma mig till mötes. Jag hann gå ända till infarten Stenåldersbyn och under tiden jag gick, så tänkte jag på hur naiv man är, som lämnar sina bilnycklar till två helt okända killar.

Men naturligtvis kom dom med min bil! De berättade också att spåret faktiskt gått därborta, där jag kom ifrån, så helt vilse hade inte Zico varit. Men jag!

Jag lekte "vara-glad-leken" igen. Skönt att slippa köra i mörker hem också

Igår kväll fick vi påhälsning av några figurer - Bus eller Godis! Som tur var hade jag bunkrat upp med lite kolor och tablettaskar. Kolla nedre delen av bilden till höger - ser ni vem som blir klappad av "skräckfiguren" ??