Jag förstår inte hur snabbt de här lördagarna och söndagarna går. Är det kanske färre timmar på en söndag jämfört med en måndag? Jag tror det!

I lördags, så började jag dagen med en entimmespromenad över Hjärups-fälten. Kallt i vinden, men fint väder. Hundarna busade, kampade och åt gamla frusna sockerbetor och tyckte att livet var toppen.

Har man tur kan man hitta ännu finare saker på fältet än gamla betor

Sen fick jag köra till jobbet ..... nej, inte för att jobba, men för att hämta min Iphone, som jag glömt. Hittade den under en hög med papper på skrivbordet. Svängde sen inom ICA och handlade ingredienser till chokladmousse med hallon

Hem och fixade chokladmoussen ..... Mmmmm mycket god

Ut med "doggsen" igen, på en 4,5 km promenad till Åkarp och lite stadgeövningar och "bollspel". Mycket uppskattat, speciellt av Zico, som saknar sin boll på våra promenader

Så kom Kalle! Han hade fyllt år i veckan, så vi ville gratulera honom och bjuda på lite mat. Det blev hjortfärsbiffar med potatis och brysselkål, och det smakade jättegott. Därefter chokladmoussen .....

På söndagsmorgonen blev det repris på promenaden på ett blåsigt fält. Kallt men uppfriskande!

Klockan ett knackade vi på dörren till Solgläntan, alltså hos Marie och Lakrits. Det var drevjakt i Lakritsskogen, så Marie hade förflyttat sig till en skog som inte ingår i jaktlagets domäner och lagt ett blodspår till Lykke. Till Zico och Lakrits gick vi ut ett parallellspår i en stor hästhage. Spåren blev väl ca 600 m långa och vi korsade varandras spår ett antal gånger. De sista 100 metrarna gick vi bara 5-6 meter ifrån varandra. Kul att busa med de rutinerade spårhundarna

Denna gången var blodspåret bara spännande, inte läskigt alls!

Sen promenerade vi iväg till Lykkes spår, som nu var ca 4 timmar gammalt. Idag höll hon svansen högt och benen var så långa som de brukar vara. Hon började kanonfint, men i första vinkeln blev det lite jobbigt. Hon löste det dock och spårade alldeles utmärkt en lång sträcka. Sen blev det utflykter än till höger än till vänster, vilket inte alls är likt Lykke.

Hej vad går!

Men vi fick snart förklaringen. Lite längre bort i spåret såg vi en man med två hundar, som gick och samlade ihop våra snitslar. När vi närmade oss honom kom han och överlämnade snitslarna till Marie. Vi var som frågetecken och Lykke blev lite låg. Då sätter mannen sig ner och hälsar på Lykke och frågar hur det går med spårandet. Jag fick ju berätta att hon hade lite svårigheter och det tyckte han inte var så konstigt eftersom dom jagade där. Sen kallade han in sina hundar och gick därifrån. Mycket mystiskt. Egentligen mest mystiskt att vi inte blev utskällda, om det verkligen var deras jaktmark!

Vi samlade ihop oss och Lykke och sista delen av spåret gick alldeles utmärkt. Och denna gången var "bambitassen" mycket intressant. När hon sen fick bära den i triumf hela sträckan hem, så såg hon väldigt nöjd ut.

Framme vid "bambitassen"

Sen var det Lakrits och Zico:s tur. Trots att deras spår låg ganska tätt i början, så tog de ingen notis om varandra, utan satte nosen i backen och for iväg med oss i linorna. Första gången som spåren korsade varandra, var det ingen av dom som brydde sig. Men andra gången, då tog de chansen att undersöka den andres spår. Som tur var låg Zico lite före fram till "korsningen", annars kunde vi ha trasslat in oss ordentligt i linorna. Sen tuffade de på och sista sträckan blev det lite kapplöpning, så Zico hamnade mitt emellan sitt eget och Lakrits spårslut. Men det ordnade upp sig.

Näää, Zico! Ge hit den, den är min!

Ja, sen kunde Zico förståss inte nöja sig med sin egen leksak, utan skulle tvunget knycka Lakrits kamprulle. Men sån är han och det går nog inte att ändra på nu!

Därefter gick vi en lagom lång promenad, men vi höll oss i utkanten av skogen och på ett stort fält. På fältet kom plötsligt en hel flock med rådjur, som såg alldeles förvirrade ut. Lykke var den som såg dom först, men sekunderna efter var Zico och Lakrits också redo för att ta upp en jakt. Men det kom inget "varsegod", så alla 3 stannade kvar hos mig och Marie. Duktiga voffs

Lakrits och Zico pustar ut efter kluriga spår

Vid femtiden var det dags för hemfärd. När jag inte behöver lyfta Lykke upp i bilen, utan hon tar ett spänstigt språng in i buren, då vet jag att hon är rätt så nöjd ... för tillfället i alla fall.

Tack snälla Marie (och Lakrits) för att vi får komma till er skog och träna och ha skoj

Tre flattefnattar på upptäcksfärd!

Idag är det redan onsdag och vi har hunnit med  en del. I måndags tränade vi lydnad i hallen i Löddeköpinge. Rätt skönt att slippa förfrysa fingrarna när man ska klicka och godisbelöna. Jag körde Lykke samtidigt som Kerstin och Nisse. Det blev lite för mycket för Lykke när apporterna kastades, och hon var bara tvungen att springa och hämta. Halvbroder Nisse tog det dock med ro och väntade tills vi lagt tillbaks apporten.

Igår var det vilodag för hundarna, men inte för mig. Jag var och tränade Zumba och nu den 4:e gången denna terminen, så satt stegen där .... nästan i alla fall. Skojigt är det och glad och svettig blir man.

Januari är slut och dagen har tilltagit med ca 1½ timme  .... snart är det våååååår

men just nu är det inte så dumt. Vi har redan fått ca 1 timme mera dagsljus, sen vintersolståndet. De dagar det är något dagsljus, alltså!

Vad har vi pysslat med de senaste 2 ½ veckorna? Jo, vi har spårtränat 2 gånger. En gång i Fulltofta och en gång i Revinge.

Både Lykke och Zico är högt motiverade och spårar väldigt bra just nu. Det känns som om Zico blivit något lugnare i spåret. Det är i alla fall inte så mycket flängande i vinklarna utan för det mesta tar han dom lugnt och säkert. Igår var det Marie A. som la ut ett långt och trevligt spår till honom, å han tyckte det är så himla roligt. Det riktigt lyser om honom, speciellt när han får lov att göra stickor av en spårapport.

Nu när vi inte tränar för tävling, så är det väl ok att jag gör stickor av spårapporten!

Lykke har ökat spårtempot betydligt, men är ändå väldigt noggrann Jag har börjat lägga pinnar i spåret och dom markerar hon, men fortsätter sen målmedvetet i spåret. Hon tycker väl inte att de har något värde precis. Igår hade jag snören i pinnarna och startade lite "jaktlek" när hon markerade dom. Då blev de betydligt mer värdefulla.

Jag la också några serpentiner i slutet av det ca 700 m långa spåret och den första serpentinen var inga problem, men i den andra "flöt" hon iväg åt fel håll. Kanske var hon lite trött, eller så har hon blivit lite övermodig. Jag ska försöka  komma ihåg att lägga in denna övning nästa gång också och då kanske i början av spåret.

Spårat klart! Nelsons täcke på .... som snart är för litet!

Vi har också hunnit med 2 "valpträffar" (en fantastisk kennelmamma!). Den första var i Perstorp hos Marie och Ebba. (Ebba är en Skattkammarvalp född 2010). Förutom kullsyskon och "släktingen" Ebba, så fick vi träffa 2 trevliga jaktgolden , en labbe och en tollare, LYkke och kullsyskonen var "de unga", resten var de "erfarna".

Vi började med lydnadsträning, "fintgående", sitta kvar och inkallningar, med störningar. Jättebra övningar, som Lykke fixade fint, nästan till slutet. Då upptäckte hon en "åskådare" som satt på en stol. Oops, ett spöke, tyckte Lykke. Så istället för att sitta kvar, lullade hon efter sin matte Vi gjorde om och det blev rätt. Sen fick hon hälsa på "spöket", som visade sig vara en jättegullig tjej.

Efter lydnaden blev vi bjudna på glögg, grillad korv, kaffe och smaskig kaka. Det satt fint!

Sen ut i skogen igen för att träna "jakt". Det blev markeringar med skott (typ "knallsnöre"). Lykke, min lilla prinsessa, fixade detta galant. Okey, lite svårt med avståndsbedömningen kanske. Hon började söka lite tidigt, men gav inte upp och när hon hittade dummyn, så kom hon tillbaks som ett skott. (Förresten reagerade hon inte alls på "låtsasskotten"!)

Sen fick vi vara kastare till de "erfarna". Lykke var vid min sida och trodde helt klart att jag kastade till henne, när jag slängde den första dummyn. Men i 3:e kastet, satt hon fint vid sidan! Det är något som Zico aldrig har klarat av. Har försökt många gånger, men det slutar med att min axel nästan går ur led

Vi avslutade med apportering av vilt. Lykke är en finsmakare! Inga problem med att hämta hem en fin and, men lite tveksam till "svartfågeln". Men efter lite funderande, så hämtades även den. Duktig flicka!

Sen var klockan fem och det var dags att köra hem. Vi hade Janette och Tuffy som passagerare, vilket kändes skönt när man ska köra en timme i mörker efter en lång dag. Ingen risk att somna i alla fall, för vi hade mycket att prata om på vägen hem.

Kul det här med spår- och jaktträning, men det tar på krafterna!

Veckan efter var det träning igen för "soulstjärnorna". Tillbaks till ordningen! Gå-fint-övningar med störning (matskål), träning på stoppsignal och avlämning av apporter. Vi fick dock avsluta med en markeringsövning, som gick fint!

Sen avslutade Lykke och jag faktiskt med en sökövning! För det visade sig när vi kom till bilarna att endast 2 av mina 3 dummies, var med tillbaks. Så när de andra packade in sig i bilarna och körde hem, återvände Lykke och jag till stället för markeringarna och "lullade" runt lite. Det tog inte lång tid för min lilla "stjärna" att hitta dummyn ... och glad blev hon och glad blev jag.

Så var denna helgen till ända. Snöigt och slaskigt har det varit hela dagen. Har hunnit med dammsuga, tvätta golv, städa toaletter, tvätta kläder och gå två långa promenader med "voffsen". Nu kallar köket... det blir kycklingfilé och potatis i ugn med stekta äpplen och blomkål. Låter väl helt ok tycker jag, men det vet man inte förrän det är färdigt. Skönt i alla fall att slippa fundera ut vad man ska handla och hur man ska tillaga det ... jag gillar Mat i Veckan!

Förresten! Inget nytt från Herr Nilsson och jag har inte hämtat ut det rekommenderade brevet!
 

Tänk så fort tiden går, när man har roligt. Idag blir vår (Zico:s och min) lilla valp 9 månader. Invägd på 25 kg och mankhöjden vågar jag inte gissa på. Inte så långt från Zico:s ! Men söt är hon, både att titta på och att umgås med. Ett riktigt litet charmtroll, som gör en glad varje dag

Blir det bra så här? Det är inte mitt fel att örat inte är i rätt position. J-a blåst!

Det var den roliga nyheten! Den tråkiga kommer här:

December 10:nde var vi (jag, Lykke och Zico) på väg hem efter en sen kvällsrastning. Det är väldigt mörkt, för av någon anledning så fungerar inte gatubelysningen i Hjärup. Precis utanför vårt hus, så nästan kolliderar vi med Herr Nilsson och hans hund. Hunden är en liten-liten-liten "någonting". Kan max. väga 3 kg och är inte mer än 25-30 cm hög.

Zico går fint vid min sida, men Lykke tar ett skutt framåt för att kolla vad som rör sig där nere i mörkret. Herr Nilsson blir skärrad och lyfter (=hissar) upp sin lilla hund. Direkt därefter är även Lykke vid min sida igen. Sen blir jag utskälld Jag tänker inte skriva vad han sa, men ni som läser detta vet nog ungefär hur det lät.

Dessutom visar Herr Nilsson upp en blodig hand. Hans lilla lilla hund har bitit honom i tummen

Jag ber så mycket om ursäkt ... vet egentligen inte varför? För att jag rastar mina hundar så sent, eller för att de är svarta och stora, eller för att vi överhuvudtaget finns??

Herr Nilsson hävdar att jag måste betala för stelkrampsspruta, läkarbesök, mediciner m.m., men jag anser inte att jag eller mina hundar är vållande till hans kroppsskada. Herr Nilsson ger sig inte utan kommer och ringer på två gånger hemma hos oss och vill ha pengar. Jag vägrar och då hotar han med polisanmälan.

Idag ringde dom från polisen

Jag fick berätta min version av händelsen och jag tror faktiskt att herr Nilsson har varit något så när ärlig, för det enda polisen frågade var om mina hundar hade skällt, morrat eller varit aggressiva och det kunde jag helt ärligt svara NEJ på. Herr Nilsson hade bara sagt att hans hund blivit stressad när den mötte oss. Och, JA, det tror jag är sant och ännu mer stressad blev den av att åka "hiss", i den situationen.

Polisärendet kommer att läggas ner. Men, jag har fått ett rekommenderat brev från herr Nilsson Tycker ni att jag ska hämta ut det????

Den person som jag pratade med från polisen, tyckte att jag skulle betala Herr Nilsson, för att "slippa ifrån honom", men jag vet inte .... det känns inte bra 

Trist när sådant här händer. Jag vet i alla fall att jag kommer att ta en omväg när jag möter Herr Nilsson, för vad händer om han böjer sig ner för att lyfta sin lilla lilla hund och får ryggskott ..... !!! Det kan bli dyrt med kiropraktiker, smärtstillande och allt annat.

Igår blev det besök i Lakritsskogen och jag hade föreslagit att vi skulle träna viltspår. Slog mig först efter telefonsamtalet att jag i princip beordrarde Marie att lägga ut spåren direkt på morgonen efter att hon lämnat in sin bil på reparation Jag lovar att jag ska återgälda!

Lakrits, Svensk viltspårchampion, började och visade hur det skulle gå till. Lite ovanligt för henne att spåret gick på fält, så under de första 100 metrarna kollade hon nogrannt om "bambi" verkligen inte taigt sin tillflykt till skogen Sen gick det som på räls fram till "bambitassen".

Så var det Lykkes tur. Hon har inte varit i närheten av blod och bambitassar och precis efter jag föreslagit övningen, kom jag att tänka på att hon faktiskt är mitt inne i "spökåldern". Kanske inte så bra???

Oj, oj, det var spoooky! Men spännande! Svansen mellan benen och en väldigt låg hållning, men ett stort intresse!

Åhh, shit. En stor stock och så massor av bilar som låter från vägen, ungefär 300 meter bort. Vågar jag gå vidare?

Jamen, detta var ju kul! Tror inte det finns några spöken eller annat, så jag ger järnet

Ja, så hittade ja då bambitassen och då fick jag lite godis från skålen, precis som när vi tränar personspår. Helt ok det här.

Jag är fortfarande lite misstänksam ... känner inte riktigt igen dofterna. Men kul var det!

Zico har ju tränat en del viltspår för ett antal år sedan. Anlagsprovet blev IG, domaren sa att han hans hjärta inte orkade med att följa med i den takten :) Dessutom var det ju en väldigt fientlig rotvälta som Zico var tvungen att skälla ut!

Så här såg det ut idag på ett 5 timmar gammalt spår

Lätt som en plätt. Kul som f-n. Hälsningar Zico-Bus!

En kanonrolig dag i Lakritsskogen, tyckte både hundarna och jag. Vädret? Ja, det var "skitkasst", duggregn, väldigt grått och väldigt blåsigt! Men hundarna bryr sig inte, så då gör vi inte heller det Tack Mari och Lakkan för en härlig dag

Är det någon som undrar vad som fanns i Kalles paket? Svaren finns här:

1: Fotoalmanacka, Starring: Zico och Lykke
2: Durkslag

GOTT NYTT ÅR!

 

Det känns lite konstigt idag .... inga måsten kvar. Måste inte städa, måste inte göra Jansson, måste inte fixa ditt eller datt. Vet inte om jag tycker det är skönt .... eller bara tomt och tråkigt

Senaste veckan har gått i raketfart. Mycket att göra på jobbet eftersom många kollegor valt att ta ut lite ledighet och en del att stå i härhemma.

Lucköppning blev det på "lille" julafton också!

Det blev städat till slut ... nåja, i alla fall blev golven dammsugna och borden avtorkade och juliga dukar slängdes fram. Stefan gjorde köttbullar, som han lovat och på "lille" julafton fixade han skinkan, medan jag brottades med tjuriga användare från när och fjärran. Till slut bestämde jag mig för att det fick vara nog och gick en promenad i mörkret med hundarna och sen hem och fixade revbensspjällen. De var inte helt klara, när Kalle kom vid 18-tiden, så det blev lite väntan innan vi kunde provsmaka.

Förresten så tyckte inte Lykke det var kul alls, att Kalle kom. Hon smet in i grovköket och gömde sig och tänkte minsann inte komma fram .... inte med hjälp av några torra "mini-Frolics" i alla fall. Vi lät saken bero och efter ett tag lämnade hon sitt gömställe, men så fort hon såg Kalle, så blev hon väldigt "låg" i hela kroppen. Konstigt men, innan kvällen var slut hade hon kommit över sin "rädsla/respekt" och var helst i närheten av honom och ingen annan.

Men hallå, ska alla de där paketen bara ligga där ??

Men revbenen var värda att vänta på. Smakade jättegott ..... och skinkan och köttbullarna också Sen fick jag ju tvunget vara lite social, fast jag visste att jag hade klappar, som jag måste rimma på. "Rimstugan" påbörjades efter kvällsrundan med hundarna och efter att resten av familjen gått till sängs. Måste säga att resultatet blev nog mer "nödrim" än det brukar vara. Exempel:

Två paket till Kalle från Zico och Lykke:
1. "Två-noll-tolv är ett år, som Du av oss nu får. Vill du oss i IRL ha, har matte sagt att det går bra".

2. "Ett fräckt paket, men tomten vet, det är mest hål, som pasta tål"

Kalle gissade rätt, men han har ju några års träning (Facit publiceras i nästa inlägg!)

Julafton och sovmorgon tll 08:30. Sen full rulle, med hundrastning, fixa Jansson och pepparkaks-cheesecake. Lite efter ett, åkte jag, Kalle och hundarna till Revinge. Vi hade tvekat lite, eftersom vädret inte var så inbjudande, men när vi kom till Revinge så lyste solen faktiskt igenom diset och efter halva promenaden var det blå himmel. Det blev en jättehärlig tur och hundarna var lyriska över att ha någon som busade med dom.

Alltid ska man behöva vänta på "henne" där :)

Lykke har helt klart fått en ny kompis och "idol" i Kalle.

Kom igen Kalle, busa lite mer med oss!

Vi kom hem precis när "Kalle Anka och hans vänner" var slut på TV:n, men det gick bra med glögg och lussekatter till Kalle Moreaus och hans vänner också

Förhållandevis sen julmat skulle jag tro, ca 19:00 och sen skulle det plockas undan och diskas och voffsen skulle ut en sväng, innan det var dags för julklappsöppning. Jag tror inte vi var klara förrän vid 22-tiden.

Lite hann vid med att "chilla" framför brasan innan klapparna skulle öppnas!

Å, oj, så snäll jag måste ha varit Tror inte jag har fått så många och fina klappar sen jag var liten. Muckboots, parfym, duschcreme, pannlampa, vantar, termosmugg, mortel, bok, m.m. Hundarna fick också fina klappar, gosedjur, pipdjur (till Stefan's fasa), reflexer, godis, m.m. Det var alltså en hel del paket att öppna ... inte konstigt att timmen blev sen.

Så är då julen slut ... fast inte riktigt! Imorgon Annandagen ska vi träffa Lykkes syskon och kennelmamma i Käglinge och det ska bli jättekul och på eftermiddagen ska Kalle och jag shoppa loss lite grand! Sen är jag ledig i mellandagarna, vilket ska bli jätteskönt. Jag ska försöka att koppla av med en bok och inte komma på allt som "måste göras". Det springer säkert inte ifrån mig

En god fortsättning till er alla ute i cyberspacen!

och här öppnas det paket varje kväll!

Jag vill inte påstå att jag känner mig stressad inför julen, snarare lite i tidsnöd De flesta julklapparna är inhandlade, men sen ska de ju bli fina paket och så ska det skrivas rim. Huset är väldigt ostädat, men om det ska vara fint på julafton, så får jag vänta till "lille julafton" att dammsuga och torka golv. Det ordnar sig nog, trots att jag har "jourvecka" .... d v s jobbar mellan 07:00-18:00 fram t o m "lille" julafton. Städa kan man ju göra mitt i natten

Ett paket varje kväll - det jobbiga är att man måste posera innan man får öppna.

Zico håller på att fälla ur hela sin päls och dessutom är det så in i ... bombens skitigt ute. Förutom att det regnar konstant, så håller man på att gräva upp diken längs alla vägar som vi går på, så det känns som om vi går mitt ute på en åker, fast vi är i byn och promenerar.

Lite bus på fältet hinner man med, trots julrushen!

Förra helgen var vi på "valpträff" igen, med kennelmamma och syskon. Lykke skötte sig utmärkt! Så nu är det "bara" avlämningarna som ska fixas till. Lätt som en plätt, eller hur? Fattar egentligen inte vad som händer. Det är precis som om munnen öppnar sig när "gumpen" sänks mot marken???

Idag har vi varit på Revingehed och spårat och gjort uppletande. Vädret var väl "sisådär". Hagelbyar på morgonen, lite uppehållsväder när vi tränade och snöblask när vi körde hem.

Hundarnas insatser var desto bättre. Lykke fixade sitt spår galant. Ca 600 meter, en dryg timme gammalt och faktiskt 2 pinnar i spåret. Hon markerar pinnarna, men vet inte riktigt vad hon ska ha dom till. Det blev lite "sprätt-lekar" och det tyckte hon var kul. Något som inte var kul, var att hon efter halva spåret, fick syn på två hästar. Fast hon förstod inte att det var hästar, för de stod blixt stilla och så hade de kläder på sig! Det blev en "frys-position" och lite lågt morrande, innan matte lättade upp stämningen . När denna hemska upplevlelse var över, så gick spåret som på räls igen.

Zico, ja Zico, min fantastiska spårhund. Idag imponerade han t o m på spårläggare Erik Snacka om att spåra som på räls! Och inte en pinne missade han .... jo förresten, slutpinnen Men det brydde vi oss inte om, vi hade kalas med fläskfilé och "roliga bollen" ändå.

Och så kom TOMTEN och hans tomtenissa ROXIE. Varm glögg, lussebullar, och pepparkakor smakade väldans gott en ruggig decemberdag. Tack Roland! (Bilden har jag knyckt från Erik:s FB-sida!)

På vägen hem, blev skinkan och revbenen inhandlade. Nu ska jag fixa en lista på vad som mer måste inhandlas till julafton .... lite sill och lax kanske, prinskorvar, .... köttbullar har Stefan lovat fixa i veckan. Det kommer att ordna sig, även om golven är skitiga

Det blev ingen träning i torsdags kväll .... för hundarna. Men jag tränade på att bowla och på att äta julbord. Jag var alltså ute med arbetskompisarna och festade loss. Riktigt kul faktiskt.

2 stycken sådana här fantastiska "benkalendrar" var Marie och Lakrits och lämnade i torsdagskväll. Nu hänger dom högt i köket.

På fredagen hade jag tagit ut lite kompledigt och kunde köra upp till Ronneby redan på förmiddagen. Vi hann med en lagom lång tur i skogen, innan det blev mörkt. Sen blev jag bjuden på kalvstek och lite rött vin. Mycket gott! Det smakar alltid bättre när man själv slipper stå och röra i grytorna.

2 fina flattar som tar en paus (icke självvald) i Blekingeskogen!

På lördagen blev det en något längre promenad i skogen .... nästan i 2 timmar. Det var lite blåsigt, men annars hyfsat fint väder. Solen tittade t o m fram emellanåt. Lykke hade fullt sjå med att bada i alla gölar och bäckar och att bära omkring på pinnar, eller snarare stockar. Hon fick igång Zico också emellanåt, men för det mesta fick hon roa sig själv.

Fin natur och fina pinnar!

Jag tänkte att jag skulle arrangera och fotografer ett julkort med hundarna, så jag hade tagit med mig lite rött sidenband och en ful tomte. När Zico är ensam så kan jag sätta honom med tomten i munnen och sen knäppa hur många bilder som helst, för han sitter helt blixtstilla.

Denna gången blev det inte så - det blev en vild dans med tomte, Lykke och Zico. Det hela slutade med att tomten "blödde", d v s stoppningen ramlade ut. Så det var bara att befria hundarna från sidenbanden och stoppa undan både band och tomte Jag får se om jag gör ett nytt försök, eller om jag helt enkelt skippar julkorten i år.

Tomtekampen!

Idag har vi varit på valpträff igen. Vädret var allt annat än roligt, blåsigt och regnigt och väldigt grått. Men vi (Britten och Helge, Janette och Tuffy och jag och Lykke)  kämpade på i 2 timmar, med linjetag, inkallningar, stoppsignaler och apportering. Det gick bättre än förra gången, tror jag! Karin ("kennelmamma") verkade rätt nöjd med oss, i alla fall hundarna. Men som hon sa: "det finns ju fortfarande lite detaljer att slipa på!". Som t ex stadga, avlämningar, fotgående och lite andra bagateller .

Men Lykke gjorde ett s t o r t framsteg idag. Hon apporterade en and. Det märktes redan när jag skickade iväg henne att idag tänkte hon minsann ta den. Och det gjorde hon .... 2 gånger. Jag har tränat en gång till i trädgården i eftermiddag och det gick nästan ännu bättre. Snabbare upptag i alla fall och så kom hon direkt till mig, utan att lägga ner den på vägen hem.

Efteråt la jag anden i carporten, när Lykke såg det. Men ändå, så fort hon kommer in i huset, så rusar hon till terassdörren och sätter sig och piper. Husse tror att hon är bajsenödig, så han släpper ut henne i trädgården. Då rusar hon ner där anden har legat och sen rusar hon tillbaks och sladdar in i köket till mig. Hon ville väl bara kontrollera att någon inte lagt ut den igen.

Så här s t o r a fina pinnar finns det i Blekinge!

Nästa vecka har jag jour på jobbet. Men jag ska ändå hinna med att träna lydnad på måndag. Då startar vi upp med inomhusträning i Löddeköpinge. Varannan måndag blir det 18.00-20.00 och varannan 20.00-22.00. Det ska bli skönt att slippa ha mössa och vantar när man tränar och också bra att få en "piska" på sig att träna lite regelbundet .... vi har ju ändå betalt en del pengar för det.

Till helgen ska vi träna lite tillsammans med dom som ska vara med på kurs för Anders Kjernholm. Anders kommer inte denna gången, men vi ska ha en liten "uppstartsträff". Alla, d v s Kerstin, Mumme, Lotta, Emily, Janette, Jessica och jag kunde vara med denna lördagen. Kul

Å så har vi Revingemark på söndagen, så då blir det äntligen spårträning igen.

Nu dags att gå eftermiddagsrundan med "doggsen". Det gäller att hålla i hatten ..... Berit har kopplat grepp om Skåne.

Uppdatering en gång per månad, är lite slött, eller hur! Men jag har säkert massor av bra ursäkter, som jag inte tänker berätta Nu får jag istället läsa på FB och se vad jag gjort de senaste 3 veckorna.

Det har varit ont om mark i Revinge, men första helgen i november, så var det spårträning och uppletande. Roland gick ut ett spår till Lykke, som hon klarade fin-fint. Om det fanns några problem så var det snitslarna, så nästa gång ska jag be om ett osnitslat spår av en spårtrampare med hyfsat gott minne.

 Kom igen Zico ... nu busar vi lite!

Själv gick jag ut ett LKL tävlingsspår till Roxie plus ett ca 800 m långt spår till Zico. Denna gången tyckte Zico att pinnarna var intressanta och plockade upp alla 5. Men det går så fort, så fort! Och på Revingehed finns många kaninhål, som man kan sätta foten i. Det gjorde jag, men jag lyckades stå på benen, vilket kanske inte var så bra, för på kvällen var jag helt kass i ryggen. Hade nog varit bättre att stå på näsan i gräset.

Uppletandet var i en rätt besvärlig ruta .... högt gräs och djupa spår efter bandvagnar eller något och en något "lynning" vind. Att Zico med sin erfarenhet skulle klara det, tvivlade jag inte på, men att min lilla Lykka skulle fixa det så snyggt överraskade mig. Jag tror hon har förstått leken

Inte nog med att det var fint väder och lyckad träning .... som avslutning bjöd Mari på Halloween-tårta.

Smaskig Halloween-tårta ... hembakad?!

För att vara november månad så följde sen en vecka med väldigt fint väder. Hög luft, blå himmel, sol på dagen och måne på natten. Härligt!

Prinsen och prinsessan en novemberdag på Revinge

Ingen spårmark på Revinge, men på lördagen utnyttjade vi allemansrätten och tog en långpromenad över fälten, tillsammans med Mari och Lakrits. En lång och trevlig promenad på ca 2 timmar. Zico tyckte först att Lakrits var lite väl tuff mot Lykke, så det blev lite "gruff" mellan de två (alltså Lakrits och Zico), men det ordnade upp sig på 5 minuter och sen skuttade de alla 3 omkring som kalvar som precis släppts ut på grönbete. En härlig lördagseftermiddag.

Vatten och godispaus

På söndagen var det dags för valpträning igen, med kennelmamma Karin och Lykkes syskon. Denna gången var vi bara 3 stycken, Tuffy, Isaac och Lykke och tur var väl det ... "Valparna" är nu drygt 7 månader och det är mycket som är mer intressant än en matte + 1/8-dels köttbulle. Det finns massor av dofter i marken, det passerar spännande människor och hundar och inte minst .... det var länge sedan man tog en svängom med bror och syster:) Är "mattarna" dessutom okoncentrerade och lagom förvirrade, så blir det inte så himla bra.

Bäste bror Isaac .... rätt så lik syster Lykke <3

Som t ex skulle vi träna dirigering höger-vänster. Karin instruerar och förklarar. "Man kan säga vänster/höger, eller så/ja, eller vad som helst, men i n t e UT. Man ska sträcka ut armen och hunden ska sitta kvar tills dess att kommandot kommer. Ok - inte så svårt. Vi testar och Lykke sitter fint och tittar uppmärktsamt på mig när jag har sträckt ut armen till vänster. Vad säger denne jubelidiot då? Jo, "UT"!

För Lykke spelade det ingen roll, denna gången, för hon sprang "ut",  jag menar till vänster, och hämtade sin godisbit.

Men vi kommer igen ....! Nästa gång ska vi (=jag) skärpa oss.

Innan vi gick in i dimman i slutet av förra veckan, så var det riktigt härligt väder och jag skolkade lite från jobbet på morgonen. Tog en promenad på en timme istället för en halv och sen jobbade jag lite hemifrån på kvällen istället. Det gäller att utnyttja ljuset så mycket man kan

Finaste Zico och finaste Lykke på ett frostigt fält

Sen kom "Lützen-dimman" lagom till helgen. Sikten var lika med noll och luften kändes konstigt kvalmig. Inte blev det bättre av att man fick rapporter från Stockholm och Göteborg där man berättade om vårväder, varmt och soligt!

Men på söndag eftermiddag åkte vi ner till "Furet" och tränade lite uppletande och apportering med Kerstin, Nisse och Texas. Skönt att få något vettigt gjort i helgen, som annars mest bestod av städning, fönsterputsning, strykning av gardiner, etc. ..... blev ju plötsligt varse att det snart är 1:a advent.

På fredag åker vi, Zico och Lykke och jag till Ronneby och hälsar på "matte-mor" och hinner förhoppningsvis med några härliga turer i Blekingskogen. På söndag är det dags för valpträff igen .... då ska vi (=jag) skärpa oss!

Så har det då förflutit ytterligare 2 veckor och nu är hösten ett faktum. Jag har lite blandade känslor inför övergången till vintertid: Skönt att få sova en timme extra på morgonen, men fruktansvärt tråkigt att det är mörkt när man kommer från jobbet. Men inte mycket att göra åt, det är bara att bita ihop, plocka fram reflexer och pannlampa och låtsas att solen skiner.

Kvällspromenad på Hjärupsfälten .... De närmaste månaderna blir det med pannlampa :(

Lydnadstävlingen i Lomma avlöpte bra. Av de 20 anmälda i lydnadsklass 2, kom 14 till start. Det räckte och blev över ... man är rätt så snurrig i skallen när man upprepat samma sak 14 gånger. Men solen sken och de flesta var glada och trevliga. Och Lotta och Pärla fixade ett 1:a pris i debuten i lydnadsklass 1 ---- bra jobbat - Grattis!

Som belöning till mig själv och mina hundar, åkte jag ut till Revinge Hed på eftermiddagen och gick en  långpromenad. Jag har sagt det förut men säger det igen --- Heden är en lisa för själen. Man njuter av lugnet, kopplar av och efter en stund känner man sig lugn och snäll

På onsdagen var det inplanerat en utflykt till Varberg och Anders Kjernholm. Vi (Mumme och Tosca, Kerstin och Texas och jag och Lykke), packade ihop oss i Kerstins bil kl. 08.00 på morgonen. Strax efter 10.00 var vi på plats för fika och teori. Sen var det dags för praktiska övningar .... med klicker. Varken vi eller hundarna visste ju egentligen var detta innebar, så det blev som det blev. Men vi (de tvåbenta allså) köpte i alla fall konceptet och tänker ger det en chans ....

Tosca, Texas och Lykke på kurs hos Anders K.

Jag har nu testat ett par gånger sen jag kom hem och Lykke är fortfarande inte så imponerad, d v s hon fattar ingenting utan blir t o m lite osäker (=passiv). Men när jag testade med Zico, så blev det en "aha-upplevelse! Musmatta - tramp på mattan - klick - och sen bollen som belöning! Yes! Jag kunde lägga musmatten precis var som helst och Zico for dit som en stucken gris, tvärnitade med tassarna på matten och gav mig blicken  ..... "kasta bollen då!" Jag tror att "operant inlärning" är lätt, förutsatt att man har en belöning, som verkligen är en belöning .... inte bara några torra godisbitar!!!!

Men vi ska fortsätta med detta ett tag och se får vi se vad det ger. Alltid kul att testa något nytt

Idag har vi varit på heden igen. Bara Mari och Lee och Zico och Lykke och jag. Mari la ett spår på ca 400 m till Lykke, som hon fixade lätt som en plätt. Jag la själv ut ett spår till Zico på ca 800 meter och han spårade fint, men valde att inte markera 3 av 5 apporter. Fast det gör ju inget ..... vi ska ju inte tävla mer.

Avslutningsvis gick vi en runda på ungefär en timme över heden. Lykke och Lee ("Lykke-Lee") har jättekul ihop och Zico är nog egentligen lite avis, men håller distansen! Härligt väder, vindstilla och ca 13 grader varmt. Regnet kom när vi körde hem vid 14-tiden.

Promenad på Revinge Hed

Så är det då söndagskväll igen och imorgon väntar en ny spännande dag på jobbbet ......... not

Men jag kommer knappt ihåg vad vi har gjort de senaste två veckorna.

Jo, "lilla" Lykka eller Lykke har blivit 6 månader gammal och det firade vi förståss med stort kalas .... i n t e Men som en förskottspresent blev det en liten valpträff i Käglinge med nyttig träning för 6-månaders valpar under kunnig ledning av "kennelmamma". Lykke är duktig på att koncentrera sig när hon ställs inför en uppgift och jag tycker att hon är toppenrolig att jobba med. Det känns som om "prinsessan" tycker att jag är rätt så kul också .... ibland i alla fall.

Lykke - Skattkammaren Gladys Knight - 6 mån (Foto: Karin Rankloo)
 

På söndagen den 9 oktober var vi på Revingehed och tränade spår. Ett fantastiskt fint höstväder .... kyligt på morgonen men sen kom solen och värmde oss ordentligt.

Mari la ut spår till Zico, jag la spår till Nisse och till Texas och Kerstin la ut spår till Lee och till Lykke.

Interceptor är bra Ingen av hundarna hade problem att följa sina spår. Nisse fick ett långt .... nästan Elit-spår och klarade det superbra. Zico fick ett ännu längre, med en massa klurigheter ... typiskt Mari och klarade det jättebra men var rejält trött när han kom till slutet.

Zico - min outröttlige spårhund <3

Så var det dags för Lykke. Nu börjar hon förstå att det är något på gång när spårselen och linan kommer fram, men hon tar det ändå med "knusende ro". Lugnt och sansat sätter hon näsan i backen och sen bara spårar hon. Idag blev det ca 400 meter långt och ungefär 1 timma gammalt. På halva vägen låg en apport (handske), som hon markerade, men spåret lockade mer, så hon fortsatte. Spårmarken var inte det lättaste, i en "svacka" och rätt så mycket sand istället för vegetation. Men inga problem ....

Lykke ... min blivande spårtstjärna?

Texas fixade sitt spår med bravur. Men här är det lite mer "Zico-stuk",  d v s fullt ös .... medvetslös. Jag tror att Kerstin måste investera i knäskydd, visir och hjälm D v s det jag borde skaffat för länge sedan, med tanke på Zico:s framfart i spåret.

Texas-Bullen <3

Sen har vi tränat lite lydnad på klubben och dessutom bevistat ett medlemsmöte. 17 deltagare och vi är runt 300 medlemmar .... alltså var det endast de "närmast sörjande" som var närvarande ... och knappt det. Ibland undrar man varför man lägger ner så mycket kraft och energi på något som gynnar så få .... och då lägger jag mycket mindre än vissa andra, som t ex ordförande och instruktörer.

Denna helgen blev det "valpträff" fast det inte skulle bli det. Vi, alltså Lykkes syskon med mattar, var inbjudna att vara med på valpträning tillsammans med ett gäng jaktlabbar. Men endast "flattegänget" visade sitt intresse, så vi stökade undan lydnadsträningen på en kvart och sen jobbade vi med väsentligheter D v s linjetag, närsök, apportering av dummies och vilt ..... nåja, viltet överlät Lykke till syskonen. Som straff fick vi en illa åtgången and med oss hem, som jag under kvidanden klippte vingarna av. Dessa vingar ska nu fästas på en dummy och sen ska det tränas.

Visst är det konstigt att Lykke visar exakt samma beteende som Zico, vad gäller vilt!! Men jag tror faktiskt inte att det har med mig att göra,  ... eller????

Inget spår denna helgen, för vi hade ingen mark. Lika dåligt med mark nästa helg, tyvärr! Man borde kanske byta klubb .... ???? Eller träna sök, för där finns det mark.

Men nästa helg ska jag ropa runt ett 20-tal ekipage i lydnadsklass 2, så jag blir inte sysslolös .... synd bara att mina hundar inte kan vara med och bli aktiverade. Nästa år, ska jag satsa på dom (mina hundar alltså)  och inte på Lomma BK. Om man är med i en träningsgrupp så är det sagt att man ska ställa upp som funktionär på 2 tävlingar per år, men eftersom jag de senast åren ställt upp på 3-4 tävlingar, så borde jag kunna ta ett sabbatsår nästa år ... och nästa år igen!